Alice Shulman är modedesignern som blev besatt av glas
Hon är modedesignern som behandlar glas som textil. Med hjälp av draperingar och cut-outs skapas utomjordiskt coola vaser under en och en halv timmes totalt fokus i glashyttans hetta. konst Det öronbedövande ljudet av hundratals glasflaskor som krossas när återvinningsstationen töms, skär i öronen. Ironiskt, eftersom jag sitter med glaskonstnären Alice Shulman strax bredvid, på Ilcaffès uteservering på söder i Stockholm. Hon är aktuell med en kollektion utomjordiskt coola vaser som absolut inte får krascha – de kostar 15 000 kronor styck att köpa och har kostat både brännsår och ångest att skapa.
– Det var 50 grader i glashyttan i somras. Inte läge för skyddskläder alltså. Jag har bränt mig här …
Alice kavlar upp tröjan och visar ett stort ärr efter ett brännmärke vid midjan. – Tidsaspekten, att varje objekt ska vara färdigt innan glaset är för kallt, är som en piska över mig. Allt måste bli perfekt under tiden som vasen växer fram.
Hur klarar du det?
– En sak jag lärde mig i skolan i Ukraina var disciplin. Det var bra för mig. Eftersom jag har en del adhd är det bra för mig att öva på att ha hyperfokus. Det blir en användbar kombo – att ha en rastlös drivkraft och kunna göra något av det. Kreativiteten har alltid funnits där. Som barn sa mina föräldrar att jag kunde bli vad jag ville. De såg min passion, uppmuntrade mig.
Hur var det att flytta till Sverige?
– Jag var nio när vi flyttade från Ukraina till Kullavik utanför Göteborg. Det var oktober, allt var grått. Jag kunde inte ett ord svenska, förstod ingenting. Men min underbara lärare pluggade med mig. Ett och ett halvt år senare kunde jag språket och allt blev lättare. På gymnasiet såg Alice en framtid som socialantropolog framför sig. Klasskompisarna förutspådde modedesigner, eftersom hon alltid satt och skissade.
– Det var under den minimalistiska ”Tom Ford på Gucci-eran”, en rolig tid. Jag drogs mot det lustfyllda och valde modevärlden. Efter studenten kom hon in på Beckmans. Därefter Central Saint Martins i London.
– Men jag hoppade av efter ett tag, jag mådde pissdåligt. En kombination av stress och min grundpersonlighet. Ingen pratade om selflove och selfcare på den tiden heller, alla bara körde på. Alice tittar begrundande ut på Södermannagatan framför oss. Plötsligt skiner hon upp och ropar till.
– Där går ju Roland Hjort!
Hon reser sig och kramar Whyred-grundaren, de pratar, sedan går Roland vidare. Alice ser lite tagen ut.
– Varför kommer Roland Hjort nu, det är så fint! Jag har inte sett honom på år. Energierna! Vi var faktiskt med en gång för jättelänge sedan i ELLE, tillsammans.
Hon dricker en klunk mineralvatten och ser glad ut.
Hur upptäckte du glasets dragningskraft?
– Jag fick en livskris när jag fått barn. Gör jag allt jag vill? Får jag ut allt av mig själv? Min kille gav mig en kurs i glasblåsning och jag började experimentera med det vid sidan av jobbet som Head of womenswear på Weekday. Jag provade mig fram. Som modedesigner har jag kundfokus, tänker en del utifrån någon annans perspektiv. Som glaskreatör är det skönt att inte behöva förhålla mig till en annan individ eller till kroppen. Jag får jobba mer känslostyrt utifrån mig själv.
Hur växer glaskonstverken fram?
– Jag gör mycket research, tittar på gammalt glas … När jag får en idé visar jag den för glasblåsaren Eino Mäkelä och så testar vi oss fram. Jag ville behandla glas som textil, så jag började drapera i ultrarapid och klippa i det varma glaset. Jag tänkte på cut-outs som jag älskar på kläder och ville ta den idén vidare.
Hur kändes det när du kom på det?
– Jag var euforisk! Jag blev besatt av glaset.
Vad driver dig i ditt skapande?
– Att ladda föremål med känsla, och att det kan få vara alla typer av känslor. Under arbetet med mitt första glasprojekt mediterade jag i evigheter varje morgon för att komma in i en ljus känsla. Om jag vaknar 05 med jättemycket ångest kan jag meditera mig till en annan känsla. Men den senaste kollektionens vaser är mörka. Jag gjorde dem när jag mådde dåligt och försökte inte låtsas som något annat. Jag var i mörkret och det var helt okej. Vaserna blev bra.
Din passion i livet?
– Jag älskar att bada i havet med min dotter. Hon är döpt efter min pappas födelsestad, Odessa, som ligger vid Svarta havets strand.
Dina tips till andra som drömmer om konstnärslivet?
– Våga testa dina idéer. Teama ihop dig med någon som är helt fantastisk. Och var besatt av det du gör.
Av: Lovisa Lundström
Foto: Beata Holmgren/Studio Femme
Om Alice
Ålder: 38 år.
Yrke: Head of womenswear på Weekday. Glaskonstnär och del av kreativa plattformen Emotional Landscape i samarbete med finska glasblåsaren Eino Mäkelä.
Bor: Stockholm.
Familj: 4-åriga dottern Odessa och pojkvännen Claes.
Aktuell: Med glaskonstkollektionen Wave.
Följ: @alice.shulman.
