ELLE möter Young royals-regissören Rojda Sekersöz
Rojda Sekersöz slog igenom som regissör med filmen Dröm vidare, 2017, som älskades av både kritiker och biopublik. Två år senare regisserade hon nyfilmatiseringen av Jonas Gardells En komikers uppväxt. Nu är hon aktuell med en ny dramaserie på Netflix: Young royals, om en prins som efter en skandal tvingas börja på internatskola. Han går första året på gymnasiet och serien rymmer kärlek, vänskap och massor av starka känslor.
Vad föll du för när du läste manuset?
– Jag tycker att det är en väldigt spännande setup, att få vara med och gestalta en ung prins som kämpar med sin roll och allt vad det innebär. Men som egentligen bara är en helt vanlig kille, som vill kunna bli kär i vem han vill, vara vän med vem han vill och få göra misstag utan att ett helt folk ser och dömer honom. Det är väldigt tacksamt att som regissör få gå in och gestalta stora känslor och stor dramatik, som det ju blir automatiskt i den rollen han är i.
Hur har processen sett ut när ni jobbat med serien?
– Först var det viktigt för mig att casta människor som jag själv kunde känna igen mig i och som jag tänker att en publik kan känna igen sig i. Just för att förtydliga att det här är människor och de står inte högre än oss – eller de gör ju det rent strukturellt, men … Sen har det handlat om att göra research. Både om monarkin och det systemet, men också om hur det är att gå på internat. Det här är en serie som handlar väldigt mycket om klass och det är en klass som jag inte har någon egen erfarenhet av. Så det handlade mycket om att göra research om sociala koder och etikett.
Har det varit svårt, när du inte själv har direkt inblick?
– Mina förfäder är bönder som kommer från ett bondesamhälle i Kurdistan och jag märkte faktiskt att där fanns många likheter med över-överklassen i Sverige, när det gäller sociala koder och sånt. Som att ställa sig upp när en vuxen kommer in eller att inte vända ryggen till när man går ut ur ett rum. Såna små saker, som är väldigt lika. Sen har ju viss research varit svår för att det finns en grupp som är så skyddad och som man verkligen behöver vara en del av för att veta hur det verkligen är.
– I Sverige tror vi ofta att alla är medelklass, men det finns en grupp människor som är en väldigt rik överklass. Där man betalar för en skolplats och man kan i princip muta skolan. På en av internatskolorna finns det en tavla som vi har kopierat till serien, där det står: ”Du äger skolan. Känn ditt ansvar för arvet.” Det känns ju väldigt osvenskt, men det är så det faktiskt är. Det var intressant att få gestalta den bilden av Sverige.
Du har ju gjort många olika saker – finns det en röd tråd i vilken typ av berättelser du vill berätta?
– Jag förstår att de kan verka olika, men jag har insett att de handlar om exakt samma sak. De handlar om gruppen mot individen eller tvärtom. Hur man förhåller sig till en grupp, att vilja frigöra sig från en grupp och att vilja tillhöra. Det är teman som fanns i Dröm vidare, som fanns i En komikers uppväxt och som också finns i Young royals.
Vad beror det på?
– Jag tror att det är för att jag själv har funderat väldigt mycket på grupptillhörighet. Kan man vara fri? Kan man inte det? Är man fast i den lott som man blivit tilldelad? Det är frågor som jag själv har tänkt mycket på.
Young royals är ett ”coming of age”-drama. Vad tog du med dig från din egen uppväxt i arbetet med serien?
– Jag tror att jag tog med mig den där kampen och svårigheten i att tvingas – eller tro att man är tvungen att – ta beslut som ska definiera resten av ens liv. Och hur viktigt allt känns då. Hur det känns som att jag aldrig kommer träffa en ny kärlek. Jag kommer vara ensam för alltid. Gör jag fel val nu kommer det definiera resten av mitt liv. Det var jätteviktigt för mig att inte intellektualisera de här ungdomarnas känslor. För jag minns själv så tydligt hur starka alla känslor var. Allt kändes så på riktigt.
Hur var du själv i den åldern?
– Jag hade nog allt det där i mig, men jag var inte så utåtagerande. Jag hittade konsten och skrivandet väldigt tidigt, så jag kanaliserade det mer genom konstnärliga uttryck. Det var nog för att jag inte hade verktygen att uttrycka det rent fysiskt. Jag var aldrig en trotsig tonåring, men jag hade jättemycket känslor i den åldern.
Vad vill du att publiken ska ta med sig efter att ha sett serien?
– Jag hoppas att vi lyckas ta med dem på en känslomässig bergochdalbana, faktiskt. Jag hoppas att de skrattar lite, kanske gråter lite. Jag vill beröra publiken.
Vad händer härnäst för dig nu?
– Dels har jag köpt rättigheterna till Tone Schunnessons bok Dagarna, dagarna, dagarna. Den skriver vi på nu. Sen skriver jag på ett eget projekt också.
Young royals visas på Netflix sedan 1 juli 2021.
