ELLE reagerar på gift vid första ögonkastet avsnitt 6
En underbar tid är kommen, parhelgen är här och paren ska få mäta sig emot varandra. Vilket par är bäst? Kärast? Vem har mest sex? Vid något tillfälle säger Elinor “Det är ingen tävling” men det vet ju alla som varit på parmiddag att det absolut är.
Först av allt måste jag bara fråga: VAR spelades detta in? Ett så underbart slott där jag vill ha 30-årsfest, bröllop och spökrunda samtidigt, helst igår! Säger det något om dramanivån på veckans avsnitt att det var programmets location som fick mig att känna mest? Oh well, skönt med en paus efter förra veckans kaninpuls. Vidare till programmet.
Missa inte analyserna av avsnitt 3, avsnitt 4 och avsnitt 5 av Gift vid första ögonkastet.
Tacoparets comeback
Förra veckans bråk fick mig att ifrågasätta tacoparets framtid. Jag tänkte det var omöjligt att hitta en väg framåt ihop efter Björn Rosenström-bråket, men jag måste säga att de ändå var förvånansvärt bra på konflikthantering?!
Det är också så lätt att sitta på sin höga häst och ba Girl, ska du vara ihop med en snubbe från Alingsås som blir full och skrålar Björn Rosenström?! Men vem fan som är ihop med killar bråkar INTE om sexism? Även om de oftare handlar om typ vem som gör det känslomässiga arbetet i relationen än att de ska sluta sjunga om “flickors små musar” på fyllan.
Att vara tjej som träffar killar är bara att uppfostra någon inom jämställdhet..? Alternativt ta någon som redan varit ihop med en woke tjej och skörda hennes hårda arbete! Insert Beyoncés Ring the alarm här.
Jag tyckte i alla fall att Anton kunde resonera bra kring det, även om jag förra veckan var jävligt förbannad. Han säger själv att den där musiken är någon relik från hans barndom som han aldrig funderat så mycket på, men som han nu inser är jävligt douchig.
Dock triggades jag av Antons sätt att uttrycka sig. Det är en sån pet peeve of mine när killar säger “man” istället för “jag”, när de 1) fuckat upp eller 2) ska prata om känslor. Det finns en sådan distans i det, “man” betedde sig illa, “man” kände sig si och så. Nej, det var DU som gjorde det!!!!! Bara en passus, men ja, lägg av med det. Ord betyder något, som Lars skulle ha sagt.
I alla fall, när Anton och Sofia kom ångandes i bilen i sina taco-kostymer och lyssnade på taco-trance var det nog första gången i säsongen jag kände lite GOALS? När de klippte från den stela introduktionen mellan de andra paren till Sofia och Antons taco-tur så var det i alla fall tydligt för mig vilket gäng jag ville tillhöra.
Väl framme kändes det absolut lite som att tacoparet satt och väntade på att få gå ifrån bordet medan de vuxna pratade. Men hur kul var det att Elinor och Lars initialt var ganska så självgoda och funderade länge och väl på vad de kunde lära det andra paren, men i slutändan insåg att tacoparet klickat så mycket bättre än någon av de andra?
För visst är det så, man fattar inte riktigt hur eller varför, men de är ju kära? De går på bjudning i matchande taco-kostymer och är 0% obekväma? Ligger och hånglar under ett träd och har det mysigt? Tacoparet har återigen seglat upp som nummer 1.
Lars och Elinors fylletjafs
Vi går vidare till Lars och Elinor, som är trying sooo hard men inte får det att lossna. Var det bara jag som blev obekväm när de sågs igen efter midsommar och återförenades i en låååång omfamning framför hennes kompisar? Jag upplever Elinor som obekväm i det där, men det kanske är jag som projicerar.
Eller, det känns som de är på helt olika plan i det där, han är väldigt fysisk och vill alltid ha en hand på axeln, en puss, en lång kram – även under bråk?! Även Johan fick ju en släng av den sleven. Medan det ser ut som att det är lite krystat för Elinor. Skrattade gott åt när hon till slut var tvungen att uttryckligen be honom Låta. Henne. Vara.
Det var väldigt kul att se paren tankade ihop, programmet fick lite Ex on the beach-stämning. Elinor och Lars tjafs känns inte som att det hade blivit så dramatiskt om de var nyktra, men säg något par älskar mer än att bli fulla och börja bråka på parmiddag.
Alltså, kan vi bara pausa och prata lite om fenomenet parmiddag? Djävulens påfund? Det är som att alla parmiddagar sker i ett parallellt universum där allt är otrevligt. Jag har liksom varit på parmiddagar med partner jag är aktivt kär i och vänner (par) som jag tycker mycket om, men i den konstellationen går det inte annat än att vantrivas?
Om det är hetero-parmiddag blir det alltid någon konstig “tjejerna mot killarna ;)”-stämning som får mig att vilja klösa ut mina ögon där tjejerna typ dukar av och killarna pratar om sport och teknik.
Det känns alltid som en konstig tävling där man ska se vilket par som är lyckligast, och man blir en konstig, falsk, performativ version av sig själv som ska låtsas man har sex minst 2 gånger i veckan (please) och aldrig bråkar om vems tur det är att diska, när det i själva verket är i stort sett det enda man gör när man är ihop?
Vad bra reklam jag gör för parrelationer! I alla fall, tillbaka till programmet.
Stämningen var inte ostel när Elinor och Lars skämtsamt skulle dela med sig av sina problem, “han är så pragmatisk” och “hon är så känslosam” men oj, vad vi älskar varandra och det här är så utvecklande! Klipp till ett par timmar senare när de är lite fulla och ligger och bråkar på sängen.
Ett helt onödigt och obegripligt bråk som inte hade hänt om de var nyktra, men Elinor blir arg för att Lars är så cynisk (?) att han behöver känna en person i ett år för att säg jag älskar dig. Jag googlade nyligen på detta, hur lång tid det tar att bli kär, och det visar sig att det i genomsnitt tar 88 dagar för en man att säga Jag älskar dig och 134 för en kvinna. Så Lars är väl absolut i det segare laget, men Elinor är väl inte head over heels kär i honom? Så varför pushar hon att han ska vara det i henne?
Som vanligt är Satu matchens lirare och förklarar hur lätt det är att hamna i den här dynamiken som par, den ena pushar på och den andra går in i sitt skal, och om man känner igen sig i det här kan man testa på att göra det motsatta. Gud, vilket mervärde GVFÖ fick plötsligt, helt folkbildande?! Tror ni Satu tar emot nya patienter? Inte osugen.
I alla fall. Elinor och Lars? Nej, men det kommer väl inte hända, men ett tips är att splitta på dem och istället tussa ihop Elinor och Susanna som idag vinner utmärkelsen Veckans Par, stort grattis!
Susanna och Johan kämpar på
Det för mig vidare till Susanna och Johan! Handen upp om du kände dig obekväm när de lajvade godsherrar. Här känner man väl allt mer att de bara väntar ut klockan och längtar efter att få återgå till sina vanliga liv.
Susannas blick när de andra paren pratade om hur bra de kom överens gav mig hjärtknip. Det blir så uppenbart också när Susanna och Johan ska berätta om sin relation för de andra paren att de inte delar samma grundvärderingar, livsstil, humor eller referensramar. Vad finns det då att bygga på?
Jag tyckte det var så värdefullt att se Susanna och Elinor tillsammans – när de stod och pratade på bryggan var första gången jag såg Susanna leva upp! Här fick vi verkligen se hur sprudlande och energisk hon kan vara i rätt sällskap.
Johan kan ju få taco-Anton, det känns som att de hade en del att bonda över. Det blir ju väldigt tydligt när Johan pratar om matchningen och sig själv att han vill kunna vara grabbig, han vill inte tänka på att vara PK, han tycker man ska kunna skämta om vad som helst – och då är det liksom inte Susanna han ska vara med.
Jag måste bara avslutningsvis ta upp en grej som stör mig... Han parterapeuten med back slick menar att problemet med Susanna, Elinor och (relationer generellt idag) är att kvinnor vill ha en man som är traditionellt manlig, dominant och står upp för sig själv OCH vill leva jämställt med en man som är anpassningsbar. Något som han då menar står i motsats med varandra. Men det stämmer väl inte? Och det är ju att männen är "traditionellt omanliga" som är problemet här.
Jag känner igen den problematiken från verkliga världen, en föreställning om att snälla killar blir behandlade illa för de är sååå snälla. Men problemet är ju inte att de är "för anpassningsbara" utan att de är helt ointresserade av det gemensamma livet? Alltså om någon aldrig säger något eller gör något eller bidrar med något är det ju inte så "Ååh sluta vara så snäll". Det är ju otroligt frustrerande, för det innebär att allt det känslomässiga arbetet faller på kvinnan.
Jag tycker allt mer jag märker att både Susanna och Elinor delar med sig och driver samtal och skojar och deras män bara sitter och typ håller med? Har killarna någonsin bara sagt något eller tyckt något självmant? Detta är någon konstig kvinnofälla, idén att man behöver välja mellan någon lealös amöba och en grottman som typ donkar en i huvudet och släpar in en i en grotta.
På den här positiva tonen avslutar vi, jag har höga förhoppningar på att Susanna och Elinor rymmer med varandra i nästa veckans avsnitt.
Foto: SVT
