Kos – allt om Greklands gömda paradis
Dags att dra sig undan till en plats som bjuder på hemliga stränder, Hippokrates och ett ultrachict smultronställe långt från turiststråken? Grekiska ön Kos fängslar med sin vilda natur och holistiska atmosfär.
En ö i grekiska Dodekaneserna
Det var hög tid för själavård och jag hade hört talas om en plats i Egeiska havet med gyllene sanddyner längs de orörda stränderna. Kos, den lilla ön i grekiska Dodekaneserna kallade på mig – så jag bokade en biljett. En biljett. Ingen man, inga småbarn. Bara jag och min kamera. Jag var på jakt efter en upplevelse utöver de vanliga, och att bli rejält bortskämd.
Jag bokade rum på Casa Cook Kos och meddelade familjen att egentid gällde. När jag kommer till hotellet (under barnens febertoppar fantiserade jag om den privata poolen) är det eftermiddag. En vänlig man kör mina väskor i en golfbil till juniorsviten. Jag gör mig hemmastadd lite senare, tänker jag och kikar ut mot poolen, för att i stället bege mig mot stranden och den vackraste solnedgången – någonsin.
Nästa morgon hoppar jag in i en liten vit jeep, utrustad med panamahatt och spf 50 för en tur runt ön. Vi åker längs huvudvägen som sträcker sig från ena sidan av Kos till den andra – det är svårt att köra vilse, ön är 40 kilometer lång och bara åtta kilometer bred.
Uråldriga byn Kefalos
Högt uppe bland klipporna, ovanför en glittrande vik, tronar uråldriga byn Kefalos. Vi kör på väldigt slingriga vägar. Längs vägrenen strosar getter med bjällror runt halsen. Plötsligt får jag syn på en liten vit kyrka som balanserar högt uppe på en kulle. Det är Agios Mamas och ett måste för alla med kamera. En känsla av lugn infinner sig och i kombination med vindens sus, det djupblå havet och den eviga himlen ovanför mig konstaterar jag att detta är sinnesro.
Vi färdas vidare på ännu en guppig grusväg och efter ett tag ser jag handskrivna skyltar som visar vägen mot Kavo Paradiso. Sedan kommer åhhh-ögonblicket när jag får syn på kusten nedanför och sandstranden. Namnet säger allt: en grotta i paradiset – eller för att vara exakt, ett undangömt surfparadis. Lokalbefolkningen och en handfull initierade turister kommer hit för att njuta av avskildheten på den makalöst vackra stranden. Jag drar fingrarna genom silkeslen sand, slumrar till på min filt. Det känns nästan som att befinna sig vid världens ände.
Över en quinoasallad och en grön juice ägnar jag mig åt min att göra-lista i hotellrestaurangen med havsutsikt. Lokal shopping, holistisk massage, fräsch mat och total frånkoppling är prioriteringarna för dagen. Jag beger mig till Kos stad för klassisk olivtvål, en bra pimpsten, en natursvamp, handgjorda lädersandaler såklart, en figurin av Hippokrates. Detta är trots allt hans ö, där efterträdarna grundade ett av världens äldsta sjukhus och medicinska lärosäte redan under 300-talet före vår tideräkning. Jag återvänder till hotellets spa, där det erbjuds autentiska behandlingar.
Jag börjar med Casa Cook signature hammam och ökända Hippokrates massage. Behandlingen inleds på en upphettad stenbädd i engångstrosor av tangamodell. Massören applicerar en oljehårmask, häller varsamt hinkvis med varmt vatten över mig, tvålar in och skrubbar med Himalayasalt och aloe vera. Jag känner mig ompysslad, återhämtad och pånyttfödd. Kan det bli bättre än så här? Tydligen.
Jag visas in i ett annat rum för massagen. En blandning av olivolja och andra grekiska örtoljor ingår i den flertusenåriga behandlingen som innefattar friktion och varierande grader av tryck över hela kroppen. Efteråt svävar jag mot hotellbaren för att avnjuta kvällen med solen på nedåtgående och cikadornas sång i öronen.
Vandringar på Mount Dikeos
Mitt sista äventyr är en vandring till det bysantinska slottet i byn Pyli högt uppe på Mount Dikeos. De allra sista stegen på min färd för mig till den modesta, familjeägda tavernan Oria. Utsikten är mer än väl värd vandringen och belöningen för att ha klättrat hela vägen upp? Ett glas Retsina, ett lokalt torrt vitt vin med smak av tallkåda, och till det aubergine, druvor, rosenblad och kvitten i en söt honungsbaserad lag. Solen vilar mot horisonten, perfekt flankerad av två bergstoppar.
Cikadorna sjunger och mina meridianer, min kropp och min själ sammanstrålar i ett belåtet tillstånd. Jag tar det Kos – och jag älskar det.
Av Trish Travieso/ELLE International
