Skivaktuella Léon föddes med musiken i blodet

Efter reklamen: Behind the scenes – Lyx-rebell

– Gud vad jag är på seriöst humör i dag!

Artisten Léon, eller Lotta Lindgren som hon heter på riktigt, ursäktar att hon är ”som en öppen bok” den här iskalla vinterdagen i Stockholm och att intervjun visst blev mer som en terapisession än något annat. Det är förstås inget som någon journalist någonsin, någonstans, har klagat på, men kanske är parallellen inte så långsökt – terapifrågorna som ”Hur tror du att den perioden påverkade dig?” och ”Vad hade du gjort annorlunda i dag?” har hon redan analyserat ur flera vinklar, med sin riktiga terapeut. Men låt oss börja från början.

Lotta Lindgren växte upp i en musikerfamilj i Stockholm, med en pappa som är kompositör och en mamma som är cellist. Hon gick i Adolf Fredriks musikklasser och på Södra Latins musikgymnasium.

– Det har nog alltid varit självklart för mig att hålla på med musik, inte för att mina föräldrar pushade för det, men mer för att … jag hade liksom inga andra intressen. Och från att jag var pytteliten kände jag att jag ville skriva egen musik.

På Södra Latin startade hon ett band med en kompis, de spelade låtarna som Lotta hade skrivit hemma i sitt rum men aldrig visat någon förut.

– Jag ringde och tjatade så att vi fick spela på Södra Teatern och Fasching, för inga pengar alls.

Men det var först efter gymnasiet, när hon utbildade sig på Musikmakarna i Örnsköldsvik, som hon började skriva och spela in låtar på riktigt. Lärarna parade ihop henne med producenten Agrin Rahmani. Tillsammans började de skriva låtar och fortsatte även efter utbildningen. När inget skivbolag nappade på deras koncept släppte de till slut låten Tired of talking, på Soundcloud, i juli 2015.

Två dagar senare började mailen rulla in från skivbolag, management, producenter, låtskrivare … Och sedan gick allt väldigt fort. Léon blev signad av Columbia Records i USA, hon började arbeta med sin nuvarande manager, Christopher Anokute, blev hyllad av Katy Perry på sociala medier och fick vara med i Late late show with James Corden. Hon släppte första EP:n Treasure hösten 2015, följt av två EP:s 2017.

– När någonting som man alltid har velat ska hända händer så kommer det till saker som man inte riktigt var beredd på. Nu kan jag vara efterklok och känna att jag borde ha njutit mer av att det var så kul, men jag tyckte nog att det var ganska … Det låter så otacksamt, men jag mådde inte toppen. Plötsligt handlade låtskrivandet inte längre bara om lust, utan om att leverera.

Och hon fick inte släppa låtar när hon ville, allt skulle göras på ett visst sätt.

– Jag har pratat mycket med min terapeut om det här, haha. Det var lite som att jag blev en annan version av mig själv under den här perioden. Det är väl så när man går genom livet, att man testar olika sidor av sig själv, men jag blev väldigt blyg och osäker.

Hon beskriver det som att arbetet med musiken blev seriöst alltför snabbt, samtidigt som hon och Agrin Rahmani levde sin dröm i LA.

– Det var ju något av det roligaste som kunde hända, men det var en väldigt intensiv period. Jag kan se nu att jag till slut snuddade vid en vägg efter några månader där och jag hade inte riktigt verktygen för att kunna säga: ”Nu går det lite för snabbt. Det här känns inte bra.”

Vad skulle du ha gjort annorlunda, tror du, om du hade kastats in i det i dag?

– Då hade jag nog varit mer öppen med hur jag mådde. Det är okej att säga att något inte känns bra. Men jag tror att jag kände att jag måste vara glad för att de har gett mig den här chansen. Då blir det lite svårt att kommunicera. Till slut fungerade det inte längre.

Lotta Lindgren, uppmuntrad av sin manager, valde att följa sin magkänsla. Hon tackade nej till chansen hon fick, hoppade av Columbia Records och startade eget skivbolag.

– Min manager sa: ”Du kan göra det själv, det är okej att inte vilja köra det här spelet.” Jag kände så starkt att det inte var för mig. Det fick mig att må så mycket sämre. Inombords kände jag att något måste förändras för att jag skulle kunna ha lite mer kul i skapandet. Det var inte skivbolagets fel, de var fantastiska, men ibland måste man göra saker i sin egen takt.

Den egna takten visade sig bli ganska hög, när hon väl fick släppa musik så ofta hon ville. Nu ger hon ut sin musik under Léon Recordings, i samarbete med BMG, och sedan hon startade eget i slutet av 2018 har hon släppt två fullängdsalbum. Det tredje – Circles – kommer 4 mars.

– Jag har fått väldigt mycket hjälp. Dels från min manager och dels från BMG, som gör att jag kan ha ett team här i Stockholm. Jag kan göra album precis som jag vill, men de hjälper mig. Och jag hade turen att starta före pandemin, jag hann turnera hela 2019. Om det hade varit mitt i pandemin hade jag nog vrålat av panik!

Att ta alla beslut själv och allt ansvar det innebär har varit det svåraste, tycker Lotta Lindgren.

– Min manager har varit lite pushig och sagt att: ”Du kan inte göra det här för någon annan. Det är ditt liv. Stå för det du vill göra.” Det har jag tagit med mig.

Nu skapar hon musik tillsammans med producenten Martin Stilling, som hon också lärde känna på Musikmakarna. Hon har alltid skrivit personligt och om starka känslor, uppbrott, kärlek och saknad. Men under pandemin har även andra ämnen smugit sig in och under intervjun – eller terapisessionen – återkommer ord som ångest och reflektion. Att skriva sig ur det som är svårt.

– Det känns som att alla har gått igenom en resa i den här pandemin. Många har fått mer tid för sig själva och reflekterat över saker, som sitt eget välmående… Jag tycker att det har varit befriande att läsa om andra artister som säger att de verkligen inte har mått bra. Eller alltså, det är inte kul att de har mått skit, men det känns betryggande att veta att alla har gått igenom samma sak.

Och för många har det förstås varit så mycket värre, säger hon och tar en paus innan hon fortsätter:

– Det har varit ett speciellt år. Man tappar det ju ibland. Då tänker jag på folk som har varit instängda i månader…

Brukar du använda skrivandet för att ta dig igenom jobbiga grejer?

– Jaa, så är det alltid mer eller mindre. Men jag kände det ännu starkare nu, det här året. Nu kanske jag inte bara sjunger om att sakna någon, utan mer till mig själv. Jag skrev mycket musik för mig själv, hemma, när jag mådde skit eller hade ångest eller whatever. Men jag tänkte att de här låtarna ska absolut inte komma med på plattan!

Hennes producent höll inte med. Och när albumet släpps i mars är även de mest personliga låtarna med.

– Det känns lite läskigt, att jag utgår mer från en känsla som inte rör någon annan än mig själv. Jag brukar alltid få panik när jag har gjort klart en platta, men det här har varit den läskigaste på vissa sätt.

Hon berättar att namn som har ”slängts runt” när de pratat om albumet är ”Joy Division och Bruce Springsteen möter … någonting annat”.

– Det är mycket elgitarr, mycket synth. Vissa låtar är mer avskalade i mina öron. Jag och min producent brukar vara more is more, vi älskar när det är lite för mycket på en gång. Nu har vi tagit tillbaka lite, så att man inte blir överväldigad. I mitt eget huvud tänker jag att det inte är så peppigt, men vi får se vad de som lyssnar känner.

Léons lyssnare befinner sig över hela världen och på Instagram ber följare dagligen om att hon ska komma till just deras stad och spela (Rio! San Fransisco! Paris!). Själv tycker hon att hon är dålig på sociala medier, men hennes fans hittar henne ändå och strösslar sin uppskattning över kommentarsfältet så fort hon lägger ut ett inlägg om en ny låt.

– De är otroliga. Det händer något i en när man ser det där, att det är folk som faktiskt lyssnar. Det bidrar verkligen med något slags bränsle…

När mår du som allra bäst?

– Jobbrelaterat skulle jag säga när jag är på turné. Det bästa som finns är att spela live. Annars är det när jag har ingenting att göra och är ute i skärgården. Det låter tråkigt kanske? Men när man får vara fri från krav och deadlines. Att vara ledig är väl det bästa som finns?

Många kämpar för att hitta balans i livet, med jobb, vänner, familj, träning – hur gör du?

– Jag tycker att det är skitsvårt. Det blir ofta allt på en gång, eller ingenting. Jag har fattat att jag mår bra om jag tvingar mig själv att vara ensam. Eller springa. Eller bara sitta i en bastu. Hänga med polare. Det är också okej att inte svara på allt och vara tillgänglig hela tiden. Jag jobbar med att försöka vara mer i nuet.

Om du fick gå tillbaka i tiden och prata med dig själv före 2015, då du slog igenom, vad skulle du säga?

– Jag skulle säga en massa grejer. Gör saker för dig själv. Lyssna mer på din magkänsla. Våga säga ifrån. Det låter klyschigt, men många går runt och mår jättedåligt och är så jävla glada utåt, för att de inte tror att det är okej att säga: ”hörrni, jag mår väldigt dåligt nu.” Så jag skulle säga: ”Var mer öppen, kommunicera bättre vad du känner!”

Léon
NAMN: Lotta Lindgren.
ÅLDER: 28 år.
FAMILJ: Mamma, pappa, syster.
GÖR: Artist.
BOR: Stockholm.
FÖLJ: @leon.

Av: Helena Skoog Foto: Sandra Thorsson