ELLE reagerar på Gift vid första ögonkastet avsnitt 7
Nu är den här, sista veckan med gänget! I dagens avsnitt har paren en vecka kvar ihop innan det är dags att ta det stora beslutet, deras äktenskap har nu varat ungefär lika länge som mina standardrelationer (3 veckor).
Har du missat Helles tidigare recaps? Här hittar du avsnitt 3, avsnitt 4, avsnitt 5 och avsnitt 6!
Nu börjar det utkristallisera sig vilka som kommer hålla ihop och inte och det är väl inga megaskrällar på ingång. Gud, jag blir helt ledsen nu på att tänka på att vi inte kommer ha GVFÖ att prata om längre!
Man kan verkligen fråga sig vad det är med det här programmet som biter tag i en så, SVT vill ju alltid kalla det för socialt experiment för att ge det någons sorts public service-berättigande, men det är i själva verket bara parterapi för hela svenska folket?
Vi får syn på oss själva, våra egna misslyckande och framgångar, och får bearbeta våra egna kärleksliv. Och helt ärligt det finns inget som är mer intressant att prata om än relationer?
Det är ju det här som är grejen med riktigt bra reality, det bränner till! Vi kör vanliga svepet par för par, håll i er.
Susanna och Johan kastar in kärringhandduken
I en känslosam scen inser Susanna att hon varit väldigt fokuserad på sina egna känslor under den här processen, och helt glömt bort Johans. Jag tyckte det var fint! Det måste vara en helt sjuk upplevelse att bli inkastad i en relation på det här sättet och nog inte alls ovanligt att man inte är konstruktiv varje minut utan ibland bara stressad, orolig och pressad och det tar sig i uttryck att man blir ganska självupptagen.
Jag tycker också alla har varit lite hårda mot Susanna. Ja, hon var klagig, men liksom, Johan sitter literally i deras parterapi och ba ”Jag vill kunna kalla dig min kärring, det är den jag är”. Jag hade flippat? Och nu är hon så pedagogisk och försöker förklara att, om det gör mig illa när du kallar mig kärring, måste du göra det då?
“Ja, det är den jag är”.
Okej men … då tackar vi Johan där! Tror inte jag behöver gå vidare in på varför detta är problematiskt.
Okej, jag går in på det JÄTTESNABBT. Det är så jävla provocerande hur många som inte verkar förstå hur förtryckande språk mot till exempel kvinnor hör ihop med den sexism man de facto utsätts för hela livet. Nej, det är inte bara ett oskyldigt skämt (det är ju faktiskt inte tekniskt sett ett skämt), det är ett sätt du uttrycker dig på som gör det väldigt tydligt att du inte förstår eller bryr dig om hur språk och makt och förtryck hänger ihop. Om en person som du vill försöka bygga en relation till förklarar hur den sexismen skadar henne och du ÄNDÅ inte tänker ändra på dig, då handlar det ju inte om ordet kärring, det handlar om att du inte är intresserad av att förstå könsmaktsordningen som i väldigt stor utsträckning påverkar din partners liv. Hejdå.
Det är ganska uppenbart att de båda själva vet att det inte finns något här, Johan säger till och med det efter parhelgen och i parterapin verkar de vara ganska överens om deras relation nått vägs ände.
Jag gissar att Johan och Susanna inte håller ihop.
städning, sex och andra problem
Vi går vidare till tacoparet! Här känner jag att man blev lite lurad av produktionen, först presenterar man det som att deras enda problem inför det stora beslutet är att de har olika städstandard, och sen kommer en curve ball in från vänster och det introduceras för oss att det finns en sexproblematik.
Man går inte in på detaljer, vilket ju känns helt rimligt, men det ska i alla fall ritas sex-tankekarta och leka associationslekar för att överbrygga sexproblemen. JAG KAN INTE FATTA ATT DE GÖR DETTA ON CAMERA. Det blir mycket plattityder som “kul” och “närhet” vilket jag förstår för det måste vara jätteobekvämt att skriva så “sitta på ansikte” på tankekartan när hela svenska folket tittar.
Men jag tror helt ärligt typ vem som helst kan bli upplärd inom sex om man, precis som Sofia så klokt säger, kan prata om det. Och mycket kan man ju googla sig till!
Hela städningsgrejen kändes väldigt inslagsproducerad – “Vad sägs om ni tjafsar om var det här glaset ska stå”, men än så länge har man inte berört det hinder som JAG ständigt tänker på när det kommer till tacoparet: Var ska de bo någonstans?
Antons identitet bygger till stor del på att hata storstan, och jag är inte tokig i tanken på att Sofia, 25 som är student ska ta sitt pick och pack och dra till Alingsås och grilla och lyssna på Björn Rosenström? Deras tycke för varandra känns genuint, men jag har svårt att se hur de ska få det att funka när de är så unga och vill leva så olika liv.
Jag tror ändå att Sofia och Anton kommer att hålla ihop!
Tankar om improvisationsteater och kärlek
Jag trodde sexkartan var det som gjorde mig mest obekväm (någonsin i mitt liv), men då har vi inte ens pratat om att Elinor och Lars gick på improvisationsteater?! Det absolut värsta jag kan tänka mig i mitt liv? Styrkekram till Elinor som såg ut att vilja dö exakt hela tiden. “Impro” är typ ett tortyrredskap gjort för dem som måste delta OCH de som måste titta. Jag kan inte säga så mycket om innehållet för jag blacked out.
Men om vi ska prata om Lars och Elinor generellt är det sjukt hur mycket jag svängt här. Jag ifrågasätter nu om Lars verkligen är så sluten? Eller har han lite rätt i att det blir väldigt tungt att alltid vara i det där känslosnacket? Elinor säger ju själv att det känns som att hon saboterar, och så är det väl lite när hon letar fel, nu senast att det är så irriterande att han vill planera tågresan.
Alltså, problemet är ju här att Elinor vill vilja vara ihop med Lars, men hon vill inte det. En klassisk problematik, och då börjar man leta efter fel när det egentligen är så enkelt som: Jag är inte kär.
En sanning som vi pratar för lite om är att det ju är skitjobbigt att vara ihop? Enda anledningen till att stå ut med det är att man är jättekär och vill vara med sin partner hela tiden. Och då skiter man liksom i allt det där andra, att han planerar för mycket eller att hon vill prata om känslor hela tiden. Men att leva med någon är ju att ständigt kompromissa, och det vill man inte göra om man inte får allt det göttiga (äkta kärlek).
Det är så lätt att titta på de här paren och ba ”Buu, sämst matchning! Arkebusera experterna!!!” Men det är klart att det är nästintill omöjlig att para ihop främlingar och få till en långvarig relation. Hade det funkat hade vi ju alla raderat Tinder och gått till äktenskapsmäklare istället! Men i den störiga verkligheten spelar det inte någon roll hur perfekt någon är för oss, hur många gemensamma intressen man har eller hur gärna båda vill leva ett lugnt liv på landet, vi kan liksom inte resonera oss fram till kärlek.
Mmm, look at me getting all deep, men jag har helt ärligt pratat väldigt mycket om det här med min terapeut som jag antar borde börja få provision på allt jag skriver.
Jag tycker i alla fall det är väldigt fint av Lars att bjuda hem Elinor, när det är uppenbart att barndomen och familjehemmet är så känsligt för honom. Han bjuder in både fysiskt och känslomässigt, och det om något är väl att visa sig sårbar.
Jag tror att det Elinor saknar är en djupare connection, och i jakt på den kan man lätt bli så DU MÅSTE BERÄTTA OM ALLA DINA TRAUMAN. Men om den inte finns där så kanske den bara inte finns där.
Jag har kommit att älska både Lars och Elinor – men jag tror inte de kommer hålla ihop. Jag tror dock båda kommer hitta kärleken på varsitt håll inom kort.
Upp till bevis nästa vecka!
Foto: SVT
