Linnea Henriksson om sin stora kärlek till second hand
Jag minns den väldigt väl. Den lena känslan mot fingertopparna när jag drog dem över de färgsorterade kläderna. Min mamma hade second hand-butik för barn när jag var liten och jag älskade att vara där. Jag älskade att hjälpa till och göra fint, älskade att se mamma hjälpa kunder. Och jag älskade kläderna. De mjuka, fina kläderna som det oftast bara fanns ett exemplar av. Jag kände mig utvald. En klänning som bara var min. Och när man har vuxit upp med att kläder kan få en att känna så, är det svårt att förstå varför man skulle nöja sig med något annat.
För mig är second hand något otroligt exklusivt. Det finns väldigt få exemplar, om ens ett enda till, och insikten av att just jag kommer få bära det får mitt hjärta att slå. En gång i London, när jag satt med mitt kompisgäng och åt brunch, fick jag springa över till vintagebutiken på andra sidan gatan för att köpa den Audrey Hepburn-doftande paljettoppen jag fått ögonkontakt med genom skyltfönstret. ”Hur är det ens möjligt att den är till salu?” ”Tänk om någon annan hinner före!”. Men jag hann!
För mig är second hand något otroligt exklusivt.
Att handla second hand-kläder är som en trestegsraket av lycka. Först den pirrande känslan när man hittar ”skatten”. Sen en mjuk belåtenhet när det är rätt storlek. Till sist nöjdheten, som om man lyckats para ihop två polare, när man hänger in det i garderoben tillsammans med allt annat. Det betyder något och jag tycker om när saker får betyda något. Jag mår bra av det. Men, begagnade kläder är också något mer än kärlek. Det är ett förtroende. Det är fint att få vara en del av en berättelse och att få chansen att ta den vidare. Kläder som bär på minnen. En söm som gått upp på en 60-talsklänning kan vara en viskning från en danskväll, till skillnad från på en nytillverkad där den lossnade tråden bara avslöjar bristande kvalitet. Och här måste jag stanna upp, för sättet vi konsumerar kläder på i dag håller på att ta bort all magi. Det är inte längre meningen att kläderna vi köper ska hinna få några minnen att bära.
Det är inte längre meningen att kläderna vi köper ska hinna få några minnen att bära.
Jag är romantiker och nostalgiker. Jag älskar att titta på gamla saker och tänka på hur det är ett litet porträtt av sin tid. Även nytillverkade kläder ger en bild av sin tid. Visst? Både sättet vi konsumerar och mängden kläder som produceras har ökat kraftigt bara senaste åren. Det är inte ens ”slit och släng” längre. Ett klädesplaggs livslängd i Sverige i dag är i genomsnitt bara 2,2 år, men vi slänger, absolut. Modeindustrin genererar 92 miljoner TON avfall varje år och det krävs inget geni för att förstå vilken fruktansvärd klimatpåverkan det har. Ett nytt klädesplagg kostar enorma resurser, ändå frågar man sig ”hur kan den va så billig?!” när man scrollar igenom nya kollektioner. Well, det är den inte.
Och det är inte bara miljön som betalar ett högt pris. Någonstans är det någon som betalar det vi slipper med betydligt dyrbarare saker än pengar. Helt i onödan också för det är inte som att mina hysteriska ”jag har inget att ha pååå miiig!” skriks till en tom garderob. Nej, jag, du, VI måste skärpa oss. Bokstavligt talat. Gör ett skärp av en sjal, styla jeansen annorlunda. Byt jacka med en kompis. Våga ifrågasätta dina inköp av nyproducerat och ställ krav som konsument. Ändras efterfrågan, ändras allt. Men framför allt, börja värdera det du har.
Ens garderob är som en bukett av minnen.
Om kläder är ett porträtt av sin tid är din garderob en hel målning av vem du är. I min garderob finns alla mina känslor och behov. Kavajen som inte viker sig i en förhandling. Tröjan som vill dricka allt med två händer och skor som glittrar lite extra när min pms försöker övertyga mig om att det bara finns mörker. Och jag har gjort med min garderob vad jag gjort i mitt liv i övrigt. Jag har bara kvar det som faktiskt vill mig väl och kläder som bara ger kränklimanger i stil med ”du var så fin när du fick plats i mig” åker ut för ett varv i återbrukskretsloppet eller sys om för den jag är i dag.
Ens garderob är som en bukett av minnen, drömmar och mål och det är något att vårda ömt. Tänk, ingen annan har en likadan som just din eller min. Det får mig att känna mig utvald – och jag kommer aldrig nöja mig med något annat.
Foto: Johanna Pettersson
