Exklusivt: Pink om familjen och karriären – kravet för att klara av båda
Alecia ’P!nk’ Moore, 41, sitter härligt tillbakalutad i en mörkt purpurfärgad sammetsfåtölj. I bakgrunden syns en akustisk gitarr och ett piano. I hennes öron hänger nostalgiska plastnappar, ni vet sådana vi hade i snören runt halsen på 90-talet. Hon har ett lekfullt turkost nagellack och en silverkedja med stora öglor runt halsen.
P!nk är högaktuell med en ny dokumentärfilm och tillhörande livealbum. I en exklusiv pratstund med ELLE över Zoom berättar hon om vägen hit.
Regisserad av hyllade MichaeL GRACEY
Världsstjärnans karriär sträcker sig över två decennier. Den innehåller åtta imponerande fullängdsalbum och sju världsturnéer. Hennes senaste turné, Beautiful Trauma World Tour, varade i två år och kulminerade sommaren 2019 med två utsålda konserter a 90.000 personer i publiken, på Wembley Stadium i London.
Om dessa spelningar kretsar P!nks nya dokumentärfilm P!nk: All I Know So Far som regisserats av Michel Gracey (The Greatest Showman & Rocketman) och som släpps på Amazon Prime 21 maj.
Konsertdokumentärer har blivit ett succékoncept för artister av P!nks kaliber. De erbjuder fansen eskapism och en chans att återuppleva euforiska stunder från idolernas livespelningar.
Men P!nks All I Know So Far är inte bara det, den är även en inblick i livet bakom scenen. Det där hon byter blöjor på sin obstruerande 4-åring Jameson, där 9-åriga dottern Willow längtar hem och hellre vill gå på sommarläger, och där maken Carey, 45, får ta nattningen eftersom hon just uppträtt för tiotusentals lyriska fans.
P!nk berättar om tankarna med att visa också denna aspekten av turnén:
– Det är så jag jobbar!, säger hon. Det är så jag skriver mina låtar, det är därför folk kommer på mina konserter, på grund av igenkänningen, och transparensen i allt. Vi sätter alla en fot i taget framför den andra och försöker navigera oss fram i livet. Jag tänker att om vi ska göra det här, då måste vi göra det fullt ut och släppa in tittaren.
– Barnen är med på det och Carey är med på det, och turnén är fantastisk, fortsätter hon.
Unik position som kvinnlig biljettmagnet
P!nk påpekar att det inte finns så många kvinnliga artister som fyller arenor, och att filmen därför blir extra spännande att se ur det perspektivet. Tvåbarnsmamman är fast besluten att göra både fansen och familjen nöjda.
– Jag går sönder ibland, säger hon. Jag tror att alla arbetande mammor kan känna igen sig i att det kan fungera några dagar, och då känner man sig på banan. Sedan kan det gå åt helvete och kännas omöjligt.
– Men jag har ett fantastisk team omkring mig med alla personer på och bakom scenen. Mina barn älskar dem och de älskar mina barn, så jag bestiger inte ett Mount Everest på egen hand, någonsin.
P!nk resonerar i filmen kring varför barnen är med på turnén. Hon menar att vissa föräldrar, i synnerhet vissa pappor, stänger den mentala dörren bakom sig när de lämnar huset och går till jobbet, medan många kvinnor inte alls kan koppla bort familjelivet på det viset. Hon menar att det är biologiskt rotat i kvinnor att känna den typen av skuld, men att det även är självförvållat.
– Vi mammor gör det mot oss själva, det är något primalt, naturligt, i oss. Som en konstant inre dialog av: Är det här värt det, kan jag ha allt, vad är allt, och vad behöver i så fall kompromissas bort? Vad är värt det för mig och min familj? Jag är lyckligt lottad att den värld som jag skapat och som vi rör oss i, fungerar för mina barn. Om det vid någon tidpunkt inte längre fungerar för dem, då kommer jag lägga av. Men just nu fungerar det, säger hon.
– Jag tror att vi i samhället är på väg åt rätt håll, påpekar hon och syftar på att skuldkänslorna över att som kvinna vilja ha både karriär och familj håller på att suddas ut.
– Och jag vill inte tala för allt och alla, förstås. Det finns även mammor som lämnar hemmet och aldrig återvänder, och pappor som kämpar lika hårt som kvinnor med dubbla åtaganden.
Vill visa barnen att drömmar kan förverkligas
En annan aspekt av att ta med sig barn och make på turné, berättar P!nk, är att visa hur hon som mamma fortfarande kan göra saker för sin egen skull.
– Det är viktigt för barn att se hur föräldrar förverkligar sig själva, hur de har drömmar och passioner, hur de fortsätter jaga lyckan, säger hon.
– Visst gör det ont, det finns en skuldkänsla där. Du vet aldrig om du gör det rätta. Men sen när dina barn har vuxit upp så kanske de lärt sig hur de också ska förverkliga sig själva och ha egna drömmar och passioner. Att inte vara rädda för att chansa, och ha tuffa dagar. Livet är inte menat att bara vara lyckligt, det vore svintråkigt.
Hon hoppas också att fansen ska glädjas åt att se hennes livliga familj.
– Det är en superrolig, hysterisk cirkus som vi delar med oss av. Mina barn är så roliga och knasiga, så jag tänker att det får människor att må bra att se dem och lära känna dem lite.
Att få respekt som chef – nu och då
Filmen berör även P!nks position som ung kvinnlig chef. Med på turnén finns ett team om 225 anställda som rapporterar under henne.
– Om vi ska vara ute på vägarna ihop så vill jag veta vad din partner heter och vad dina barn heter. Jag vill att dina barn ska kunna leka med mina barn. Att vi hjälps åt, förklarar hon. Samtidigt som jag är ”chefen” så är jag även kompisen, mamman och prästen för dem – och de är detsamma för mig.
Märker du någon skillnad på hur det är att vara kvinnlig chef idag, mot i början av 00-talet då din karriär tog fart?
– Ja, det gör jag. Det finns överlag fler kvinnliga managers, musiker och scenchefer idag. Och det finns många artister, kvinnor och män, som är ”chefer” och beter sig som rövhål. De får ingen respekt från sitt crew. Du kan inte bete dig så, det handlar inte bara om dig. Jag är ingenting utan mitt band, jag ser urlöjlig ut utan mina dansare och jag har ingen scen utan roddarna, säger hon.
P!nk minns särskilt ett tillfälle under turnén då både hon och barnen var sjuka. Hon hade tappat rösten och kände sig orkeslös, men ville inte ställa in kvällens föreställning. Stödet från dansarna blev hennes räddning:
– Jag står och är fullt beredd på att dra på mig en tajt body och gå ut på scenen och låstas som om att jag är jättelycklig. Jag går in till mina dansares omklädningsrum, sätter mig ned och börjar storgråta. Under en halvtimme sitter jag sedan där, och de håller om mig. Sedan går en av dem och hämtar en trave tallrikar som vi slår sönder ihop. Vi genomför kvällens show, och dagen därpå är jorden fortfarande i rotation och jag ber tusen gånger om ursäkt till personen som behövde städa upp tallrikarna.
– Jag kommer från en militärfamilj där talesättet är ”du går inte ut i krig med fienden, du gör det med vänner”. En turné kan kännas som mitt egna lilla krig, och vi har alla varandras ryggar i det.
Du talar i All I Know So Far om hur du behållit ditt crew intakt, flera av medarbetarna har turnérat med dig i över ett decennium. Är det för att ni ska kunna vara bekväma nog att krossa porslin ihop?
– Absolut. Jag känner att musikindustrin har något av en svängdörr där många strävar efter att hitta det som är hett, nytt och på väg att bli någonting stort. För mig handlar det om att jag redan har hittat de absolut bästa musikerna, dansarna och personerna, och jag vill behålla dem för alltid. Jag hade en musiker som slutade för att hon ville bilda familj. När hennes barn hade fyllt 6 år kom hon tillbaka. Vi är en familj, vi älskar varandra och de här personerna är världens bästa enligt mig.
– Dessutom är det förnedrande med auditions, tillägger hon. Jag hatar när människor behöver göra audition inför mig. Jag är mer ”om du är cool, tycker om vin och vill resa, let’s go!”
Dottern Willows upplevelse av rampljuset
P!nks dotter Willow beskrivs i dokumentären som en självständig och introvert tjej, medan lillebror Jameson är en livlig liten kille som kräver mycket uppmärksamhet och är ”lika trogen sin ilska som sin lycka”.
På det nya livealbumet finns det ikoniska talet som stjärnan tillägnade sin dotter under MTV Video Music Awards 2017 med. Det där P!nk beskrev hur dotterns hjärtskärande upplevelse av att vara ”den fulaste flickan” fick henne att koka av vrede. Där hon drog paralleller till hur människor genom åren kritiserat henne för att vara just ”okvinnlig”.
P!nk förklarade under talet till dottern, som satt i publiken, att de inte tänker värja sig för sådana åsikter, utan ska leva livet till fullo oavsett vad. Talet rev ned stående ovationer och har citerats flitigt sedan dess.
Spola fram till 2021 och mor och dotter släpper en duett ihop, Cover Me in Sunshine. Så hur hanterar Willow uppmärksamheten som kommer med att nu också synas i mammas dokumentärfilm? P!nk förklarar:
– Det är någonting jag frågar både mig själv och henne ständigt. Jag har stor respekt för att det här är hur hon vuxit upp. Själv gick jag på gymnastik och var i skolan. Willows liv är väldigt annorlunda och jag försöker att se det ur hennes perspektiv. Jag tvingar inte på henne någonting. Vad gäller dokumentären så var hennes första reaktion ”Ska folk se det här?” och jag sa ”Ja, hur känns det?”. Hennes svar var att hon vill kunna visa den för sina vänner och gärna med popcorn och övernattning. Det är hur pass intresserad hon är av det hela.
– Jag har även frågat henne om hon vill bli sångare och hennes svar är ”aldrig i livet”. Så jag säger, okej! Hon tycks väldigt nöjd med att vara 9 år. Någonting hon verkligen vill göra är att börja på Hogwarts, vilket hon föreställer sig kommer hända när hon fyller 11.
Till sist, filmen och albumet heter All I Know So Far, och blickar bak på läxor du lärt dig så här långt. Finns det någonting du känner att du vet om din egen framtid?
– Jag är något av en prepper inför domedagen, så du kanske inte vill höra mina tankar om framtiden, säger P!ink och skrattar. Jag råder alla att samla på sig batterier och ficklampor. Men min personliga framtid vet jag ingenting om. När Willow en dag börjar plugga på college kanske jag också gör det!
Dokumentärfilmen P!nk: All I Know So Far släpps den 21 maj på Amazon Prime. Livealbumet All I Know So Far: SetList släpps samtidigt digitalt hos Spotify och andra musiktjänster.
Foto: TT, pressbilder
