First aid kit: ”Därför har vi tagit en så lång paus”
Välkommen till mitt kök!
– Tack. Och välkommen till min balkong.
Så brukar de flesta intervjuer inte inledas. I alla fall inte när man bor i samma stad och planen var att man skulle ses under en stor fotografering. Men så kom coronaviruset. Och här ses vi nu via Facetime på Klara Söderbergs balkong och i mitt kök, på samma gång.
Solen skiner och av en slump är både hon och systern Johanna Söderberg klädda i rosa när vi ska prata om att First Aid Kit-duon ligger bakom designen för årets Rosa band för Cancerfonden. Gammelrosa manchester med ett rött hjärta längst ner blev det till slut, efter ”hundra idéer och en moodboard”.
– Vi ville att bandet skulle kännas vi. Väldigt retro, säger Johanna.
– Hjärtat är vår logga som fanns med på förra skivan. Det kändes fint att få in det, säger Klara.
Designade rosa bandet för att hedra morbrorns fru
För tolv år sedan sedan gick Johanna och Klaras mormor bort i cancer. Och förra året förlorade deras morbror sin fru till samma sjukdom.
– Vi hatar cancer. Cancer är det värsta som finns. När vi fick förfrågan om att designa bandet var vår morbrors fru sjuk och det kändes så självklart att göra det här för hennes skull. Sorgligt, men fint att få hedra henne, säger Klara.
– Marie Fredriksson och hon gick bort samma vecka. Vi sjöng It must have been love på Musikhjälpen. Det var på gränsen att vi klarade av det. Men vi sjöng för dem, säger Johanna.
Johanna Söderberg har fått en dotter
Plötsligt hörs ett skall. Det är Pablo. En gatuhund från Spanien som Klara adopterat. Han är tydligen ”lite vaktig av sig”. Resten av intervjun får han sitta i Klaras knä. Det är svårt att inte le och instinktivt plocka fram bebisrösten när man ser hans underbett. Klaras bebis, som Johanna säger. Men Pablo är inte längre den enda bebisen i First Aid Kit-familjen.
Vid tiden för intervjun är Johanna fortfarande gravid med sitt första barn, ”Baby no name” som dottern sedan presenteras som på Instagram. Den 18 juni, efter en 48 timmar lång och påfrestande förlossning, kom hon äntligen, Harriet.
– Det känns fantastiskt nu när jag har hunnit landa i det. Jag kände mig nedstämd de första veckorna. Jag trodde bara att jag skulle vara överlycklig och njuta av min bebisbubbla, men jag var inte beredd på vilken enorm omställning det skulle innebära. Jag hade svårt med anknytningen. Men vår lilla Harriet är så himla fin och lyckades charma mig till slut. Nu älskar jag henne otroligt mycket och kan inte tänka mig livet utan henne, säger Johanna när vi hörs igen, efter förlossningen.
”Alla barnmorskor var otroliga”
Johanna gick nästan två veckor över tiden och kom igång efter att hon i ett desperat försök valt att spendera dagen med att gå i trappor.
– Mot slutet av förlossningen gjorde det så ont att jag nästan trodde att jag skulle dö. Jag vägrade dessutom att ta epidural eller någon smärtlindring förutom lustgas, för att jag hade bestämt mig för en naturlig förlossning. Det ångrar jag lite i efterhand. Jag kände mig dock trygg på sjukhuset och alla barnmorskor var otroliga. Jag blev lite hög på lustgasen och minns att jag sa till barnmorskorna hur mycket jag älskade dem, hur snygga de var och att de aldrig fick lämna rummet, haha. Det var trots allt en sjukt mäktig upplevelse och jag är så stolt över mig själv som klarade av det.
Drömmen om att bli mamma har alltid funnits där.
– Det var ju inte planerat, men livet händer, säger Johanna med ett brett leende.
Bortskämd med godnattvisorna
Klara var en av de första som fick veta. Hon blev så rörd att hon grät. Sedan började hon skicka bilder på bebiskläder, även om Johanna tyckte det var på tok för tidigt.
– Jag kommer finnas där, alltid. Det vet du Johanna. Och hjälpa till med allt. Typ ta med henne på turné, säger Klara.
Förutsättningen för att Harriet ska växa upp till en sångfågel är förmodligen enorm med tanke på att både hennes mamma, pappa och moster är musiker.
– Hon kommer bli bortskämd med godnatt-visorna, konstaterar Johanna.
First aid kit har tagit paus från musiken
Om det gick att få betyg i ödmjukhet skulle First Aid kit vara bäst i klassen. Deras tre senaste album har sålt guld eller platina.
– Va? blir svaret när jag levererar statistiken.
Dessutom har de hunnit turnera världen runt innan någon av dem fyllt 30.
– Det är sjukt. Man kan inte riktigt ta in vad man har gjort. Men det kan ju förklara varför man kan känna att det är lite överväldigande ibland. Det känns omänskligt att vi hunnit med allt det här. Men jag är stolt, säger Johanna.
Själva tänker de aldrig på sig själva som framgångsrika. Enligt Klara blir pressen för stor om man ska behöva upprätthålla en sådan roll.
– Då ska man alltid vara framgångsrik. För vad har man annars liksom? säger hon.
– Jag tror att jag har försökt distansera mig från det. Ju äldre vi blir, desto mer uppskattar vi andra delar av livet också. Vi har levt och andats First Aid Kit tio år i sträck. Det är därför vi har tagit en så lång paus nu, säger Johanna.
Klara Söderberg utbränd – turnén fick ställas in
I maj förra året skapade en bild på en lapp stora rubriker. Via sociala medier meddelade First Aid Kit att de ställer in sin sommarturné på grund av oförutsedda medicinska omständigheter. Klara var utbränd. Och det var inte första gången för någon av dem.
Johanna beskriver hur Klaras lust försvann. Nu har strax över ett år passerat.
– För mig har det här året handlat mycket om att ta ett kliv tillbaka och reflektera över hur vi ska fortsätta. Man har inte lust till så mycket alls när man mår så pass dåligt. Det är bara att ligga hemma och försöka ta hand om sig själv. Men det är svårt. Man blir mindre stresstålig och ganska rädd så fort man känner stress, säger Klara.
Johanna berättar hur hon fick kliva åt sidan och ge Klara space.
– Det är svårt när jag är syster, men också förknippas med jobb. Det är jättekomplicerat. Jag kände att när jag hängde med dig tänkte du på bandet. Det stämmer ju inte. Men jag kände så, säger hon, möter Klaras blick och fortsätter:
– Samtidigt tror jag att jag stöttat dig och har givit dig vad du behövde. Men vi är olika. Jag orkar mer och det får man bara respektera för att hitta en balans. Vi har behövt separera oss lite från varandra. Vi har till exempel varsitt konto på Instagram nu, haha.
Den där syskonkärleken
Att börja turnera som tonåringar har gjort att Klara och Johanna levt ett liv där de suttit ihop både mycket och länge. De liknar sig själva vid ett gammalt gift par; de fyller konstant i varandras meningar och har det där kärleksfulla gnabbet som är svårt att förklara i text, men märks så tydligt där i solen på balkongen.
Till exempel när Klara säger att hon kan känna igen sig i Taylor Swift från Netflixdokumentären Miss Americana. ”Trots att jag liksom inte lyssnar på Taylor Swift hela tiden”.
– Men du lyssnar ju en del på henne, flikar Johanna in.
– Ja, men jag sa ”inte hela tiden”, svarar Klara tillbaka.
Ett litet meningsutbyte som säger så mycket, något som alla som har ett syskon eller en nära barndomsvän förstår.
Klara fortsätter med att förklara hur Swifts ångest i dokumentären fick henne att känna att det är tur att hon och Johanna haft varandra genom hela resan. Johanna instämmer, på typiskt syskonvis – gnabbet kan på en sekund vändas till medhåll så fort ämnet hamnar närmare hjärtat.
Och det är just den där känslan av samhörighet de vill lyfta fram med sitt Rosa band. Att alltid vara tryggt förvissad om att någon finns vid ens sida.
First aid kit har gått i terapi
Vi pratar om det vi kommer att kalla tonen. När Klara och Johanna bråkar handlar det ofta om att de ena tycker att den andra sagt något i ett visst röstläge.
För att ge sig själv och varandra förutsättningar att vara både syskon och kollegor har de gått i terapi – både själva och tillsammans.
– Vi älskar terapi! utbrister Klara.
– Jag tyckte att det var läskigt i början. Men vi har alltid varit duktiga på att prata och vara öppna mot varandra. Terapi är att investera i en relation, säger Johanna.
Varför tror ni att ni inte tröttnar på varandra?
– Alltså det gör vi ju, men jag tror att vi är duktiga på att ge varandra space då. Det brukar vara i kommunikationen det brustit och det har vi jobbat väldigt mycket på. Det är som vilken relation som helst som är väldigt intensiv. Det krävs att man tar hand om den, säger Johanna.
Dubbla 30-årskriser
För mellan och under världsturnéer och låtsläpp pågår allt det där andra. Som döden. Och kärleken. Det är inte alltid enkelt. Att dejta blir till exempel svårare när man inte vet om killen på Tinder vill ses för att man verkar trevlig eller är för att man är känd, förklarar Johanna. Att försöka ha ett förhållande mellan olika världsdelar är också en utmaning. Stressen i att vilja göra karriär samtidigt som man vill skaffa familj har de känt av båda två och pratat om länge. Två 30-årskriser har hunnit avverkas.
– Jag hade min för två år sedan. Då var jag singel och kände att jag måste träffa någon. Jag ville ha barn, men samtidigt vara framgångsrik och hålla igång musiken. Nu tror jag att vi båda har hittat ett inre lugn och känner tilltro till att folk inte kommer försvinna om vi inte släpper grejer varje dag, säger Johanna.
– Att vara på turné kan vara väldigt ensamt. Att stå inför en stor publik och få bekräftelse är fantastiskt. Men det är ju för ens musik och inte för ens person. Sedan kommer man till ett tomt hotellrum och det är helt tyst, säger Klara.
– Kanske ringer man sin partner efter den fantastiska spelningen och vill berätta hur kul det var. Så står han och diskar i en annan tidszon. Det har varit skitsvårt för oss att ha relationer. Det är också därför vi har tagit pausen om jag ska vara ärlig. För att vi vill satsa på våra relationer och vänner, säger Johanna.
Blir det någon slags dubbel mammaledighet här nu från First aid kit?
– Ja, exakt. Vi får se vad jag ska hitta på, haha. Men skriva musik kan vi ju göra ändå, säger Klara.
– Min kille kommer vara pappaledig på 100 procent vilket är asmysigt. Då kan jag bli lite avlastad. Jag kommer inte bli hemmafru. Det är inte min plan, säger Johanna.
– Jo. Det är över nu. Kan inte det vara rubriken? ”First Aid kit: Det är över nu”, skrattar Klara.
– Sluta! säger Johanna.
Läs mer:
Josefine Jinder: ”Vi hann precis bli ihop och så drog jag”
Agnes Lindström: ”Min karriär är en revansch”
