Molly Sandén om sitt nya album ”Det bästa kanske inte hänt än”
Spola tillbaka ett år. Det är sommaren 2018. Molly Sandéns album Större släpptes för tre månader sedan, den 27 april. Det första på svenska. Hon åker på turné, uppträder på Grammisgalan, där hon också är nominerad. Spola fram till nutid. Det är 2019. Låten Rosa Himmel, covern på Jonathan Johanssons låt, släpptes den 5 april, och är soundtracket till Netflix svenska originalserie ”Störst av allt”. Albumet Större har fått över 80 miljoner streams och hennes andra album på svenska släpps slutet av maj. Därefter beger hon sig ut på sommarturné.
Det känns som att det händer väldigt mycket i ditt liv just nu, håller du med?
– Ja, det blir så efter man haft en period av kreativt flow. Jag mår så mycket bättre när jag är ikapp mig själv. När musik är så personlig och utelämnande och rör ämnen som är jobbiga är det svårt att skriva och sedan vänta ett år på att känna samma igen, säger hon till ELLE.
Visst var tanken inte att det andra albumet skulle komma så snart?
– Exakt. Jag hade ingen aning om att jag skulle hinna med att skriva ett till album. Det är kortare, men jag kände bara att det här måste ut, vi får lösa det.
Enligt Molly själv har hon aldrig varit såhär personlig tidigare.
Men hur kommer det sig att det hände nu?
– För att jag bearbetat det faktum att jag vuxit upp i rampljuset och att jag ofta försökt vara någon för någon annan. I alla relationer och sammanhang har jag tänkt ”vem vill folk att jag ska vara?”. Tillslut visste jag inte vem jag var själv. Den självterapin jag gjorde i processen att hitta tillbaka till mig själv resulterade i musik. Jag har varit rädd för att vara såhär personlig för det är läskigt att lämna ut sig själv. Men jag har landat i att jag mår bäst när jag får sjunga om sådant som känns jättemycket.
Är det här ett brake-up-album?
– Det är väl såklart oundvikligt att jag skrivit om det jag gått igenom och det som tagit mest av min tankekraft. Men det är ändå väldigt mycket fokus på mig. För mig handlar det inte om honom eller henne. Det handlar om min resa och min upplevelse.
Är du trött på frågor om Danny?
– Ja, det är jag faktiskt. Jag vill inte prata för honom, han får prata för sig själv. Det räcker med att jag säger att ”jag vill dansa ensam”, så blir det 17 artiklar om att vi har gjort slut och att jag är destruktiv. Även om jag sjunger om privata saker är jag en fullständig människa i mig själv och vill kunna stå för mig själv utan att det mest intressanta med mig är att jag haft ett förhållande med en person som också råkar vara känd.
Nya albumet har fått namnet Det bästa kanske inte har hänt än. Hur kommer det sig?
– Jag och mitt närmsta låtskrivarteam är i samma ålder och vi satt och suckade åt livet. Vi är alla snart 30 och vi snackade om det faktum att man vill ha mer och att man är girig. Eller att det kanske är en fas i livet av att känna att det finns något bättre runt hörnet. Många i ens flöde i sociala medier skaffar barn och gifter sig. Jag känner mer ”kan vi inte shotta istället?”. Jag märker att jag är lite bitter och inte riktigt där. Men jag är inte redo att ta det lugnt. Jag vet inte riktigt vad jag håller på med men jag försöker embracea det.
Hur embracear du det?
– Jag försöker ge mig själv utrymme till att vara spontan och ta saker som dem kommer. Jag försöker gå mer på magkänslan och vågar vara mer lyhörd.
Är det bästa sättet att ta sig igenom ett uppbrott att skriva ett album?
– Det är jättesvårt att svara på för det var inte planerat. Det har bara blivit så. Jag tror att de flesta låtskrivare som väljer att vara privata kan ta till det.
Men hur är det egentligen att gå in i allt det jobbiga på en scen?
– Jag har alltid hämtat styrka i att det inte behöver bli ett skådespel. Jag vill känna starkt för varje låt jag sjunger. Jag minns att första gången jag såg Veronica Maggio stod jag och grät. Jag kände så starkt och det är min kick. Att få stå på scen och se folk bli tårögda och sjunga med är det häftigaste man kan uppleva. Allt blir värt det.
Jag tänker byta ämne totalt nu. Jag vet att du har diabetes typ 1, har pratat öppet om det och det känns som att du är en förebild för många i det just därför. Håller du med?
– Diabetesen är en så stor del av min vardag och det är aldrig samma för någon annan person. Det handlar om liv och död. Jag har själv pendlat i vilken inställning jag ska ha till sjukdomen, om jag ska vara positiv, allvarlig eller rycka på axlarna. Första åren höll jag det väldigt tyst och försökte hitta mig själv. De få gånger jag uttalade mig fick jag höra att ”vad skönt att du pratar om det”. Då tänkte jag att jag måste göra det mer. Är man i en position att påverka ska man göra det så bra man kan. Det kan vara en så liten grej som att visa upp sina diabetes-saker eller att man kan ta en spruta öppet. Men jag vill att det ska kännas naturligt och inte framtvingat.
Upplever du att det finns fördomar mot diabetes?
– Ja, det gör det. Ett problem är till exempel att typ 1 och typ 2 blandas ihop. Det är olika sjukdomar. Det finns en okunskap och samtidigt som jag inte vill att folk ska tycka synd om mig så vill jag att dem ska fatta när det blir allvar.
Tillbaka till musiken. Vad hoppas du få uppleva under din sommarturné?
– Jag är så glad för att det för en gångs skull finns budget för att få ha en liten ljusshow och pyro. Man behöver inte trolla med knäna och trängas ihop i en liten bil. Det är najsigare förutsättningar vilket är sjukt lyxigt och jag hoppas att jag kommer kunna använda den energin till att möta publiken ännu mer. Det är dessa ögonblick resten av året handlar om.
