Louise Åström: ”Äntligen en kvinna som väljer karriären framför mammarollen”
Inventing Anna, Netflix tv-serieversion om kvinnan som lyckades lura hela New Yorks societet att hon var en rik arvtagerska har legat högst på topplistan en bra stund nu. Diskussionerna om Anna Delvey, eller Anna Sorokin som hon egentligen heter, fyller hela mitt flöde.
Vad det inte pratas lika mycket om är karaktären Vivian Kent, den kvinnliga journalisten som gör det stora grävjobbet om Anna. Hon är baserad på den riktiga journalisten Jessica Pressler. Vivian Kent är höggravid under arbetet med Anna. Det var även Jessica Pressler.
För att få mer tid för sin research ljuger Vivian om vilken vecka hon är i. Vid flera tillfällen har hon ont i ryggen under möten och intervjuer. Och det hela slutar med att vattnet går mitt på kontoret.
Jag säger inte att det är goals att som blivande mamma jobba fram till att vattnet går på heltäckningsmattan vid skrivbordet. Det vore att bidra till en skev jobbkultur där gå in i väggen-känslor normaliseras.
Jag vill däremot stanna till vid det faktum att vi får se en gravid kvinna som inte ber om ursäkt för att hennes jobb är jätteviktigt och betydelsefullt för henne som person. Där mammarollen har en sekundär roll i handlingen. Där de stereotypa könsrollerna har bytt plats och mannen är den som vill inreda barnrummet och blir upprörd för att kvinnan hellre passionerat diskuterar sitt jobb än bebisen i magen.
Det pratas ofta om momshaming. Att omvärlden skammar mammor för hur de uppfostrar sina barn.
Men det pratas mer sällan om den shaming kvinnor som valt att inte skaffa barn utsätts för. Åsikten om att det är både okvinnligt och egoistiskt att välja sin karriär.
Jag har inga barn. Med det sagt betyder det inte att jag aldrig någonsin kommer ha barn. Det är ingen hemlighet att jag lagt ner mycket tid på min karriär. Och är stolt över den. Men det är ett val jag blivit ifrågasatt för och fått syrliga kommentarer om. Främst från mammor. Ironiskt nog är det jag som ofta är med i planeringsgruppen och blåser ballonger på babyshowers.
I Inventing Anna använder Vivian barnrummets vägg som anslagstavla för sina utskrifter från Sorokins instagram medan den blivande pappan vill diskutera var spjälsängen ska stå.
När hon i första avsnittet är på ultraljud och får höra att hon väntar en dotter är hennes svar: ”Fuck, fucking, fuck fuck. Fuckety fucking fuck. Fuckety fucking fuck fuckers”.
Vivians man tycker att hennes respons förstör ett av de största ögonblicken i hans liv. Men hon är inte upprörd över att hon ska få en dotter. Hon börjar få slut på tid för det största jobbet i sin karriär.
– Om du säger till mig att min glädje över att få en dotter ska väga upp för förlusten av min karriär, förlusten av det som får min hjärna att lysa upp, så svär jag på gud att jag kommer kväva dig i sömnen, säger hon i avsnittet.
Mannen börjar massera hennes fötter. Hon gråter och säger att hon är glad att det är en tjej.
Här skrek jag rakt ut på tv:n. Som en sån person som älskar På Spåret och måste skrika svaren högt. Men jag skrek något i stil med ett töntigt carpe diem-citat. Typ ”Yes, you go career-woman!”. På engelska skrek jag. Det gjorde jag för att jag alltid har engelska undertexter. Men framför allt för att jag för en gångs skull kände igen mig i en karaktär på tv. Inte för att vi har samma jobb. Snarare för att hon sparkade bakut mot bilden av kvinnan som moder jord. Som sekunden hon blivit befruktad måste klappa magen, pinteresta väggfärger och välja emojis till den nya instabion som för att visa att hon är värdig.
När ELLE:s bloggare Sandra Beijer beskrev sin graviditet utan rosa fluffkänslor och istället uttryckte sig sakligt och skrev att hon inte kände att sitt eget moderskap var något ljuvt och fantastiskt fick hon en hatstorm mot sig. Folk skrev att hon inte förtjänade att vara gravid.
Den svenska influencern Egoina skrev nyligen att hon upplevde att det blivit coolt att vara casual och likgiltig till sin graviditet. Och att hon upplever att folk ser ner på kvinnor som ”bara är mammor”.
Som kvinna är det ju, som bekant, omöjligt att göra rätt.
Men det kan inte vara så att man inte förtjänar att bli gravid om man inte skriver på kontraktet om rosa fluff. Så vitt jag vet är människor fullt kapabla att känna två känslor samtidigt. Till exempel glädjen över ett barn och, som Vivian Kent uttrycker det: förlusten av det som får min hjärna att lysa upp.
