ELLE testar nya appen Be Real: ”Livsfarligt för alla toalettsurfare”
Be Real är en ny app i vårt sociala medier-universum. Men den vill inte vara som de andra apparna. Här är fokuset äkthet och din möjlighet till en filtrerad verklighet är lika med noll. Tänk dig att Snapchat fått ett barn med dina kalenderbokningar, typ. Tanken med Be Real är, som namnet avslöjar, att du ska visa upp ditt ofiltrerade liv här och nu.
Hur funkar appen Be Real?
Kort förklarat är Be Real en ny typ av social mediaplattform. Du fotar själv materialet – men appen bestämmer när du ska dela det och det finns inga filter.
En gång om dagen får du en notis från appen där den uppmanar dig att dela vad du gör. Du har då två minuter på dig (ja, det finns en tickande klocka) att ta en bild och dela den med dina vänner. Gör du inte det innan tiden gått ut kan du inte se vad dina vänner delar.
Appen använder dessutom både fram– och bakkameran samtidigt och fotar åt båda hållen. Något de själva kallar för ”The special BeReal camera”.
Tanken med appen är inte att du ska bli känd. Under varningar i appstore har skaparna själva klargjort just det.
”BeReal won't make you famous, if you want to become influencer you can stay on TikTok and Instagram”, skriver dem.
ELLEs Louise Åström testar Be Real – här är hennes 32 tankar i realtid:
Jag gillar inte instruktionsböcker och manualer. Ändå läser jag dem varje gång jag ska testa något. Framför allt på grund av kontrollbehov och rädslan att råka elda upp något. Men det finns ett undantag: Appar. Där kastar jag mig ut i blindo. Så även denna gång. Nu kör vi!
1. Jag fick reda på Be Reals existens under ett möte. När jag nu ska ladda ner appen inser jag att jag inte vet hur loggan ser ut. Jag klickar på det jag i Appstore tror är Be Real. Det är aldrig en bra grej när man av designen inte förstår om det här är en ny social plattform eller någon slags bilpool för barnvagnar. Fick absolut Bugaboo Fox-vibb av typsnittet.
2. Min spontana tanke, såhär medan jag väntar på att Be Real ska laddas ner, är att det känns sorgligt att vi ska behöva en app som ska påminna oss om att ”hej, nu är det dags att vara äkta”. Det känns som att att vi därmed ger upp tanken om att vara det i våra andra appar. Vilka är vi då? Levande skyltdockor av oss själva? Usch, orkar inte bli såhär existentiell en måndag.
3. Appen börjar direkt ge mig korta instruktioner. Den ska bestämma när jag ska posta. Och jag har bara två minuter på mig att göra det. Vem har designat detta? Det är ju garanterat inte en influenser som sitter hemma i en filt men fortfarande har 75 bilder från Maldiverna kvar att lägga ut så att flödet fortsätter vara turkost i 35 dagar till.
4. Jag verifierar att jag inte är en robot med hjälp av en sms-kod (alltid lika kul!). Att appen säkerställer så att folk inte är robotar går ju ändå i linje med att den vill ha äkthet, tänker jag.
5. Appen ber mig skriva in mitt full name. Jag gör såklart det. Aka låter som vanligt Silicon Valley vara min puppetmaster utan eftertanke.
6. Nu ska jag välja användarnamn. Stelt att jag inte vet om det här är en app där man har ett skojigt användarnamn. Ska jag tänka Twitter där man kan heta typ ”Arga tjejen som en gång köpte tio burkar nutella”? Eller ska jag utgå mer från Facebook/Instagram där alla heter sina riktiga namn? Kul om alla i Be Real heter Anna Andersson så kommer jag och heter 10 burkar Nutella.
7. ”The first uncontrollable media sharing platform”, står det. En gång om dagen ska jag och mina vänner få en notis om att vi ska dela en bild. Och vi har två minuter på oss. MEN. JAG. NOTERAR. NU. EN. VIKTIG. DETLAJ. Appen tar alltid bild med BÅDE fram– och bakkameran. Detta är livsfarligt för mig eftersom jag är en toalettsurfare.
8. Jag är typ lika förvirrad nu som när jag testade Clubhouse. Plötsligt får jag en testnotis! ”Time to be real”, står det. Året är 2022 och jag tittar nu på en skärm med varningstrianglar som påminner mig om att vara äkta. Och att jag har begränsat med tid för detta...
9. Jag tar en bild. Är skitful idag, vilket ju är jättebra, enligt appen antar jag. Helt REAL med otvättat hår och en tröja som luktar bbq sitter jag vid mitt köksbord och jobbar.
10. Appen kommenterar mig. En vit text säger ”wait, wait, wait, now smile”. Jag bestämmer väl för fan själv när jag ska le!?
11. Nu vill appen att jag ska välja profilbild och föreslår den suddiga och sneda bilden som framkameran precis tog på mitt vardagsrumsbord. Tack.
12. Okej, jag får välja en egen bild från min kamerarulle. Oväntat generöst för the first uncontrollable media sharing platform.
13. Det blir en nytagen bild på mig i blå mössa, på väg till vinlunch för ett par veckor sedan. ”Oh, much better, this one is splendid”, står det på skärmen. För en app som handlar om att be real var det ju ironiskt att den verkade uppskatta mitt uppsminkade ansikte mer än bilden på mitt vardagsrumsbord.
14. Nu vill appen att jag ska lägga till vänner. Jag kan i princip garantera att ingen av mina vänner har denna app. Men jag gör en kontroll i en chattgrupp med 8 andra personer.
15. Som jag misstänkte. Inte ens mina mest tech-savvy. STOPP! *SKRATT* Jag kan inte ta mig själv seriöst när jag använder det där grisiga wannabe person som köper NFT:s-ordet. Vi fortsätter. Ingen av mina vänner har appen.
16. Jag får gå in på fliken ”discovery ” istället. Där verkar människor kunna dela sina ”BeReals” öppet. Vilka är ens det här? Och var befinner sig dessa personer? Varför lägger alla upp bilder på pennskrin?
17. Jaha, här är en suddig bild på en kille med munskydd som sitter vid en dator. Efter att ha spenderat en minut med att först zooma ut över Europa kan jag zooma in och se att han sitter utanför staden Emmerin i Belgien. Vad jag ska göra med den informationen vet jag inte.
18. Här sitter alltså en tjej i staden Stockholm med otvättat hår och tittar på en bild av en kille i staden Emmerin i Belgien. Han verkar inte heller ha hunnit tvätta håret.
19. Man verkar kunna välja om man vill visa var man befinner sig eller inte. Här har vi en annan kille med munskydd. Han har ett pennskrin av märket Eastpak och oväntat fin killhandstil. Visar sig att han är i Grenoble i Frankrike.
20. Hej du franska kvinna med bostad vid vattnet i Nantes. Du har visst inte bäddat sängen. Oj vad REAL.
21. Nej nu! FOLK ÄR I SKOLAN. Det tas liksom selfies på lektionen. PLUGGA ISTÄLLET! Såklart var det i Tapdrup i Danmark det lektes med telefonerna under lektionstid.
22. Jag har jättetråkigt. Och det verkar alla i appen också ha. Den kanske ska byta namn till Be Booring istället.
23. Jag sitter alltså och konstaterar att halva Europa sitter framför en dator iklädda hoodies och munskydd.
24. Låt mig övergå till att klicka på allt som går att klicka på istället. En rimlig reaktion, om du frågar mig. Är nära på att rapportera den stackars kvinnan med den obäddade sängen i Nantes. Förlåt! Även om jag faktiskt tycker att du kan bädda istället för att ta en bild.
25. ”Tap here to react with a RealMoji”. Är det så vi kallar emojis i den här appen? Jag kan välja bland vanliga emojis eller så kan jag ta en bild på mig själv med en ”real reaction”. Första funktionen jag blir lite glad över!
26. Googlar ”Lyssna på er lärare” på danska och överväger att skicka ett budskap till de lata eleverna i Danmark. En bild på en arg lapp med orden ” Lyt til din lærer”. Men det känns som att gå över någon slags gräns.
27. Eftersom ingen av mina vänner har Be Real och jag inte tänker tvinga dem att avbryta sina arbetsdagar för att ladda ner en app som tar bilder av vardagsrumsbord får jag nu övergå till ett imaginärt testande.
28. Okej, vi leker att tre av mina vänner har appen. Den plingar till nu, en måndag klockan 10.56.
29. Min kompis Emma är mammaledig. Hon är förmodligen ute på promenad. *PLING* Nu måste hon stanna till på Gärdet och ta upp telefonen för att ta en bild. Hennes son skriker. Han vill hem för att han är hungrig. Men nej, det går inte för mamma måste ta en selfie inom två minuter, annars får hon inte se sina vänners bilder den dagen. Ve och fasa om hon skulle missa bilden på mitt vardagsrumsbord.
30. Min kompis Elli pluggar till sjuksköterska. Hon ska på obduktion snart, råkar jag veta. *PLING*. Nu måste hon snabbt göra ett val. Ska hon skicka en selfie från lektionen på sig själv i munskydd? Kruxet ärlig ju bara att telefonen även tar en bild åt andra hållet… Hon får nog missa dagens bildsession av etiska skäl.
31. Min kollega Helle jobbar hemifrån. *PLING* Hennes vardagsrum ser jag varje morgon i teams och vi chattar dagligen om hur fula vi är i januari så jag vet inte hur mer real det kan bli. Hon är kanske hundvakt till sin mammas hund Flisan. Jag hoppas på hundcontent!
32. Tillbaka till en icke imaginär verklighet! Det hände precis en grej! Jag struntade i att posta och nu undrar appen om jag vill posta en ”Late Be Real” för att jag ska låsa upp innehåll (alltså se random personers bilder under fliken ”discovery”). Jag visste väl att det fanns kryphål. Avslutar min resa i Be Real med bilder på parkeringsgarage, folk som är och handlar, folk som packar upp lådor, är på toa samt väldigt många personer som borde lyssna mer på sina lärare istället för att ta selfies under lektionerna.
Slutsats: Jag känner mig väldigt kluven till Be Real. Det är kul att en app vill göra något nytt. Och jag gillar det faktum att inga filter verkar finnas i appen. Grundtanken med en app där vi visar upp en ofiltrerad version av oss själva känns god.
Däremot tycker jag att vi bör fundera på varför det finns ett behov av Be Real. Har övriga appar blivit så verklighetsfrånvända att vi måste designa en ny app som kontrolleras av tidsintervall för att tvinga oss att vara äkta? Det i sig är ju en varningssignal om att vi borde tänka efter hur vi använder våra redan befintliga sociala medier – och kanske ta en skärmpaus och göra något annat en stund. Typ läsa en bok. Eller klappa en katt. Eller varför inte bara ha tråkigt en stund? Be Booring!
