ELLE möter Kristin Davis i Göteborg: ”En hård bransch”
Solen skiner för andra dagen i rad i Göteborg. Det är tydligt att mycket pågår i stan eftersom det knappt går att ta sig ut genom hotellet på grund av den stora folkmassan som står uppklädd i eftermiddagssolen framför entrén. Jag ska möta Kristin Davis på ett hotell 100 meter från mitt.
Hon befinner sig i Göteborg för att ta emot ett hederspris från djur- och naturorganisationen The perfect world foundation. Anledningen är hennes arbete för att öka medvetenheten om illegal tjuvjakt på elefanter och för att skydda föräldralösa elefantungar i Kenya.
Prisutdelningen sker under en galakväll. Vi ses ett par timmar innan hon ska gå på röda mattan. Kristin Davis bär en vit klänning, svarta glasögon och möter mig med en kaffe i handen. Vi skrattar åt att rummet vi sitter i har extremt många ljuskällor. Det är både spotlights i taket och alienliknande installationer på fot, som säkerligen är jättedyra designföremål. Jag slås av hur gröna hennes ögon är.
Kristin Davis tilldelas pris från The Perfect World Foundation
Kristin Davis säger att hon fortfarande är chockad över att hon ska ta emot pris ikväll.
– Jag kommer förmodligen fortsätta vara chockad. Jag är alltid förvånad över att vinna priser men jag är alltid glad om det är priser som har att göra med mitt arbete med elefanter och miljön. Det finns ett stort behov just nu att prata om det och att utbilda, säger hon och fortsätter:
– I denna tid behöver alla våra arter skyddas. De behöver äras och tänkas på och vi måste aktivt jobba för att rädda dem.p
Sedan 2009 har Kristin Davis arbetat med Sheldrick wildlife trust för att öka medvetenheten om hoten mot den afrikanska elefanten. År 2014 producerade hon dokumentären Gardeners of Eden, som fokuserade på Sheldrick wildlife trusts arbete för att rädda elefanten från utrotning.
Jag såg på din Instagram att du kallar elefanter för ditt livs kärlek, utöver dina barn. Vad är det med dig och elefanter?
– Jag har älskat elefanter hela mitt liv. Och när man är i elefantvärlden, så säger de flesta människor det, vilket jag tycker är väldigt intressant. Jag hade ett stort elefantgosedjur när jag var liten. Jag bara älskar dem!
Hon berättar om sin första resa till Kenya och om hur hon förklarat för sin guide att hon så gärna ville se just elefanter. Och hur han tyckte att det var en så simpel önskan och undrade om hon inte ville se leoparder istället.
– Och jag svarade jo, ja, men jag bara älskar just elefanter.
– Elefanter interagerar på ett väldigt intressant sätt som är väldigt likt människor. De har liknande familjestrukturer, ritualer, relationer och personligheter.
Kristin Davis är tydlig med att hon vill använda sin plattform för att lyfta frågor som handlar om utrotningshotade djur.
– För jag ser faktiskt ingen poäng i att prata om sig själv hela tiden, det är bara så tråkigt, utbrister hon.
Jag kan inte hålla mig från att fnissa till eftersom jag blir lite paff. Det är något både ironiskt och härligt med att en superkänd skådis konstaterar att det är trist att prata om sig själv.
– Förlåt! Jag vill inte förolämpa någon, säger hon med ett skratt och förklarar:
– Jag menar bara i kontext till vad vi gör. Man har en större möjlighet. Jag har ibland känt att jag måste posta på sociala medier. Lite ”åh nej”. Men när jag hittade The Sheldricks kändes det som att jag hade ett syfte, och för mig var det hjälpsamt.
Kristin Davis om sociala medier
Sociala medier kan vara dränerande, vissa upplever att de behöver dela hela sina liv. Vad är din relation till sociala medier?
– Det har verkligen varit en fascinerande grej i vår kultur och jag känner att vi fortfarande håller på att nysta i vad det betyder och vilka negativa effekter som finns. Jag har en 12-åring. Och jag tillåter henne inte. Men det är inte nödvändigtvis normen i hennes klass. Jag oroar mig verkligen för yngre människor. Och jag oroar mig över vad de tycker är normalt, baserat på vad de ser. När det gäller mig själv så vill jag pleasa folk. Jag känner att ”okej, de vill se outfits och de vill se skorna”. Så jag försöker. Men sen försöker jag visa vårt riktiga liv också. Allt är inte glamouröst och underbart. Men framför allt vill jag visa organisationerna jag älskar. För de har inte alltid samma räckvidd som vi har.
På tal om mode! Även om det inte är det viktigaste i världen, så är det fortfarande kul. Vilken är din favorithösttrend?
– Det är fortfarande så varmt i LA att jag inte har en favorithösttrend. Det är kul att komma hit för jag insåg att då kan vi packa ner kängor, säger hon entusiastiskt och håller upp ena foten och visar upp sina svarta boots.
Om hon bara visste att hon råkar befinna sig i Sverige de få veckorna då höstmode faktiskt får vara snyggt, innan kylan kommer, tänker jag. Men jag säger inget. Jag är glad för hennes skull att Sverige serverat henne en perfekt, ovanligt varm höstdag med solsken.
Plötsligt går hon själv tillbaka till frågan om hösttrender. Hon vill komma med ett svar om sin favorit.
– Du är den första personen som har frågat mig det här! Låt mig tänka, säger hon och vi sitter tysta medan hon funderar.
– Häromdagen var jag på min fitting inför att komma hit och 90-talet är ju tillbaka! Det är väldigt kul eftersom jag levde genom 90-talet som vuxen. Det är bisarrt! Men min stylist plockade fram en vacker slipdress med en spännande tröja ovanpå. Och gud, jag fick en sån flashback! Men det var en bra sådan! Det är intressant att en trend, ett årtionde, har kommit tillbaka medan vi fortfarande är här. Och jag kände att det kan vi ha lite kul med.
Ibland kan man ju känna ”nej, inte igen”….
– När de började prata om 80-talet kände jag neeeej, NEJ, utbrister hon högljutt och viftar med armen. Men med 90-talet känner jag att ja, det kan vi göra. Men vi kan välja. Jag vill inte bära lågmidjade jeans. Det vill jag inte gå tillbaka till.
Det kommer inte hända?
– Nej! Absolut inte! Men om alla de unga människorna vill bära dem så är det helt okej! Jag bar dem, jag ville inte bära dem då, men det gjorde jag. Du kunde inte hitta något annat.
Så du är klar med lågmidjade jeans?
– Jag är klar. Jag är 100 procent klar. Kommer definitivt inte göra det. Men nu känner jag att vi har valmöjligheter. Och det gillar jag. Jag kan ha bootcut eller en flare, eller vad det nu är vi ska ha på oss, jag är inte helt säker. Men det går bra.
Kristin Davis om strejken i Hollywood– och varför hon inte får svara på frågor om And just like that...
När man sitter öga mot öga med en skådis som spelat en ikonisk roll i Sex and the city vill man såklart prata om det. Speciellt med tanke på att Kristin Davis gjort comeback i rollen som Charlotte efter 25 år. Andra säsongen av And just like that… är precis slut på HBO Max. Och tv-serien har dessutom förnyats för en tredje säsong. En minut innan intervjun får jag dock reda på att hon inte får svara på frågor om varken sin roll som Charlotte eller tv-serien. Detta på grund av den strejk som råder i Hollywood bland både manusförfattare och skådespelare. Ett antiklimax minst sagt.
Då kommer jag fråga om strejken istället. Berätta för mig varför du inte kan prata om det!
– Jag kan inte prata om det eftersom vi strejkar. Anledningen till att vi strejkar är för att streamingtjänsternas utveckling har förändrat vår bransch drastiskt. Varje gång vår bransch förändras måste vi verkligen stå upp för oss själva för att försöka ändra våra kontrakt för att skydda oss själva i den nya businessmodellen vi har.
Manuförfattarnas strejk har pågått sedan maj i år. I juni röstades det igenom att även skådespelarnas fack skulle strejka. Genom strejken vill man att skådisarna och författarnas villkor ska förbättras eftersom man anser att de inte hängt med i teknikutvecklingen i samhället. I takt med att streamingtjänsterna har blivit större har personer som jobbar med och inom produktionerna fått mindre betalt. Facken vill att lönerna ska börja anpassas efter tittarsiffrorna.
Kristin Davis konstaterar snabbt att hon är en av de personer som är välbetalda. Men lyfter det faktum att många andra inom samma bransch, inte är det.
– Jag är superlyckligt lottad som har ett jobb som jag älskar, som jag är välbetald för. Så jag är inte nödvändigtvis anledningen till att vi strejkar. Men det är viktigt för alla. För det är folk som är i mitten av allting som fått sin dagliga inkomst kapad. Det är många saker som har eroderat deras livsstil och möjlighet att försörja sig på basnivå. Många av skådespelarna är inte de du hade intervjuat eller som har huvudrollerna i en film.
Var det lätt för dig att bestämma dig för att ansluta till strejken?
– Ja! Väldigt enkelt! För det är väldigt uppenbart. Och som jag sa är jag en av de tursamma som har ett jobb som jag älskar, som är löjligt välbetalt och som kommer tillbaka.
– Jag känner med mina övriga fackklubbsmedlemmar! Jag känner personer som är jättepåverkade av detta och det är fel. För det är deras arbeten. Och de har jobbat länge. Och väldig hårt. Och nu tjänar andra personer pengar på det, säger hon och syftar på streamingtjänsternas villkor.
– Från det perspektivet behövde jag inte tänka två gånger innan jag sa ja. Jag vet tillräckligt om branschen vid det är laget att om vi inte står upp för oss själva…
…Vem ska göra det då?
– Ingen! För det är en väldigt hård bransch. Vi behöver stå upp och vi behöver stå tillsammans.
Innan jag lämnar rummet med de märkliga lamporna måste jag säga till Kristin Davis att även om jag ser ut som en Carrie, och har Carries jobb, så är jag en Charlotte på insidan. Det går helt enkelt inte att sitta mitt emot en SATC-ikon och inte få berätta det. Hon skrattar och säger att det är en bra kombination. Hennes PR-person fyller raskt i och säger att detta klassas som en popkulturell referens. Med andra ord bryter vi som tur är inte mot strejkens villkor.
