Ida Engvoll: ”Det är roligt att göra uppror”

Efter reklamen: Nytt på Netflix i maj & juni

Två år har gått sedan vi först fick lära känna innerstadsbon Sofie, hennes (numera ex) man och de anställda på bokförlaget där hon inleder en romans med it-teknikern Max. Den nya säsongen av Kärlek & anarki tar vid där den första slutade.

Det blir heta scener med potatismos, killar som poserar med gäddor på Tinder, ett nytt jobb, post-it-lappar och försoningar. Och en livskris med döden i fokus - samtidigt. Säsong två av Kärlek & anarki är minst lika känsloladdad som den första, om inte mer. För dig som ä nu inte hunnit se säsongen utfärdar jag en stark spoilervarning här.

Jag såg hela säsongen i ett svep. Ida Engvoll, som gör rollen som Sofie, skrattar när jag säger det.

– Haha, det är så roligt. Vi har jobbat med något i flera år och så säger folk att de såg det på en kväll. Men ja, det är ju ett bra tecken!

Säsong 2 av Kärlek & anarki är mer mörk och dramatisk

Själv tycker hon att inspelningen av andra säsongen varit oväntat lättflytande.

– Vi blev till och med nojiga över att det gick så lätt ibland. Sen kom vi på att vi ju förberett oss med en hel säsong innan. Jag och Lisa (Langseth) har haft ett supersamarbete. Det som är skruvat är ännu mer skruvat och det som är lite dramatiskt och mörkt är ännu mer dramatiskt och mörkt, säger hon och fortsätter:

– Serien håller kvar sin tematik i hur man ska kunna leva som människa i den här digitala, strategiska kalkylen till värld. Hur ska konsten och livet och andligheten få plats här? Och då inte andlighet som religion utan själva tillvaron att vara människa. Det är ju liksom en mystik vi aldrig kan digitalisera.

Ida Engvoll bor normalt sett i Järvsö. Att jobba i Stockholm blir som att titta in i en annan kultur, tycker hon.

– Jag vill inte prata skit om Stockholm för jag gillar verkligen Stockholm. Men det finns en kultur här som är väldigt likriktad. Som är en uniform. Det fria uttrycket är kvävt skulle jag säga. Nu har alla 80-tals kavaj och man känner att man måste ha den där kavajen, säger hon och nämner Acne-mössan som blev omtalad ur seriens garderob i säsong ett.

– Hur fräscht är fräscht? Varför känner jag mig smutsig här för att jag inte gjort ögonfransar, ögonbryn, händer, naglar, hår. När alltid inte är supertimmat känner man sig helt plötsligt lortig?

Kindpussar i Stockholm

Den som någon gång satt sin fot på en innerstadsrestaurang i Stockholm kommer absolut känna igen tonläget i Sofies röst när hon säger hej vid middagen. Plötsligt går hon upp i pitch samtidigt som det ska kindpussas runt bordet.

– Det är inte ens överdrivet. Jag skulle säga att det är en form av herren på täppan iklädd feminism. “Nej men gud, du är så snygg, du är så queen”, säger hon med den ljusa låtsastrevliga rösten som exempel.

Serien driver med olika samhällsklasser. Framför allt överklassen, Stockholmare och influencers. Hur har det varit?

– Det är ju ganska roligt att göra uppror. Det är något lustfyllt i det. Att göra uppror är ju att använda sina muskler och den makt man har. Det är valår i år och jorden håller på att gå under. Vilken makt har vi att använda? Konsten och den här berättelsen. Att ställa frågor är själva anledningen till varför jag håller på med skådespeleri.

Känner du att du fått egna insikter av att göra den här typen av serie?

– Det är ju inspirerande med en person som bryter mot allt. Men jag tror att vi inspirerat varandra allihopa. Det är så många som också ska våga göra den här berättelsen och påstå de här sakerna. Det är inte alltid självklart.

Hur är det att spela en person som är mitt i en livskris, nära en kollaps?

– Det är klart att det är krävande och tufft att gå in i. Det är som att vi skapat en tredje person utanför oss själva, jag och Lisa. Emellan oss finns Sofie. Men det är en form av drömroll. För såna här roller som är hysterisk galna, chefer och maktmissbrukare med enormt stora känslor samtidigt är oftast skrivna för män.

Jag blir väldigt stressad över att känna att Sofie är nära ett breakdown HELA TIDEN och det faktum att ingen säger vad de tycker…

– Jag tror inte att Sofie har förmågan att göra det. För hon har så många bollar i luften. Hon säger chefsord samtidigt som hon håller på att få ett mentalt sammanbrott och leker en lek.

Vi måste prata om den sjukaste scenen i hela serien… Det här “kattsexet”…!

– Hahaha…

Efter en parmiddag smyger Sofie in på kontoret med en man hon blivit ihopfixad med. Det visar sig att han har en kattfetish. Mer bestämt att han gillar att leka katt som förspel. Det morras och sniffas bland skrivborden.

Jag förklarar att det var så ljust ute när jag såg den här scenen att jag fått ta in min laptop i mitt badrum där det inte finns fönster för att kunna se vad de sysslade med egentligen.

Hur kunde ni hålla er för skratt när ni spelade in det där?

– Det konstiga är att när man är Sofie så finns inte riktigt det där. Hon håller ju på med en livskris så det är snarare att hon är påväg att börja lipa istället för att börja skratta. För henne är det otroligt allvarligt på något sätt, allting.

Jag är fascinerad över att du kan ha tårar i ögonen så ofta och mycket. Hur gör du?

– Jag har bara ett öppet rum i mig. Det gör att jag connectar med en karaktär genom deras sorg. Den lånar ju liksom mina kroppsvätskor helt enkelt, haha! Det är varken lätt eller svårt skulle jag säga. Det bara är där.

Ida Engvoll om att jobba ihop med Björn Mosten

Man hejar ju på Sofie och Max... Hur har det varit att jobba ihop med Björn Mosten igen?

– Det är roligt. Björn har utvecklats jättemycket under den här resan. Sofie och Max relation är ett roligt exempel på det orationella känslomässiga som inte riktigt går ihop i kalkylen. Vad ska hända med deras förhållande? Ska de bli ihop? Är det verkligen en bra idé? Vad ska de göra? Ska han bli låtsaspappa till hennes barn?

Hur var det att trasha en hel lägenhet?

– Det var jävligt roligt! En dröm jag inte visste att jag hade. Alla var avundsjuka på mig den dagen vi spelade in det där. Det började lysa konstigt i folks ögon, haha.

Scenerna då Sofie ser sin döda pappa är sorgliga. Jag blev lite gråtig. Hur var de scenerna att spela in?

– Jag älskar att jobba med Lars Väringer. Vi har en jättebra kemi. Vissa skådisar har man en sanning med på något sätt. Och han är en sån. Det lirar sant mellan oss. Sofie är ju en vuxen person men alla är ju också barn till sina föräldrar. Och det är ju något med att vara i 40-årsåldern. Helt plötsligt slutar folks liv funka tills de gjort upp med sin barndom. Det verkar vara en trend.

De scenerna är väl de mörkaste i hela serien med tanke på att de kretsar kring självmord, skuld och skam?

– Ja, även den man är. Att i grund och botten ha så svårt för sig själv. Och det är ju delvis det här samhället som berättar för oss att nej, ni duger inte som ni är, ni måste hela tiden fixa er själva. Hur smal är smal? Vem får göra vad? Det är så mycket i det här samhället som driver på den där lilla rösten jag tror vi alla har i oss. Som berättar att du inte duger, att det är något fel på dig. Och det är ju jättehemskt.

Vad gör du för att inte lyssna på den?

– Jag försöker göra uppror på mitt sätt. Men det svårt, snårigt och komplext. Jag är också en människa och jag tror ibland att det skulle gå lättare för mig om jag kunde gå med på fler saker.

Om man är en sån som du, som gör uppror och inte går med på de sakerna, som att se ut på ett visst sätt, eller göra på ett visst sätt. Hur är det att vara den? Hur blir man bemött från de som går med på allt det här?

– Jag är ju ändå väldigt normativ, jag är vit och jag är inte super plus size. Men jag har ju fått höra att jag är modig som vågar ha den kroppen jag har. Bara den kommentaren säger ju…

…Allt?

– Allt, säger hon och fortsätter:

– Jag tror att alla är rädda och alla är kritiska mot sig själva. Och man får välja att tänka att alla gör sitt bästa i den världen. För att föröka. Jag tror att alla vill varandra väl men att det är så svårt att stå själv mot en hel värld som är kapitalistisk som berättar för dig att du måste köpa något för att duga. Jag är inte emot uttrycket med olika stilar eller kläder. Jag är för det sanna, det unika hos varje. Men det unika är ju inte att alla är size zero. Det är inte ens sant.

Äkthet är ett ord som används ofta i serien. De bråkar ju till och med om vad som är äkta egentligen…

– Och det går att kapitalisera på äkta. Det äkta och vanliga har också fått en egen färgskala. Alla som yogar har beiga instagrams. Det är en viss typ av inredning. Allt har ett ansikte. Det går att kapitalisera på allt. Det finns ju något för folk att sälja och köpa där. Och det görs.

Det är som andningsworkshopen Sofie följer med på. Man ser att det är dyrt. De är inte i en gympasal, de är i någons våning?

– Precis. Det är ju något så ironiskt med de där goop-lab, superduper-rika, vita, smala människorna som försöker jaga sin inre kärna via att göra ayahuasca. Det är en sån jävla rolig grej. Ni har ju allt! Allt som alla strävar efter har de här personerna. Men det finns inget stopp.

Ju dyrare det är att gå på en andningsövning, göra ayahuasca och spy upp hela sina inälvor, ju starkare blir man hjälpt, haha!

– Ja, verkligen, säger hon ironiskt.

Vad hoppas du på för reaktioner på serien?

– Att folk får med sig en frågeställning. Måste vi leva på det här sättet? Då blir jag jätteglad. Och faktiskt också i handling. Vad är mina värderingar innerst inne? Ta det och gå och rösta! Act on it! Det vore ju otroligt.

Säsong 3 av Kärlek & anarki

Kommer det en säsong 3?

– Det vet jag faktiskt inte. Det är inget som är bestämt ännu.

Om du får bestämma, kommer det en till säsong då?

– Det är svårt att säga. Det beror på om det finns något mer att berätta. Jag vill inte göra något mer bara för att göra något mer. Men däremot älskar jag det här gänget. Vi har så kul tillsammans och bara av den anledningen skulle man ju kunna göra det. Men det finns många serier och filmer som håller på med pengar. Som utgår från vad folk vill se utifrån algoritmer. Det gör inte den här serien kan jag säga.

Säsong 2 av Kärlek & anarki har premiär den 16 juni på Netflix.