UG granskade transpersoner som ångrar sin vård – här är kritiken
I går sändes Uppdrag gransknings uppmärksammade program om vård för unga transpersoner. Programmet handlar om att antalet unga som söker vård för könsdysfori ökar, och man lyfter fram exempel på personer som ångrat sin könsbekräftande vård.
Programmet har mött en del kritik, bland annat från RFSU som menar att Uppdrag granskning visar en ensidig och förenklad bild. Bland annat för att man inte visar upp några exempel där transpersoner blivit hjälpta av sin vård, eller exempel på personer som lider på grund av bristande tillgång till vård.
”Vi oroas just nu över att Uppdrag gransknings kraftigt vinklade program riskerar att ytterligare stigmatisera de personer som kommer ut eller söker sig till den könsbekräftande vården”, skriver RFSU på sin hemsida.
I den här artikeln vill vi reda ut vad det är för kritik som lyfts fram i Uppdrag granskning, och hur kritiken mot programmet lyder. Frågan är inte helt enkel, och båda sidor framhåller vikten av en kvalitetssäkrad transvård och mer forskning på området.
Transpersonen Aleksa Lundberg, 37, förklarar i TV4 Nyhetsmorgon varför frågan kan vara så svår att prata om:
”Det etiska dilemmat blir dubbelt för läkarna. Ska de avstå vård för dem som mår bättre av det – eller ska de ge vård till någon som eventuellt kommer att ångra sig i framtiden? Det är det som gör det så svårt att prata om det här, för att varje ångerfall är såklart en tragedi.”
Kritiken efter Uppdrag granskning
1. Saknas forskning på patientgruppen
Antalet unga tonårstjejer som söker vård för könsdysfori har ökat de senaste åren. Omkring hälften av flickorna lider även av flera diagnoser, som till exempel självskadebeteende, anorexia eller autism. Trots att det saknas forskning på patientgruppen får ungdomarna könskorrigerande vård, vilket Uppdrag granskning anser är problematiskt.
Å andra sidan: Forskning visar att behandling av transbarn sänker suicid-andelen i gruppen kraftigt, skriver Föreningen för Transpersoner (FPES) i ett pressmeddelande. Och suicidfallen är starkt överrepresenterad hos dessa barn i jämförelse med andra jämnåriga.
2. Tänk om de ångrar sig?
I programmet intervjuas två transpersoner som har detransitionerat, vilket betyder att de har ångrat sina könskorrigeringar. Flera föräldrar till ungdomar med könsdysfori intervjuas också. De menar att deras barn kommit på att de ville byta kön väldigt plötsligt, och att vården då var väldigt snabba med att erbjuda könskorrigering som lösning. Ingen annan behandlingsmodell erbjöds, enligt föräldrarna i programmet.
Å andra sidan: Studier visar att andelen transpersoner som uppges ångra sin könskorrigering är väldigt liten, cirka två procent. Ett positivt behandlingsresultat i 98 procent av fallen är, i alla vårdsammanhang, att anses som väldigt bra.
3. Utredningstiden är för snabb
I en debattartikel i Svenska Dagbladet skriver professor Christopher Gillberg att utredningstiden för denna unga patientgrupp är alldeles för snabb och lättvindig. Han skriver bland annat att diagnosen könsdysfori ställs efter bara tre samtal med vården.
I Uppdrag granskning nämner man istället en utredningstid på ett halvår, och man ställer frågan om huruvida en tonåring verkligen är kapabel att fatta ett oåterkalleligt beslut på så kort tid.
Å andra sidan: Många har höjt på ögonbrynen kring den utredningstid som nämns i såväl debattartikeln som i Uppdrag granskning. Specialister vid BUP Skåne menar att en utredning av könsdysfori tar minst ett år, och de utförs av ett tvärprofessionellt team (överläkare, psykolog och kurator).
Processen har tagits fram utifrån beprövad erfarenhet och följer Socialstyrelsen nationella kunskapsstöd, God vård av barn och ungdomar med könsdysfori, från 2015.
4. Biverkningar av behandlingen
När diagnosen könsdysfori har ställts kan behandlingen påbörjas och hormoner som avstannar puberteten sätts in. Samma starka läkemedel används vid kastrering av vuxna män, och har kända biverkningar som hjärtpåverkan och benskörhet.
Å andra sidan: Personer som lider av könsdysfori mår väldigt dåligt och är överrepresenterade i självmordsstatistiken, och om läkemedel som dessa sätts in har bedömningen gjorts att vinsten blir så stor att man är beredd att ta risken.
Föreningen för transpersoner (FPES) menar även att många som inte får läkemedel av vården väljer att självmedicinera hormonpreparat från nätet, och de kan vara rent av farliga och är helt utanför den svenska sjukvårdens kontroll.
Expempel på åldersgränser för könsbekräftande vård:
Underlivskirurgi: 18-årsgräns
Reducering av adamsäpple: 18-årsgräns
Mastektomi: 16-årsgräns
För hormonblockerare finns ingen åldersgräns.
Uppdrag granskning sände Tranståget och tonårsflickorna på SVT1 onsdagen den tredje april och avsnittet ligger även på SVT play.
Mår du dåligt och tror att det kan vara kopplat till könsdysfori? Kontakta RFSU för stöd och råd från personer med transerfarenhet på deras stödmejl: [email protected].
