Moneybrothers flickvän: "Det är underbart att vara i hans närhet"
ANDERS WENDIN ALIAS MONEYBROTHER
Ålder: 37 år.
Yrke: Artist.
Familj: Sambon Haddy Foon.
Aktuell: Med nya skivan This is where life is.
Bor: I gammalt hus på Värmdö.
Ny färdighet: Snickra. Jag gick lärling hos en snickare i tre månader för att kunna bygga om huset själv. Sen har jag lite gröna fingrar också. Ser fram emot att påta i trädgården.
Inredningssmak: Tänk ett konstnärshem i Kalifornien på 60-talet.
Om att bo ihop: Skönt att ha någon som jag vet tänker på mig där hemma.
HADDY FOON
Ålder: 30 år.
Yrke: Pr-konsult och stylist med ett förflutet som mode-assistent på ELLE.
Familj: Sambo med Anders Wendin.
Aktuell: Har stylat Moneybrothers skivomslag till This is where life is.
Bor: På Värmdö.
Inredningssmak: Mer ljust och fräscht än Anders.
Om Moneybrother: Han är två personer på scenen, publiken ser Moneybrother, jag ser Anders – han är magisk.
Om att bo ihop: Underbart att ha någon som väntar när jag kommer hem.
* * *
Skivaktuella Anders Wendin alias Moneybrother kommer precis från en audition. Han söker en ny gitarrist till sitt band och i replokalen på Söder har ett pärlband av killar och några tjejer passerat revy. Han gillar dem allihop, det blir svårt att välja.
– Det är lite som speeddejting, säger han. Det är viktigt att kemin stämmer, man ska ju funka ihop både musikaliskt och på turnéer. Jag är inte bra på att dansa, men jag kan tänka mig att det känns likadant när man är i synk på dansgolvet.
Han skrattar till.
– Jag har försökt tvinga Haddy att spela bas, säger han. Hon skulle se sjukt cool ut. Hon kunde få spela trummor, eller dansa. Vad som helst. Hon har ju spelat lite fiol tydligen …
Haddy Foon, Anders sambo, avböjer vänligt men bestämt en roll i bandet och nöjer sig med att lyssna när Anders spelar. Det var hon som valde låten Each the others worlds till första singel på nya albumet.
– När Haddy ”tjejlyssnade” och körde den – och bara den – på repeat 30 gånger i sträck avgjorde det saken, säger Anders.
Anders har öst ur egen fatabur: This is where life is handlar om spruckna relationer, om att gå vidare fast man inte kan eller ens vill. Om ensamhet och hemlängtan. Och om att våga fråga sig själv om det inte är dags att sluta fly. Inte gjorde han det lättare för sig när han valde att spela in i åtta olika länder, i allt från fattiga favelas i Rio och getton på Jamaica till påvra, men livsbejakande townships i Sydafrika. Det blev en ett år lång omtumlande odyssé – och mitt i alltihop blev han kär!
Det var på ELLE-galan 2008 det började.
Anders sprang ihop med Haddy, som då var praktikant på ELLE. Han var där för att festa, hon för att hjälpa till backstage.
– Jag tyckte hon såg fantastisk ut, men vi sa bara hej. Inget mer.
Året därpå upprepades proceduren. Gala, glam och modeklackarna i taket och mitt bland knapriga kanapéer och bubblande champagne stötte de ihop och nu dristade sig Anders att utveckla hälsningsfrasen något: ”Hej, du ser lika häftig ut i år. Snygg klänning – igen.”
– Båda var ju upptagna, jag hade tjej och Haddy kille så det var liksom inget snack om något mer, säger Anders.
Tredje året när Anders skulle fotograferas på galan stod Haddy en bit bort. Han frågade om inte hon kunde vara med på bilden.
– Då fick jag äntligen veta vad hon hette för det stod i tidningen sen, säger han.
Det låter lite som i boken och filmen En dag. Ett trånande nedslag om året.
Men fjärde gången gillt, på ELLE-galan 2011, synkade äntligen civilstånden, Anders var singel, Haddy likaså.
– Jag vet att jag tänkte innan jag skulle dit: ”hoppas hon är där”, säger Anders. Och det var hon.
De skrattar. Den som väntar på något gott …
Så vad hände?
– Det var bara high five och gå hem, säger Anders.
Haddys version är något mer förfinad.
– Äntligen kunde vi stå och prata med varandra. Sen blev det en dejt. Och några till. Och nu är vi här.
Här vid ett fönsterbord på Malmen mitt i smeten på Söder – rocksnubbarnas eget bollhav. Anders döljer utväxten av de bruna lockarna under en mössa (”Ska bli långt som Jesus, jag kan inte vänta tills det har växt ut”). Haddy kommer direkt från jobbet som pr-konsult, hon jobbar även som stylist och har bland annat stylat omslaget på Anders nya skiva och har också ett finger med i ELLEs bilder. Hon är klädd i fina höstfärger och ser smashing ut.
– Haddy har andra förutsättningar än alla andra, säger Anders. Med hennes färger och utseende kan hon experimentera och sätta på sig grejer som ser ut som crazy bananas. ”Ska du gå till jobbet så där” kan jag fråga. Det är inspirerande att se, ibland undrar jag ”Är det en väska eller en kjol?”, men hon ser bara sjukt cool ut.
Han skakar förundrat på huvudet. Det finns en skön stämning och energi mellan dem när de pratar om livets outgrundligheter, om att träffa någon och våga satsa på kärleken, om att tvingas vara ifrån varandra, om att flytta ut på vischan och hur man de facto tar sig hem – en taxi kostar 480 kronor. Anders och Haddy är nyblivna nöjda lantisar som tagit steget och köpt hus på Värmdö – ett ruckel med sjötomt.
– Om jag sätter på ett ägg hinner jag hoppa ner i vattnet och komma upp igen innan det börjar koka. Så nära är det, säger Anders.
– Sommarmorgnarna är magiska, säger Haddy med något drömskt i blicken.
Det var i början av sommaren de flyttade ut, Anders berättar att han alltid haft en dröm om att ha en plats att dra sig tillbaka till mellan alla resor, turnéer, att få lite lugn och ro.
– Jag har bara aldrig träffat någon som varit sugen på det livet innan jag träffade Haddy. Hon hade precis samma inställning som jag: det som är viktigt är inte jobb och karriär – det är livet. Jag älskar det jag gör och jag brinner för musiken, men jag kan tänka mig att byta på en kvart om jag hittar ett bättre sätt att leva. Ett tag pratade vi om att flytta till Skåne och starta butik. Nu blev det hus på Värmdö och det känner vi oss båda nöjda med.
De verkar som gjorda för varandra. Ändå stormar det och har så gjort sedan början.
Vad är problemet?
– Vi är båda temperamentsfulla och vi ryker ihop om petitesser. När Haddy bråkar med mig och säger ”fuck you, nu går jag” säger jag att ska du lämna mig nu är det sorgligt. Vi borde i alla fall vara ledsna, inte arga, om vi ska lämna varandra.
Anders berättar att han har fått jobba för Haddys kärlek. När de träffades befann han sig i en svajig livsfas. Han hade nyligen gått igenom en separation efter ett flera år långt förhållande och var mitt uppe i arbetet med sin nya skiva.
– När Haddy och jag träffats i tre veckor åkte jag på en två månader lång turné. Vi hade träffats varje dag och kommit varandra väldigt nära på den korta tiden. Och det kändes så konstigt. Ska vi ringas nu eller? Man visste inte hur läget var. När jag kom hem nån månad var det bara nervöst. Vi sågs, men var inte ihop. När jag for i väg igen var det svårt att veta om man ens skulle längta eller bara tänka ”ses vi så ses vi”. Ibland när vi pratade i telefon märkte man att vi saknade varandra, men vi vågade inte säga det. Man skulle vara lite casual så där.
Osäkerhetskänslan förstärktes av att han var så långt borta.
– När man är på turné är man så ensam. Jag reste med ett amerikanskt band och mina svenska kompisar är så vana vid att jag försvinner i perioder och inte hör av mig så Haddy var den enda jag pratade med hemifrån. Hon blev så viktig. För mig var det dagens höjdpunkt att prata med henne. Men hon hade ju sitt liv och sina kompisar att hänga med och jag visste inte om hon kände likadant. Det var faktiskt krångligt, säger han sakta.
Haddy, hur tänkte du? Vacklade du när du gick här hemma och Anders var på turné?
– Jaa, säger hon dröjande. Jag hade nog inte tänkt mig en musikerkille … Jag förstod väl lite vad det skulle innebära.
Vad hade du tänkt dig då?
– En fräsch dude från Stureplan, inflikar Anders.
– Nej, säger Haddy bestämt. Det var helt underbart när vi träffades igen. Men det var tufft att han åkte i väg så länge och så ofta. Det blev lite av en realitycheck på hur det skulle kunna se ut i framtiden och det gjorde att jag velade lite. Men mina känslor förändrades inte. De blev egentligen bara starkare. Även om jag inte ville erkänna det.
Rädslan för att blotta sig och bli sårad fanns på båda håll. Det tassades runt en del innan han till sist vågade bevisa för Haddy att hon var den enda. Det var det värt.
– Man får bara vara ödmjukt tacksam, säger han. Träffar man nån man gillar ska man försöka hålla sig i närheten. Efter min sista tripp bestämde vi oss för att bli ihop. Men visst är det en speciell sorts liv. Det gäller att hitta ett läge där båda kan känna sig nöjda. Om hon blir sur varje gång jag ger mig i väg kan jag inte ha det här jobbet. Samtidigt förstår jag att hon tycker det är jobbigt. Jag blir skitförbannad bara hon ska till Eskilstuna en kväll.
Anders och Haddy kommer från vitt skilda bakgrunder. Hon från en stabil kärnfamilj med radhus och fyra syskon i Märsta, arketypen av ett hem där man trivs och känner sig välkommen, säger Anders. Han kommer från ett struligt skilsmässohem i Ludvika där han till största delen växte upp med sin pappa.
– För mig är det helt otroligt att komma hem till Haddy och äta middag i en timme. Hon har världens gulligaste familj och finaste föräldrar. De ser en. Det kanske är en fördom jag har att västafrikaner har så mycket glädje, skratt och diskussioner. Men jag gillar det verkligen.
Han berättar att han fått en touch av den afrikanska kulturen tidigare genom sin styvfar som är från Egypten.
– Min styvfar är en härlig gubbe. En fantastisk man faktiskt. Men när man är liten och bor i Ludvika och ens mamma kommer hem och gift sig med en afrikan är det troublesome. Det var extremt mycket rasism där då. Och på mellanstadiet var det inte kul att sticka ut. När mina kompisar kom hem och det låg män i klänning och bad på vardagsrumsgolvet – då ville man sjunka genom jorden. Nu kan jag uppskatta att jag fått se den sidan. När folk pratar illa om muslimer och islam har jag svårt att själv relatera till problemet, men jag förstår ju att det finns.
Haddy, vars föräldrar kommer från Gambia, är uppväxt med ett fritt tänk med influenser från två kulturer.
– Vi har alltid fått leva som vi vill. Mamma och pappa ville inte att vi barn skulle behöva känna oss utanför så jag har fått det bästa från två världar, tycker jag.
Anders och Haddy är övertygade om att deras olika uppväxtmiljöer har präglat dem, och att de tar med sig sina värderingar in i kärleksrelationen. Men – det påverkar inte känslorna de har för varandra.
– Den jag är tillsammans med är min tjej, vi är ett team oavsett bakgrund, fin familj etcetera, säger Anders. Det är Haddy jag har blivit kär i. Inte hennes liv eller bakgrund. Jag hade gillat henne om hon vuxit upp på gatan. Men det är inspirerande att se hennes familj. Det är ett fantastiskt plus att gilla sin tjejs morsa.
Haddy lutar sig fram och funderar högt.
– För mig är det härligt med sådana förebilder som jag har i mina föräldrar. Jag har kompisar som kommer från splittrade familjer och som tappat tron på långa förhållanden och giftermål medan det för mig alltid har varit en naturlig del av livet, något att se fram emot. Men jag känner inte att du, Anders, tappat den längtan.
Han tittar på henne och ler.
De var ett oskrivet blad för varandra när de träffades, Haddy hade inte lyssnat på Moneybrothers musik och visste inget om honom privat.
Vad föll du för hos Anders?
– What is there not to like? replikerar Anders blixtsnabbt.
Haddy begrundar detta ett par sekunder.
– Han är ju en supercharmig dalmas. Med ett väldigt fint hjärta. Han är otroligt givmild och ödmjuk. Och har mycket, mycket humor. Det älskar jag. Att kunna skratta och ha kul ihop värdesätter jag högt.
– Med mitt utseende är det också bra att vara lite kul, inflikar han.
– Du är snygg, det säger sig självt, älskling, säger hon och vänder sig mot ELLEs utsända. Anders är en fin person, härlig att vara med, jag förstår att det är många som vill hänga med honom för det är underbart att vara i hans närhet.
Anders sitter mållös. Skruvar lite på sig.
– Att få höra sådana saker av sin brud, som är en grym tjej … det kan inte bli så mycket bättre. Jag har aldrig gått i parterapi, men jag kan tänka mig att det är så här det känns när det är som bäst.
Det gäller att kunna ta emot också, att kunna ta kärleksbetygelserna på allvar, det är inte alltid så lätt eller?
– Man kan tro att jag är bra på att ta emot beröm i och med att jag får mycket applåder när jag är ute och spelar. Men jag är från en bakgrund där det inte var så mycket kramar. Jag hör orden, men … jag rodnar (händerna för ansiktet). Jag har aldrig hört dig säga så … du säger ju fina saker hela tiden … men så fina saker koncentrerat.
Och ändå blir du så arg på honom, Haddy?
Hon hinner inte svara innan Anders gör det.
– Hon är verkligen ingen liten mesig brud.
Det låter nästan som om han tar henne i försvar.
– Jag kan tänka mig att eftersom Haddy är så snygg blir hon behandlad på ett lite annat sätt. Hon är stolt. Rakryggad och stark. Jag kan tänka mig att det blir viktigt att visa att det finns mer än ett yttre.
Som gammal medarbetare på ELLE var hon lugnet och smidigheten själv. Även nu utstrålar hon någon sorts inre lugn. Men hon instämmer om temperamentet privat.
– Jag har varit extremt tuff mot Anders. Jag har velat visa mina gränser, vad jag kan tolerera och inte. Så vi inte ska hamna i någon jobbig gissningslek om vad den andre tycker.
Är ni aldrig rädda att det ska ta slut när ni bråkar?
– Jag är rädd varje dag, säger Anders. Jag tror hon ska lämna mig varje gång hon går till jobbet. Att hon bestämmer sig för nåt och så blir jag sittande därute i stugan själv …
Glimten finns där nästan hela tiden, i blicken och i det avväpnande härliga dalmålet.
Så vad är det bästa med Haddy, Anders?
Tystnad. Tystnad. Och åter tystnad. Nästan så man blir orolig.
– Jag känner bara att när jag tar i Haddy eller hon tar i mig så vet jag att det är rätt. Jag vet inte hur man förklarar den känslan. Det är en känsla så pass stark att jag får lov att följa den. Alltså, hade nån annan tjej skällt på mig som Haddy hade jag sagt tack och hej, men det är nånting som är så mycket större än så. Jag får en sån kraft av henne. Och får man den känslan ska man inte tänka så mycket. Då är man bara kär!
Anders lägger till ytterligare en dimension av sin käresta.
– Haddy snarkar ibland. Hon trodde mig inte så jag spelade in det en gång. När jag berättade det på morgonen sa hon bara ”Let’s hear the lions roar”.
Han skrattar högt. Inte utan förundran.
– Hon är ingen liten kanin, Haddy är en väldigt stark kvinna. När jag har haft en mindre lyckad dag är stödet jag får hos Haddy det absolut bästa jag kan önska mig. Hon är ställföreträdande ganska många saker eftersom jag inte haft den där kärnfamiljen. Jag lägger inte över nån mammaroll på henne, men vi är ett bra team, hon är en bra partner. Det är skönt att ha en stark person vid sin sida, nån som slåss för en.
Trygghet kan man kanske summera det med.
– Sen är hon snyggast i Sverige, det tycker jag också är positivt. Det är häftigt att ha nått fram till nummer ett. Som kille kan man vilja slå sig för bröstet och säga: ”Så ni gillar inte min musik, men kolla på min tjej då.”
av MARIE-LOUISE MARC foto JOEL RHODIN, STELLA PICTURES (mingel) stylist CIA JANSSON
