Arkitekten har byggt ett magiskt hem i trä – med plats för hela familjen
Vårvintern 2020 var Xiao He och hennes man Mats på väg hemåt efter ännu ett fruktlöst försök att hitta en tomt att förverkliga sina fritidshusdrömmar på, när de fick de syn på en skylt: ”Tomter till salu”.
De svängde av mot Torö och området Nabben utanför Nynäshamn, Mats kände till trakten från uppväxten och redan innan de var framme hade de bestämt sig. Det här var platsen. Tomterna, för de var två, var täckta av mörk skog och trots att dottern Juni satt i sele på magen hann hon få två fästingar under besöket, men det spelade ingen roll. Mats och hans bror ägnade fem dagar åt att röja bort den täta granskogen, 150 träd togs ner. Kvar tronade ett 50-tal björkar, majestätiska, nästan som i en katedral.
– Då hittade solen ner på marken för första gången på flera år. Björkarna förgrenar sig först där granarna tog slut. Det ger den här katedralkänslan, nästan sakralt, säger Xiao He.
När huset, som ritades av Xiao, byggdes – en process som dokumenterades och sändes i Grand designs på TV4 (ja, budgeten spräcktes) – tog de även ner flera björkar. En av dem spelar numera huvudrollen i inredningen. Ett grovhugget soffbord som fortfarande vrider sig i takt med att det torkar, utgör samlingspunkten i vardagsrummet. Lite som ett altare.
Flera bänkar i samma design står utspridda i huset och runtomkring, förankrar det i platsen. Ändå tycks byggnaden nästan sväva på sina betongfundament, en känsla som förstärks av träspångarna som leder fram till, och ifrån, huset. Xiao kom till Sverige från Kina när hon var drygt fyra år och växte upp i en högakademisk miljö i Lund.
– Vi var aldrig ute i naturen när jag var liten. Jag tycker att det är väldigt härligt med natur, att titta på den och att vara nära. Men jag är inte så bra på att vara i den. Jag är rädd för kryp och tycker det är lite obehagligt när det kommer en älgko med två kalvar och stryker längs knuten. Då känns det skönt att vara här uppe! Jag kan titta på naturen, men behöver inte komma överens med den helt.
Arkitektoniskt var det ett lyckat experiment att bygga ett modernt korsvirkeshus med limträbalkar, det sätter även tonen för interiören. Här samsas olika träslag, både i den fasta och lösa inredningen.
– Jag tycker att trä i sig är enhetligt, även om vi har en massa olika träslag här inne gifter de sig fint med varandra. Jag tycker inte att man behöver så försiktig med exakta toner, säger Xiao.
Hon är något så ovanligt som en samtida arkitekt som älskar inredning. Eller, kanske snarare, prylar. Det modernistiska huset – likt många av de ”case study”-hus som under mitten av förra århundradet byggdes i Los Angeles – är mer än ett vackert skal. Både de fasta elementen och dekoren känns personlig, hemtrevlig. Allt är utvalt, från det enkla italienska kaklet till skulpturerna som vanligtvis pryder björkaltaret (för tillfället förvisade till högre höjd för att undgå små, ivriga fingrar – familjen har utökats med ytterligare två barn sedan huset först ritades).
– Det kan aldrig bli för mycket dekor! säger Xiao och skrattar.
– Jag brukar börja med någon typ av moodboard där jag klipper in mina drömmöbler. Och sen brukar det vara så att budgeten, speciellt om man har byggt ett hus, aldrig räcker till inredningen. Jag väljer mycket hellre en dyr fast inredning än en dyr lös inredning. För den fasta inredningen kan jag inte byta.
Det är en hållbar inställning som går igen i allt. De flesta möblerna är inhandlade second hand, på lokala loppispärlor som Bingeting eller Marketplace och nätauktioner.
– Mats kommer in på en loppis och känner ”allt är bara skräp”, men jag älskar det. Man kan fylla bilen med hur mycket dekor som helst. Jag brukar hellre ta in 50 procent för mycket dekor än för lite, det känns bara hemtrevligt, säger Xiao.
Fotograf: Sofi Sykfont
