Greta Gerwig i intervju med ELLE: "Det har varit ett fantastiskt år för kvinnor i filmbranschen"

Av Tina Jøhnk Christensenmn

Att hon skulle klä sig i svart på årets Golden Globe-gala var en självklarhet för Greta Gerwig. Redan i december hörde hon talas om Time’s up-initiativet – jämställdhetsrörelsen som startades i Hollywood i kölvattnet av #metoo för att stötta personer som har svårt att göra sina röster hörda – och i samarbete med Oscar de la Renta skapades en fantastisk svart klänning. När Greta Gerwig kom till galan (den andra för henne som nominerad – senast 2013 för Bästa skådespelerska i Frances Ha) blev hon inte bara rörd av solidariteten som uttrycktes av de svartklädda kollegerna. Hon imponerades också av de skådespelare som kvällen till ära tagit med sig aktivister som dejter: Michelle Williams som dök upp med #metoo-skaparen Tarana Burke, Amy Poehler som hade författaren och advokaten Saru Jayaraman vid sin sida, Emma Watson vars sällskap var den brittiska kvinnokämpen Marai Larasi, för att bara nämna några.

– Den kvällen riktades strålkastarljuset mot kvinnor som går samman för att förändra något till det bättre. Det är kvinnor som på allvar försöker påverka, inte bara underhållningsindustrin, utan alla branscher. Hela projektet var väldigt inspirerande, säger hon när ELLE träffar henne i Los Angeles.

Själv strålade Greta Gerwig när hon tog emot statyetten för Bästa komedi för filmen Lady Bird på scenen. Den Oscarsnominerade filmen som precis haft Sverige-premiär utspelar sig i Gretas hemstad Sacramento – delstaten Kaliforniens huvudstad – och kretsar kring den 17-åriga high school-eleven Christine McPherson, spelad av Saoirse Ronan. Hon kallar sig själv för ”Lady Bird”, har färgat rött hår och ses som något av en rebell på sin katolska flickskola. Helst av allt vill hon bara flytta till New York, där alla ”kultiverade” människor bor. Karaktären är inget självporträtt, även om filmen har många paralleller med Greta Gerwigs eget liv: uppväxten i Kalifornien, den katolska flickskolan, kärleken till konst och skådespeleri och drömmen om att studera i New York.

– Jag har alltid älskat Sacramento, även om jag ville flytta till en storstad – Los Angeles, New York, Chicago eller San Fransisco. När jag tänker på Sacramento i dag tänker jag på hur mycket jag älskar att komma tillbaka. Det känns fortfarande som hemma.

Tittar man i Gretas skolkatalog från sista året på gymnasiet kan hennes väg mot vita duken tyckas skriven i stjärnorna. På frågan om vad hon vill göra om tio år svarar hon: ”Bo i New York och göra en Woody Allen-film” – något som gick i uppfyllelse år 2012 med filmen Förälskad i Rom. Men en karriär som skådespelare och regissör var långtifrån självklar.

– På ett sätt tror jag att mitt första möte med människors förväntningar formade mig och mina egna förväntningar på mig själv. När jag var 17 eller 18 bestämde jag mig för att jag ville bli konstnär. Jag ville bli författare, skådespelare och regissör – jag ville göra konst. Jag växte inte upp bland professionella konstnärer, och jag tror att jag var väldigt nervös inför att berätta vad jag ville göra. Mina föräldrar var oroliga för att det skulle innebära en livstid full av besvikelser.

I stället läste hon filosofi och litteratur på universitetet.

– När jag valde filosofi som huvudämne sa min bror: ”Du kommer inte att tjäna några pengar på det heller”, säger hon.

Så kanske var det lika bra att det till slut blev filmen som vann. Under sin tid på universitetet engagerade hon sig i skolteatern och i mitten av 00-talet blev hon en del av den så kallade mumblecore-rörelse – naturalistiska lågbudgetfilmer som aldrig riktigt tog sig över Atlanten. Gretas råa, naturliga skådespelarstil gjorde henne snabbt till USA:s indieälskling nummer ett. Det stora genombrottet kom i Noah Baumbachs film Greenberg (2010), där hon spelade mot Adam Stiller.

– De flesta som får sin första stora film blir ombedda att gå ner i vikt och bli snyggare, men Noah ville att jag skulle göra tvärtom. Om man går upp lite i vikt och inte riktigt passar i sina kläder får man en annan hållning och känner sig inte på topp, berättade hon för The Guardian om rollen.

Ett år senare blev det officiellt att Greta och Noah var ett par och sedan dess har de gjort flera filmer tillsammans. I dag är de varandras största fans.

– Att få jobba med honom som manusförfattare har såklart format mig väldigt mycket. Jag vet att jag är partisk, men han är en av mina favoritfilmskapare och jag respekterar honom otroligt mycket. Han är den första person jag vänder mig till när jag har skrivit färdigt ett utkast. Bara att få höra honom skratta när han läser något jag skrivit känns rätt bra, säger hon med ett skratt.

Men framför allt är det kvinnorna som driver Greta framåt. Hon minns tydligt när hon för första gången insåg att hon faktiskt skulle kunna regissera en egen långfilm – det var 2010 och hon såg Kathryn Bigelow ta emot en Oscar för The hurt locker.

– Det var en väldigt stor grej för mig.

Faktum är att det också var en kvinnlig regissör som fick Greta Gerwig att förälska sig i filmen från första början, även om hon just då inte var medveten om att det var en kvinna som stått bakom kameran. Greta Gerwig pluggade i New York när hon av en slump såg Claire Denis Beau travail.

– Jag blev fullkomligt tagen. Det var första gången jag upplevde att film verkligen är en konstform. Även om jag inte exakt då kom på att ”Åh, jag vill bli regissör!” så blev det min första riktiga filmkärlek.

Kvinnliga regissörer är fortfarande sällsynta i Hollywood och Greta Gerwig är bara den femte kvinnan någonsin som nominerats till en Oscar för Bästa regi. Enligt henne är det fortfarande svårt att övertyga finansiärer och producenter om att kvinnliga berättelser – och kvinnligt berättande – är en bra investering. I stället ses kvinnors framgångar som enstaka undantag. Hon nämner kassasuccén Bridesmaids och den allmänt förvånade reaktionen ”Vem kunde ana att den skulle dra in så mycket?”.

– Det har tagit några år att gå från ”Vem kunde ana?” till ”Aha, det finns en publik för det här!”. Jag tror verkligen att det är upp till dem som producerar och finansierar att ta till sig de här berättelserna.

När hon gjorde Lady Bird ville hon belysa just det som normalt inte anses tillräckligt viktigt för att platsa på vita duken.

– Jag ville uppmärksamma kvinnors liv. Moderskap, vänskap … Att vara dotter, syster, vän. Jag ville fokusera på det som våra liv består av, det som är viktigt för oss. Självklart gör kvinnor allt som män gör, ändå har kvinnors liv inte ansetts vara tillräckligt intressanta rent filmiskt. Jag tycker det är spännande med filmskapare som vågar frångå det.

Och ju fler kvinnliga regissörer som uppmärksammas, desto fler unga kvinnor har någon att identifiera sig med i branschen. Greta poängterar att det över huvud taget behövs fler kvinnor i Hollywood – fler kvinnliga kreatörer, manusförfattare och producenter.

– Det måste förändras, och det gör det nu. Jag är övertygad om att vi står inför ett paradigmskifte. Det har varit ett fantastiskt år för kvinnor i filmbranschen, för manusförfattare, regissörer och producenter. I tv-branschen också. Vi kommer att se tillbaka på den här tiden som ögonblicket då statistiken faktiskt vände.

Detta är Greta Gerwig:

Ålder: 34.

Bor: I New York.

Familj: Pojkvännen Noah Baumbach, regissör och manusförfattare.

Filmer i urval (som skådespelerska): Greenberg (2010), Damsells in distress (2011), Frances Ha (2012), Förälskad i Rom (2012), Mistress America (2015), Alla tiders kvinnor (2016).

Aktuell: Hyllas för bioaktuella filmen Lady Bird, som hon skrivit manus till och regisserat. Var den 5:e kvinnan någonsin som nominerats till en Oscar för det prestigefulla priset Bästa regissör.

De kvinnliga regissörerna som format Greta:

Kathryn Bigelow

Född i San Carlos Kalifornien, blev år 2010 första kvinna i historien att vinna en Oscar för bästa regi. Bigelows krigsdrama The hurt locker tog hem totalt sex statyetter. ”Att se henne ta emot en Oscar var en väldigt stor grej.”

Sofia Coppola

Debuterade som regissör 1998 med filmen Lick the star. 2003 vann hon en Oscar för sin andra långfilm Lost in translation i kategorin bästa originalmanus. ”Hennes genomslag var så enormt.”

Jane Campion

År 1993 var hon första kvinnliga regissör att vinna den prestigefyllda Guldpalmen för succéfilmen Pianot. Med en rad tv-serier och filmer bakom sig är hon i dag ordförande i juryn som utser Guldpalmen-vinnarna. ”Jag kommer ihåg alla hennes filmer.”

Claire Denis

Född i Paris 1948, och tog världen med storm med filmen Beau travail 1999. En film som betraktas som ett modernt mästerverk. Under Stockholms filmfestival prisades hon år 2013 med Bronshästen för sin livsgärning inom filmvärlden. ”Även om jag inte exakt då kom på att,’Åh, jag vill bli regissör!’ så blev det min första riktiga filmkärlek.”

Mia Hansen-LøvE

Fransk filmregissör och tidigare skådespelare som 2009 vann pris under filmfestivalen i Cannes med filmen Father of my children. ”Hon är i ungefär samma ålder som jag och en sann filmkonstnär.”

… och 3 svenska ELLE-favoriter att hålla ögonen på:

Lisa Langseth

Tidigare teaterregissör som 2010 debuterade som långfilmsregissör med Till det som är vackert som gav henne en Guldbagge för Bästa manus. Filmen nominerades även i kategorin bästa regi. Just nu aktuell med Euphoria där Alicia Vikander – som slog igenom i Till det som är vackert – och Eva Green spelar huvudrollerna.

Fanni Metelius

Kanske har du sett henne i Ruben Östlunds film Turist, hon 2015 Guldbaggenominerades för sin insats i den. Utöver skådespelare och manusförfattare är hon också regissör. Hennes debutfilm Hjärtat, där hon också spelar huvudrollen, visas just nu på bio.

Amanda Kernell

Född i Umeå studerade Amanda Kernell på folkhögskola i Bålsta och senare på regilinjen vid Den Danske Filmskole. Numera är hon regissör och har skrivit manus till flera filmer. Hennes senaste verk Sameblod nominerades i åtta kategorier på årets Guldbaggegala och vann fyra. Amanda Kernell prisades för Bästa manus.

Foto IBL