Louise Åström: ”Händelserna i Paradise Hotel är ett bevis på att vi måste prata mer om vad som händer efter ordet nej”
Nej.
Det enklaste av ord med den största av betydelser.
Vi pratar ofta om hur viktigt det är att säga nej. Med nej menar jag både ett verbalt uttalat nej och de handlingar som tydligt visar att någon inte vill.
Vi har börjat prata mer om hur svårt det kan vara att säga nej. Av många olika anledningar.
Rädsla.
Skuld.
Skam.
Press.
Sociala koder.
Nu behöver vi prata mer om vad som händer efter att någon har sagt ordet nej. Och vad som borde hända. Både på individ- och samhällsnivå. För det är tyvärr inte alltid någon lyssnar. Det som hänt i Paradise Hotel är ett bevis på det.
En manlig deltagare drar ner en kvinnlig deltagares bh så att hennes bröst blottas.
”Men sluta, hallå, jag pratar med dig!”, svarar hon och drar sig undan.
”Jaha”, svarar han.
Tidigare samma kväll uppstår en liknande situation med en annan kvinnlig deltagare. När hon och den manliga deltagaren kysser varandra vänder hon bort huvudet.
Han frågar ”Vill du inte samma?”.
Hon svarar inte och han vänder tillbaka hennes huvud.
Sedan får vi tittare se hur hon avbryter situationen. Den manliga deltagaren blir sur och kallar kvinnan för oskön. Båda kvinnorna har tidigare under kvällen sagt till mannen att de inte vill ha sex.
I en synk med en producent får den manliga deltagaren veta att han måste lämna programmet på grund av sitt beteende.
Paradise hotel spelades in för flera månader sedan men sänds först nu. I en ny intervju med Expressen medverkar båda kvinnorna. Den ena säger att den manliga deltagaren stoppade upp sina fingrar i henne.
Båda kvinnorna berättar att de skuldbelagt sig själva efter händelserna. Det blir också tydligt i programmet. Båda kvinnorna gråter. Det gör även jag.
Varenda tjej vet hur de där skuldkänslorna fungerar. Det är precis så som en av de säger nästa morgon i avsnittet:
”Du vet själv om en kille börjar ta på en och man känner att man egentligen inte vill men samtidigt vill man inte vara den som är den. Och så tänker jag att jag har ändå strulat med honom och sånt innan på kvällen så det är klart att han kanske uppfattar det så”.
Inte ens i ett hus fullt av tv-kameror är kvinnor skyddade.
Det har pratats om den tysta pandemin som pågår parallellt med corona. Det faktum att kvinnovåldet ökar när kvinnor nu tvingas leva instängda med sina förövare i mycket större utsträckning än förut. De ska nu också behöva titta på eventuella förövare på bästa sändningstid. Inte ens i ett hus fullt av tv-kameror är kvinnor skyddade mot det faktum att män tar sig friheter trots att kvinnorna sagt nej.
Efter att avsnittet legat uppe i cirka femton timmar valde Nordic entertainment group att pausa hela säsongen av Paradise hotel.
”En polisanmälan görs i samråd med två kvinnliga deltagare för att pröva anklagelserna rättsligt”, står det i ett pressmeddelande.
Inga avsnitt finns ute i skrivande stund.
”Ett nej är alltid ett nej och man ska inte behöva förklara varför ett nej är ett nej”, säger den ena kvinnan i avsnittet som nu är nedplockat.
Det ska och borde räcka med att en enskild kvinna säger nej.
Uppenbarligen gör det inte det.
För att cementera innebörden av ett nej behöver samhället i stort visa vad ett nej innebär och framför allt – vad följderna blir om man inte lyssnar.
Låt oss börja i det stora och avsluta i det lilla:
Det gäller våra politiker och därmed det svenska rättssamhället.
Det gäller produktionsbolagen som bestämmer vilka deltagare som får medverka i realityprogram.
Det gäller polare till killar som beter sig som den manliga deltagaren.
Det gäller dig som förälder till en son.
Men framför allt så gäller det dig som man.
”Inte alla män”, brukar kritiken låta så fort debatten om det manliga ansvaret tas.
Svaret på det är ”för många män”.
Målet borde vara ”inga män”.
Läs mer:
Nicole Falciani blir ny programledare för Paradise hotel 2021
