Fanni Metelius om vårens finaste film: Hjärtat
Fanni Metelius om kärleksfilmen ”Hjärtat”
Berätta om Hjärtat, den tar vid där andra filmer om kärlek ofta slutar…
– Vi följer ett ungt par, Mika och Tesfay. Första stora kärleken. Tidigt i relationen börjar han avvisa henne sexuellt, det präglar hela relationen både fysiskt och psykiskt. Hon blir genom det mer och mer observant på vad han tycker och känner, och förlorar sig själv på vägen.
Varifrån kommer idén?
– Jag var med om en liknande situation när jag var yngre. Det blev en negativ spiral där jag tvivlade mer och mer på mig själv. Efteråt förstod jag att det var ett vanligt mönster, som många kände igen sig i. Jag insåg att det hör var en berättelse som så många kände till, men som jag aldrig hade sett på film. Så jag ville göra den filmen.
Hur mycket tar du avstamp i dina egna upplevelser?
– Manuset bygger dels på en diktsamling jag skrev under den perioden, dels på intervjuer vi gjort med unga tjejer och killar, och sen en del fantasi på det.
Vad inspirerar dig?
– Konstnärliga utmaningar inspirerar mig. Den här filmen bygger på en ganska subtil konflikt, där situationerna är sånna som kan avfärdas som vardagskonflikter, men radade efter varandra så framträder ett större mönster. Berättelsen utspelar sig över lång tid, samtidigt
som vissa sekvenser är beroende av att skildras i mer realtid. Därför tänkte jag att det var en berättelse som är omöjlig att göra film av. Och då ville jag direkt göra det.
Du inspirerades en del av några böcker när du gjorde Hjärtat, har jag förstått. Berätta om det!
– När relationen som filmen bygger på var slut så fick jag Erica Jongs Rädd att flyga i present. I samma veva läste jag Susan Sontags dagbok. Jag har gjort research kring normer för kärlek, sex och intimitet ur ett historiskt perspektiv, och ett samtida. Jag läste bland annat Communion och The Will To Change av Bell Hooks, Det Kallas Kärlek av Carin Holmberg och The Sexual Revolution av Bertell Ollman.
Hur är du som regissör?
– Skådespeleriet kommer alltid i första rum. Jag är en regissör som gillar lagarbete, och att experimentera. En av det första grejerna vi gjorde inför inspelningen var att hyra en gympasal och spela fotboll tillsammans, team och skådisar blandade lag. Jag vill att alla funktioner ska vara invigda i visionen och ha utrymme att expandera i sina roller. På slutet av den här inspelningen kändes det som att vårt lilla team var lite som en enad organism, som kunde filma i de stökigaste miljöer och ha full tillit till varandra.
Vad har varit viktigast för dig i arbetet med filmen?
– Att vara så rå och ärlig som möjligt, och fylla den med saker jag gillar att se på bioduken. Den här filmen har jag verkligen gjort till publiken som ska se den. För att folk ska kunna känna igen sig, reflektera och diskutera. Det har varit så häftigt att möta folks reaktioner efter de visningar vi haft hittills.
Många har kontaktat mig efteråt och berättar att dom känner igen sig otroligt mycket, och att det varit befriande och terapeutiskt. En tjej skrev att hon precis kommit ut från filmen och stod gömd i kyldisken och grät.
Du har skrivit manus, du regisserar, klipper och du spelar huvudrollen i Hjärtat. Hur har det varit? Vad är roligast/svårast?
– Det har verkligen varit omtumlande att ha så många roller. Det svåraste var nog att inte stå bakom kameran i varje tagning. Vi fick i och med det uppfinna nya rutiner. Det roligaste har varit att tillsammans uppfinna nya metoder, och när vi som grupp känt att
vi hittat rätt i den jakten.
Hur har #metoo påverkat dig?
– Jag är otroligt imponerad av hur mycket kraft som finns när kvinnor går ihop tillsammans, och allt som systerskapet genererat i och med me too. Jag tror det gör att jag känner mig närmre andra kvinnliga regissörer och skådespelerskor, det känns som en befinner sig i ett gigantiskt nätverk. Så fantastiskt.
Har du något drömprojekt?
– Ja massor! Men jag vågar inte avslöja något än!
Foto: Maja Dennhag och Märta Thisner
