Hur sann är The bold type? ELLE reder ut klyschorna
Många av de nya tv-serier som placerar sig på topplistorna just nu kretsar kring skräck och mord. Dessutom verkar zombies (tyvärr) ha fått ett uppsving igen. Missförstå mig rätt, jag är inte emot dystopiska långkörare. Isåfall hade jag inte sett varenda avsnitt av The Handmaids tale på HBO.
Men ibland, framför allt i denna pandemi, behöver jag titta på något mer lättsmält. Det var där The bold type på Netflix kom in i mitt liv. Jag har sett serien ligga och mysa på topplistan ett bra tag och bestämde mig för att ge den en chans. Det har nu gått en vecka och jag är inne på fjärde säsongen... I The bold type får vi följa Sutton, Jane och Kat - tre unga kvinnor som jobbar på det fiktiva magasinet Scarlet.
Att som ung kvinnlig journalist se en tv-serie som handlar om unga kvinnliga journalister måste vara lite som det är för läkare att titta på sjukhus-serier. Vissa saker skulle liksom aldrig ske i verkligheten! Samtidigt måste jag säga att jag sett värre skildringar av redaktioner. Började såklart googla och det visar sig att den exekutiva producenten faktiskt är Joanna Coles, som tidigare varit chefredaktör för magasinet Cosmopolitan. Det förklarar förmodligen att vissa delar är oväntat verklighetstrogna. Till exempel skildringen av att gå mot en allt mer digitaliserad magasinvärld. Vad är det då som fått mig att skrika rakt ut i soffan? Låt oss reda ut klyschorna - en i taget!
Hur lik är en riktig redaktion den i The Bold type?
Det beror på vilken redaktion man pratar om. På ELLE har vi, precis som på Scarlet, ett öppet kontorslandskap och ja, många idéer kommer från diskussioner vi har mellan skrivborden. Vi dricker däremot inte vin samtidigt som vi skriver artiklar och följer heller inte med varandra på inbokade läkarbesök. Det finns dock flera likheter mellan Scarlet och ELLE!
Ja, ELLE har ett moderum
Precis som på Scarlet magazine har ELLE:s redaktion ett moderum. Det är fyllt med både kläder och accessoarer. Vi klär däremot på oss själva i våra hem och använder inte moderummet som privat garderob eller festlokal.
Nej, vi har inte dejter i moderummet
Jag vet inte vad grejen med tv-serier och märkliga sexscener på ännu märkligare platser är. Eller jo, det vet jag väl. Det ska vara spännande och lite busigt. Moderummet på ELLE är dock framför allt fyllt med klädstänger och känns inte som en speciellt kul plats att ha en hemlig relation på.
Ja, ELLE:s events är glammiga
Festerna som Scarlet anordnar är sjukt glammiga. Och ja, ELLE-galan är minst lika glammig, om inte mer. Under mina år som journalist har jag jobbat på många galor och röda mattor och kan utan tvekan säga att ELLE-galan är en av de absolut härligaste. Röda mattan fylls av mode, reportrarna trängs, det görs slowmo-film och livesänds. Och det är innan själva galan och festen ens dragit igång. Custom made-barer, konfettiregn, fotobås och dj:s är bara några av elementen inne på själva galan.
Nej, vi testar inte rosé på arbetstid
På Scarlet sups det på ett sätt som är... orimligt. Glamouriserande av alkohol, hade jag skrivit om detta vore en debattartikel. Kanske är jag tråkig men jag skulle för det första inte orka festa så mycket och för det andra inte kunna stava ett ord rätt i en enda text om jag drack som redaktionen på Scarlet. En annan sak som är väldigt märklig är att reportrarna i tv-serien plötsligt behöver rycka in och kvällsjobba efter att de beställt x antal shots i baren.
Ja, ELLE har sociala medier-redaktörer
Magasinet Scarlet är noga med att ha en aktiv närvaro på sociala medier, vilket i princip alla mediehus i dagens bransch har. Det som sticker ut är däremot att de inte har en speciellt stor avdelning som jobbar med sociala medier. Det verkar typ bara vara Kat, som är huvudansvarig, plus en ung tjej hon anställt. På ELLE finns flera redaktörer vars huvudfokus är att dagligen optimera vårt innehåll i alla sociala kanaler.
Nej, ELLEs sociala medier-redaktörer använder inte kanalerna i privat syfte
En av de saker jag stör mig på allra mest i The bold type är att redaktören Kat till och från använder Twitter och Instagram för egen vinning. Det känns totalt oproffsigt och är inget som skulle ske i verkligheten. Ofta Twittrar hon saker när hon är förbannad och jag vill typ ropa "halloj, pressetik?!". Dessutom verkar hon inte ha insett att man behöver tidsinställa inlägg för att ha ett kontinuerligt flöde.
Ja, vissa artiklar tar längre tid att få klart
Det säger sig själv att en plåtning med efterföljande middag för intervju (ja, jag pratar om min stora omslagsintervju med Zara Larsson) tar längre tid än att få klart än en lista över kommande tv-serier. Det är inget konstigt utan är en normal del av mitt jobb och mina arbetsdagar. Men det finns ju deadlines av en anledning.
Nej, jag kan inte chilla runt och tänka en månad
På Scarlet magazine verkar tiden ibland stå stilla. Ordet deadline nämns ofta men ibland skrattar jag åt orimligheten i att Jane, som är skrivande reporter, får rådet att "gå dit igen och kolla om du kan få fram något mer". I min värld finns liksom inte tid för att lite spontant återvända till intervjupersoner och platser. Jag får skicka ett mejl eller ett sms om det är något mer jag behöver stämma av.
Ja, vi reser i jobbet
Ibland reser vi i jobbet. Under pandemiåret har det såklart sett annorlunda ut men i vanliga fall reser vissa anställda, precis som på de flesta arbetsplatser. Modeveckor ska till exempel bevakas – precis som i The bold type.
Nej, vi tar inte med våra partners på jobbresorna
Kat tar med sin flickvän på en jobbresa till Paris. Dessutom bjuder de dit en kollega (ja, jag pratar om Jane) för att "de saknar henne". Här känner jag bara "sluta vara jöttetöntiga”. Jobbresor heter jobbresor av en anledning och är inte privata semestrar.
Ja, vi skvallrar på kaffepauserna
Själv tycker jag om att gå till en av de bättre kaffeautomaterna med kollegorna, ta en kaffe och snicksnacka lite i köket innan vi går tillbaka till våra skrivbord. Beskrev jag precis konceptet rast? Ja, nu blev det så.
Nej, inte var femte minut
Varje gång någon i The bold type fått ett argt sms från den de dejtar eller är lite ledsna skriker kompisgänget "FASHION CLOSET, NOW!”. De är liksom kända för att ockupera moderummet och ha möten som i princip endast handlar om privata saker. Jag säger inte att det är fel att få lite pepp av en kollega. Men man kan inte ha privata möten var femte minut. Då skulle ju inget jobb bli gjort. I The bold type händer det vid flera tillfällen att tjejtrion följer med varandra på läkarbesök. Alltså? Varför? Kan? De? Inte? Gå? Till? Doktorn? Själva? Jag fattar inte.
Ja, vi diskuterar digitaliseringen
Det osexigaste ordet jag vet är multikompetent. Men i brist på annat likvärdigt ord får jag använda det nu. Att vara journalist idag innebär att du måste vara just multikompetent. Du ska inte bara kunna skriva utan behöver även i många fall kunna hantera kamerautrustning och att stå framför kameran. Det är en del av digitaliseringen som ständigt påverkar oss och gör att vi måste anpassa oss. Är det här mitt cv? Kanske.
Nej, vi slänger inte halva tidningen och gör om den över en dag
Det sjukaste avsnittet i The bold type måste ändå vara det då de bestämmer sig för att kasta typ halva magasinet precis innan det ska skickas till tryck och får instruktionen att göra om den på en arbetsdag. HAHA. Förlåt men de plåtar alltså om hela uppslag med nya modeller. Det är typ lika rimligt som att säga att jag skulle göra mig redo för en rymdfärd hos Nasa efter en dags utbildning.
Ja, vi är kompisar på riktigt
Jane, Kat och Sutton är bra kompisar och snackar absolut inte endast om jobbrelaterade saker (vilket väl blivit rätt tydligt om du läst ända hit). De snackar om allt från karriärdrömmar till familjeproblem och misslyckade dejter. Det gör vi också! En av de stora fördelarna med mitt jobb är att mina kollegor också blivit mina kompisar.
Nej, vi bor inte ihop
Jag går gärna på aw, shoppar för mycket ihop med mina kollegor eller har ett good cry om det behövs. Däremot känner jag att gränsen går vid att bli roomies. Sutton och Jane bor ihop men jag känner att jag ändå behöver ha någon form av work/life-balance och den går nog där.
