Starka budskapet bakom Alice Bah Kuhnkes Nobelklänning

”Mode är makt”, konstaterade Alice Bah Kuhnke när hon i januari korades till ”Årets bäst klädda kvinna” på ELLE-galan. I dag, under Nobelfestligheterna, använde hon återigen den makten. Hur? Genom att lyfta fram ett viktigt budskap om mode – och hållbarhet.

Förra året fick Alice Bah Kuhnke en hel del uppmärksamhet för sin vita klänning med Arktis-tema, skapad av Bea Szenfeld och Naim Josefi. Också i år skapar Alices klänning buzz. Klänningen är nämligen gjord av Stockholmarnas avlagda kläder och designad av Remake, Stockholms Stadsmissions eget mode- och designmärke. Designteamet bakom klänningen består av Marie Teike och Karin Sterner som skapat klänningen från skiss till färdigt plagg på bara tre veckor. Alices smycken kommer från Baumgarten Di Marco, också de hållbara eftersom de består av restprodukter från diamanttillverkning.

– Klänningen är sydd av gamla sidenskjortor som vi färgat grå. Totalt består klänningen av 35 sidenskjortor, en av dem är faktiskt Alices egen, beättar Marie Teike för ELLE.

ELLE har dessutom pratat med Alice Bah Kuhnke inför Nobelfesten för att höra hennes tankar kring det hållbara modevalet.

– För mig är det en otrolig möjlighet att, under festernas fest, ett av världens mest bevakade arrangemang, verkligen göra något av min medverkan. När jag tänkte efter vad det var jag ville höja i år så tänkte jag direkt på just återbruk, återanvändning av kläder. Vi måste börja återanvända det vi redan har producerat, det vi redan har använt jordens resurser till, för att rädda planeten!, berättar Alice Bah Kuhnke.

Hon fortsätter:

– Att kläder som vissa personer absolut inte vill ha ger längre mig en klänning som jag kan ha på festernas fest är verkligen helt fantastiskt!

Hur gick tankarna när du valde just återbruk som ett slags tema för din klädsel på Nobel i år?

– För mig är det verkligen ett sätt att leva, det här med att återbruka och återvinna. Och just i år, när jag inför, Nobel ville arbeta med någon som verkligen delar min vision så kände jag att det ju inte finns en bättre partner än Stadsmissionen just eftersom de är en sådan viktig del i den här återvinningskedjan.

Berätta om din look i övrigt!

– Ibland när man klär sig såhär fint, i sådana här vackra klänningar, kan det lätt bli lite vänt, lite änglalikt. Därför ville jag att klänningen skulle vara grå. Den ska symbolisera en styrka och ska nästan föra tankarna till en rustning. Jag vill att min klädsel ska visa att den här kampen, kampen för det hållbara, är på allvar och att det verkligen är nu som det gäller. Vi måste agera – NU!

Årets julklapp i år är det återvunna plagget. Passande, med tanke på din klädsel!

– Ja, jag blev SÅ glad när det hände.

Du ligger alltid i tiden verkar det som… Förra året var Nobels tema Arktis och då bar du en Arktis-klänning. I år är det hållbart mode som är i fokus, då väljer du en hållbar klänning…

– Haha, ja jag är i framkant helt enkelt… Nej men skämt å sido, det känns så kul att det här händer. Det är på tiden, det är det verkligen… Att återvinna handlar ju inte bara om att en skjorta ska kunna bli en väska. Det handlar också om att tänka HELT nytt: vad kan ett cykelhjul bli i nästa led? Det är bara fantasin som sätter gränserna.

Du är, som politiker, ständigt påpassad och ständigt fotograferad. Tidigare har det varit väldigt populärt att hela tiden välja nya kläder, nya outfits, till alla nya programpunkter och events. Hur resonerar du där?

– Jag försöker verkligen leva som jag lär. Men jag har ju fått hjälp. I början av min mandatperiod anlitade jag Emilia de Poret som stylist och då sa hon till mig, direkt, att ”du är ju Miljöpartist, du ska återanvända dina plagg och det ska synas att du gör det. Nu köper vi plagg i bra kvalitet som du kan använda gång på gång”. Att jag fick, och får, hjälp av andra som också har hållbarhet som mål och mening betyder jättemycket för mig.

Vilket beteende, hos dig själv, var det första du ändrade när du blev medveten om hur viktigt det är att leva hållbart?

– För ungefär 10 år sedan satte jag mig ner med min familj för att verkligen se över vilka avtryck vi gör på planeten. Sedan har vi, i familjen, valt några områden där vi, på ett lustfyllt och nästan lite lekfullt sätt, verkligen försöker förändra vårt beteende och därmed bidra till att, för planeten och kommande generationers skull, leva mycket mer hållbart. Vi valde att fokusera på främst alla b:n i vårt liv. Alltså biffen, bostaden, bilen och därefter beachen och börsen. För mig har det varit ganska lätt, eftersom jag är priviligerad och tillhör den lika delen av världen. De här förändringarna, som jag har gjort i mitt liv, har bara varit positiva – både för mig och min familj.

Jag försöker, när det kommer till kläder och mode, att leva hållbart och handla på second hand. Men jag upplever det som väldigt svårt att alltid handla hållbart till min son, för plötsligt en dag är tydligen ALLA mjukisbyxor trasiga och han behöver en ny pepparkaksdräkt till förskolan och då hinner jag inte gå på Stadsmissionen eller Myrorna och leta efter det. Vad tycker du är svårast i din hållbarhetsresa?

– Jag känner igen mig jättemycket i det du säger. Men jag försöker att ta område för område. Att ha koll på klädbytardagar  och så och att, de gånger jag köper nytt, köpa kläder av bra kvalitet. En del av de Polarn och Pyret-kläder jag köpte till min 14-åring kan 7-åringen därhemma fortfarande ha. Det gäller ju att också använda de saker man faktiskt har därhemma, det är skrämmande att tänka på att en t-shirt, i snitt, bara används 22 gånger. Ett annat lager att lägga till är förstås att det inte heller bara är kvalitet som kläder handlar om. Det gäller att också ställa sig frågan om plaggen är tillverkade hållbart, rent mänskligt: vilka löner har de som sydde det här plagget fått, fick de ha kisspauser? Där handlar det mycket om att ställa frågor och exempelvis följa sajter som handlar om fairtrade.

Om vi går tillbaka till Nobel… Outfiten, den vita, du bar förra året var lite mer obekväm?

– Inte så obekväm men jag hade ju, på grund av de stora ärmarna, övat på att äta och så för att inte ta för mycket utrymme. Men jag hade inte övat på att dricka. Så precis när det var dags att gå nerför trappan i Stadshuset så upptäckte jag att att jag behövde ett sugrör för att få i mig vätska under kvällen. Jag väste till min man att hämta ett och precis innan vi gick in fick jag två i handen. Min bordsherre, Nobelpristagaren i litteratur Kazuo Ishiguro, fick ha sugrören i sin ficka fram till att vi satte oss till bords.

Foto Beata Holmgren, Stella Pictures

Läs mer:

Carin Rodebjer auktionerar ut Alice Bah Kuhnkes Nobelklänning

Alice Bah Kuhnke höll ELLE-galans mest tänkvärda tacktal – läs det i sin helhet

Viktiga budskapet bakom Alice Bah Kuhnkes storslagna Nobelklänning