Avslappnat och urbant i 1700-talshuset utanför New York
Alyse Archer-Coité kan design. Så pass mycket är uppenbart i hennes arbete: som redaktör för ett antal oberoende magasin – digitalt och i tryck – om konst och inredning; som före detta programchef på den numera nedlagda inkubatorn inom arkitektur- och urbana studier A/D/O i Brooklyn. Och nu, hos Apple, där hon leder techgigantens forskningsarbete inom industridesign. Det hon inte visste, tills alldeles nyligen, var vad det skulle innebära att på heltid flytta från Brooklyn till byn Poughquag, två timmar norr om New York, utöver den uppenbara lockelsen i yta och frisk luft.
– Dagen efter att jag fick nycklarna, kom det tre decimeter snö, berättar hon, och minns de första dagarna i sin ståtliga georgianska fristad från 1770, med elegant rött tegel och valmat tak.
– När det slutade snöa, insåg jag att jag inte hade någon skyffel. Det blev en väldigt hastig introduktion till livet på landet, säger hon, skrattande, men med känslan att berättelsen bara är rolig i efterhand.
Innan stormen bröt ut hade Alyse fått med sig två vänner – också ”stadsråttor”, skämtar hon, och använder ett lokalt uttryck som inte utstrålar odelad förtjusning – för att hjälpa henne komma till rätta över natten. Med bilen insnöad i garaget och inget sätt att gräva sig ut bestämde de sig för att ta en springtur. På vägen erbjöd hennes närmaste granne sig att ploga uppfarten; de började prata om huset och en bestående vänskap följde.
Archer-Coité valde landsbygd framför storstad
Att med lätthet knyta genuina band är något av en gåva för Alyse, en talang som tycks vara nedärvd från hennes mamma, Gloria, som bor en och en halv timme norrut. Det var Gloria som uppmuntrade Alyse att överväga fördelarna med att äga ett hus på landsbygden, på avstånd från den nedmalande staden. Men att lämna det välbekantas varma famn, för ett åldrande hus, vars underhåll skulle kräva både tid och ansträngning – var skrämmande.
– Ångern slog till nästan genast, säger Alyse. Jag kände ”Hjälp, jag är en singel som flyttar till en avlägsen plats. Är det här början på min Grey gardens?”.
En vän påminde henne om att hon reser till världens största städer i affärer och föreslog att när hon väl var hemma kunde huset bli en plats där hon och hennes vänner fick kvalitetstid över en helg, i stället för de snabba drinkar eller middagar som är typiska för New York. Samtalet fick Alyse att ifrågasätta sina egna tankar om familj och gemenskap på nya sätt. Och huset gjorde hennes svar mer komplicerade.
– Jag kom på mig med att fråga: ”Vilka är dina personer, på riktigt? Vilka tillhör verkligen din stam? Vilka vill du bjuda in? Vilka kommer att komma?”. Jag insåg vilken stor roll geografi spelar i en gemenskap, säger hon.
Mötena med nära vänner som är villiga att göra resan och stanna en helg känns ”mer näringsrika”, lägger hon till.
– Staden är ett sockerrus.
Huset, som har en planlösning med fyra-över-fyra rum och en trappa i mitten, typisk för georgianska hem från perioden, byggdes som en krog av den lokala familjen Noxon flera år före den amerikanska revolutionen och blev senare Noxons familjehem. Under åren har huset gått i arv bland Noxons ättlingar och blev slutligen ett renoveringsprojekt för ett par som föll för husets tidstypiska charm (och brister). När de sökte en köpare 2020 kände de att de hittat rätt förvaltare i Alyse, som de anade skulle behålla husets egenheter snarare än att släta över dem.
Avslappnad och urban inredning
Med ”näringsrikt” umgänge som mål, är Alyses avslappnade och urbana inredning en sorts mise en place: För att spela mot husets symmetri och komplettera dess ursprungliga detaljer har hon inrett med lager av möbler och belysning, en blandning av modernt och mer tidstypiska antikviteter och dekorationer. Du kan, till exempel, gå runt ett hörn och hitta en metallstol i surrealistisk stil ovanpå originalgolvets breda furuplankor; i övervåningens bibliotek hänger ett elegant Vitsœ-hyllsystem bara centimeter från en loppisfyndad lampa med en grovhuggen träfot.
Under ett besök nyligen, installerades två stolar i shakerstil likt konst i hallen, monterade upp och ner på en knopplist som Alyse hittat i en garderob under ett städmaraton.
– Det är väldigt tydligt att huset är gammalt, säger hon, och noterar att hon inte hade behov av att understryka det med möbler och accessoarer.
– Och om du skulle glömma bort kommer de sporadiska mössen att påminna dig.
Samlar på samtida fotografi
Alyses samling av samtida fotografi – som innehåller verk av Joshua Woods, Shaniqwa Jarvis och Kate Friend – bidrar också till att skära igenom tiden. I stället för att samla med ett specifikt estetiskt syfte, förklarar hon, är hon ute efter verk som gör henne glad, även om hon inte vet var de ska hamna.
– Jag har flyttat runt det där Shaniqwa Jarvis-fotot [av en simmare] från rum till rum, säger hon torrt.
Nu hänger det i hennes hemmakontor, där det känns rätt att sitta axel mot axel med en vän.
Foto: Lagnese Francesco