Resa ensam: Fördelar, nackdelar och tips
Mitt livs mest romantiska middag åt jag helt ensam. Det var på Belmond Hotel Splendido i Portofino, det klassiska lyxhotellet som ligger beläget i ett gammalt 1500-talskloster med utsikt över en liten bukt på Italiens nordvästra kust. Eftermiddagen hade jag ägnat åt att strosa längs fiskebyns kullerstensgränder och kulörta hus, i hopp om att smälta in bland den eleganta lokalbefolkningen som var så lyxigt avslappnad med slanka, brunbrända ben i designerloafers. Jag hittade ett litet kafé nere vid hamnen och beställde ett glas Franciacorta, Italiens absolut bästa mousserande vin.
Medan jag satt där och smuttade, en smula självmedveten, fantiserade jag om vem de kanske trodde att jag var: en författare som gjorde research till sin kommande bok eller en rik arvtagerska som väntade på att bli upphämtad till en av de många lyxyachterna som guppade längs kustlinjen. Jag intalade mig själv att jag utstrålade en glamourös gåtfullhet och eftersom jag inte hade något sällskap fanns det inte någon som kunde sticka hål på bubblan – jag kunde vara precis vem jag ville.
SheTravel – forum för resande kvinnor
Samma kväll beställde jag middagen till mitt rum. Men det var ingen vanlig rumsservice: hovmästaren själv kom för att ta min beställning och dukade mitt bord ute på terrassen – stärkt linneduk, ornamenterade bestick och en ensam ros i vacker vas. Han placerade min stol så att jag skulle få bästa möjliga utsikt över det svartnande havet. Till varje rätt serverades ett nytt vin medan jag såg ut över vattnet som glittrade i månens sken.
Under några enstaka tillfällen i livet sammanfaller alla detaljer på ett sätt som gör en upplevelse oförglömlig – det perfekta ögonblicket – detta var ett sådant. Att resa ensam är kanske inte alltid precis så glamouröst, men det blir allt mer lockande för oss kvinnor som i högre grad än någonsin packar våra väskor och ger oss av på egen hand.
– Att se så många kvinnor i sociala medier som reser ensamma får andra att våga göra samma sak, förklarar Anna-Liisa Tampuu, som i somras lanserade SheTravel, ett forum där kvinnor kan ge varandra tips, ställa reserelaterade frågor, få inspiration av andras reseberättelser och ta del av säkerhetsstrategier.
– Dagens kvinnor har mer frihet än under någon annan period i historien, menar
Radha Vyas, grundare av Flash Pack, som specialiserar sig på lyxiga äventyrsresor för ensamresenärer i 30- och 40-årsåldern.
”Ett sätt att fly från alla förpliktelser”
– De flesta av oss stressar med flera olika ansvarsområden, fortsätter hon. Soloresandet blir ett sätt att fly från alla förpliktelser och göra precis vad du vill, utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Man upptäcker nya saker om sig själv, eftersom det finns tid och utrymme att utforska sin egen person, långt bort från alla man känner.
De senaste åren har företag som fokuserar på ensamresande poppat upp som ogräs med ett utbud av egna varianter på självutvecklande resor i Elizabeth Gilberts anda (Lyckan, kärleken och meningen med livet). Det finns de som specialiserar sig på sparesor och andra som fokuserar på äventyr och fitness. Även den traditionella resebranschen börjar så smått få upp ögonen för det ökade behovet i en växande målgrupp och de flesta stora resebyråer har speciella soloresor utformade för den som vill resa ensam.
Designvandrarhemskedjan Generator har sovsalar för enbart kvinnor (i Europa och Miami) medan exklusiva Naumi Singapore har avsatt ett helt våningsplan, Dukes London erbjuder Duchess room service med kvinnlig personal och Dunia Camp i Tanzania är det enda safarietablissemanget i hela Afrika som drivs av bara kvinnor.
Så hur gör man då för att våga ta klivet om det känns lite läskigt att ge sig av helt själv?
– Tänk inte efter för mycket. Om man sitter och funderar för länge slutar det med att man övertalar sig själv att inte åka. Att resa handlar till stor del om impulser, så boka den där flygbiljetten innan tvivlet slår klorna i dig, säger Radha Vyas.
Jag känner mycket väl till de där impulserna. Första gången jag reste ensam var jag bara 14 år, jag gav mig av hemifrån en sommardag för att tillbringa en månad i en vacker by i närheten av München som del i en språkkurs. Jag kämpade med mitt bagage till Heathrow i en högst oväntad värmebölja, klädd så som jag föreställde mig att en sofistikerad resenär skulle se ut: en ny (gummerad och regntät, visade det sig) trenchcoat och yllebyxor.
”Jag behövde inte förlita mig på någon annan”
Men inte ens den idiotiska klädseln kunde dämpa min iver. Jag hade bara flugit några enstaka gånger förut och nu låg spänningen i att vara på väg mot något okänt, att bo hos en främmande familj som pratade ett annat språk, kulturen, maten och alla möjligheter detta skulle föra med sig. När jag kom fram till flygplatsen och såg skyltarna med alla avgångar och destinationer insåg jag att världen låg för mina fötter. Jag behövde inte förlita mig på någon annan, jag kunde åka vart som helst. Det var ett uppvaknande.
Fyra år senare tågluffade jag med två kompisar och vi avrundade den fyra veckor långa Europaturnén på Korfu, en ö som visade sig vara alldeles för rolig för att lämna. Mina vänner åkte hem som planerat, men jag stannade kvar och jobbade som servitris för att kunna ö-luffa lite mer. När pengarna tog slut och min första termin på universitetet närmade sig vindlade jag mig tillbaka till England: donerade blod i Aten för att kunna köpa tågbiljett till Frankrike där jag plockade druvor för att få råd med sista biten hem.
Detta var min första riktiga solotripp och det var helt fantastiskt. Inga gruppdiskussioner om nästa destination, inga bråk om ändrade planer. Som internatskoleelev med tre syskon var ensamhet något av en nyhet för mig. Att kunna göra precis vad jag ville utan att behöva ta hänsyn andras önskemål var en befrielse och eftersom det var så lätt att tjäna pengar längs vägen insåg jag att inte ens dålig ekonomi kunde begränsa mig.
Smarta tips för ensamresande
Under de kommande tio åren drev jag runt i Europa, Asien, Sydamerika och Mellanöstern. Jag jobbade på barer, kaféer och vandrarhem, jag var au pair och engelsklärare, jag vallade boskap med gauchos … Jag tog de jobb som fanns. Jodå, jag blev rånad och lurad några gånger, tog (alltför många) risker och upplevde flera potentiella #MeToo-ögonblick. Men inget verkligt fasansfullt inträffade och därför – som man gör när man är välsignat naiv – trodde jag inte heller att det någonsin kunde göra det. Jag tog mig an världen med blint självförtroende, vilket sannolikt också bidrog till att jag kom undan.
Det går förstås också att känna sig säkrare genom att vidta några enkla säkerhetsåtgärder, som att förboka ett rum till de första nätterna (som nykomling i en okänd stad är man säkrare på en plats där det finns personal), inte anlända för sent på kvällen, göra research så att man inte råkar förirra sig in i farliga kvarter och klä sig för att smälta in – poängen är att undvika uppmärksamhet. Ju mer man smälter in, desto större säkerhet. Och framför allt, gå rak i ryggen och se självsäker ut.
– Att resa ensam handlar inte om att ”hitta sig själv”. Snarare att se aspekter av sig själv ta form i helt annorlunda miljöer jämfört med vår vardag. Öppna dig och se vart ensamresandet kan ta dig, säger Vyhas.
Det handlar om att ta chansen. Längtar du efter att lära dig surfa, uppleva en helg i Berlin eller bara ligga på en härlig strand, men saknar någon att åka med? Inga problem – bara gör det. Dina drömmar måste inte begränsas av andra människors agendor. Det finns inget mer befriande än att vakna i en främmande stad, ensam och äventyrslysten, och tänka: ”Vad ska jag göra idag?”
LÄS MER:
5 tips på boenden för dig som reser ensam
