ELLE möter skådespelarna från serien Heartbeats
STV-serien Heartbeats som just nu sänds på C More baseras på den norska tittarsuccén Hjerteslag av ANTI AS/TV2 Norge.
I serien får tittarna möta Stockholmstjejen Mio (Nora Rios) som jobbar i en klädbutik och lever för att festa. En kväll möter hon Anders (Simon Edenroth) och kärlek uppstår.
Men det blir inte lätt då karaktären Mio är gränslös medan Anders är en mer uppstyrd och strukturerad person.
ELLE har träffat huvudskådespelarna för att prata om serien, pirrig kärlek, att bli vuxen och svåra ämnen man slåss med innan man hittar sig själv.
Nora Rios om att spela gränslösa Mio
Nora Rios må vara ung men helt okänd för tv-publiken är hon inte. Ni känner säkert igen henne från serien Kalifat där hon spelade Sulle. Vi har även sett henne i serierna Heder och Morden i Sandhamn, och nu är hon alltså aktuell som den festälskande tjejen Mio.
När visste du att det var det här du ville göra?
– Min mamma tog med mig till casting och sen så fick jag den rollen kul nog. Då fick jag en fot in i den här världen som jag hållt mig kvar i, fått jobb sedan dess och jobbat för att ta mig framåt, berättar Nora.
Hon fortsätter:
– Jag var ju ett barn när jag fick mitt första jobb, så det var väldigt spännande att man fick vara på ett jobb med vuxna och att man på något sätt blev behandlad som likvärdig.
Vad berörde dig mest i berättelsen?
– Det är nog Mios utveckling som karaktär. Hon går först från att vara väldigt oskyldig och konsekvenslös till att utvecklas till att faktiskt börja ta ställning till saker och känna efter vad hon själv vill. Så hon hittar ju sig själv under tiden mer och mer och det är lite det som fick mig att vilja göra rollen.
Vad är din dröm – vad skulle du helst vilja skådespela?
– Långfilm för att jag har varit så mycket i serievärlden så jag skulle vilja ta mig till långfilmen och det ska nog inte vara alltför långt bort. Jag vill ju göra saker man inte gjort innan. Det skulle vara jättekul med lite mer action, men det roligaste är att pröva allt så att man sen kan veta vad man tycker bäst om och grotta ner sig i det.
Felicia Truedsson om kärleken till skådespelarvärlden
Felicia Truedsson spelar Mios bästa vän Katja. Tidigare har ni sett Felicia i bland annat succén Young Royals och Lyckoviken.
Du började skådespela när du var väldigt ung – när visste du att du ville göra det här?
– När jag var liten filmade jag mycket med mina kompisar. Jag var ett ganska tankspritt barn så min pappa registrerade mig på statist.se och sen hade jag och fick en genomgående roll i en SVT-serie, berättar Felicia.
Hon fortsätter:
– Jag tror att det var under den produktionen jag kände att det var det här jag ville göra. Allt var så himla nytt och jag var fortfarande så liten, så jag vet inte hur mycket jag förstod heller, men jag älskade den världen direkt.
Du har varit väldigt upptagen de senaste tio åren. Har du varit tvungen att växa upp snabbare eller har du ändå haft det ”vanliga” tonårslivet?
– Jag har lärt mig mycket av att vara i arbetslivet från så tidig ålder. Jobbat bland vuxna människor och förväntas leverera som vuxna människor. Samtidigt så har jag varit väldigt frustrerad över att jag inte har tagit fart ordentligt tidigare än vad jag gjort, men så här i efterhand så känner jag mig tacksam över att jag ändå fick ha mina tonår utan att kastas in i det här.
Simon Edenroth om att gå från ungdom till vuxen
Simon Edenroth satsade på teater redan som liten och visste att det var det här han ville göra. Ni har bland annat sett honom i rollen som Edvin i filmen En man som heter Ove och nu som Anders i Heartbeats.
– Jag tror att det började när vi gick i lågstadiet. Mina föräldrar slängde in mig på kulturskolans teater och där gick vi ett helt gäng med barn. Då lekte vi mest hela dagarna och det tyckte vi var skitkul. Sen när vi blev äldre var vi ett gäng som aldrig slutade och ju äldre man blev desto mer avancerat blev det. Till slut började vi sätta upp pjäser och försökte på något vis efterlikna något som kändes som riktigt teater, berättar Simon.
Vad berörde dig mest i berättelsen?
– Det som fångade mig mycket var nog den här känslan av att vara i någon slags övergångsfas från barn, ungdom, till vuxen och att behöva ta beslut som man kanske inte först trodde var det bästa för en. Att man har en föreställning om vad man tror att man behöver. Att man har en bild av hur man ska forma sitt liv och på något sätt ställas inför beslut som innebär någonting annat än vad man har tänkt sig.
