Konstnären bjuder på humor, konst och design i sin ombonade Malmölägenhet
Hon har förvandlat sitt hem till galleri och konceptbutik, arrangerat designevent på temat one night stand, skapat blomsterspråk för att artigt be folk att dra åt helvete och gjort möbler för självutnämnda kungligheter. Humor och extravagans är två ord som ganska snabbt dyker upp i tankarna när man möter industridesignern och konstnären Ebba Lindgrens design och projekt. Men när man kommer ett steg närmare även mod, eftertanke och funktion.
– Både humorn och extravagansen kommer naturligt för mig, det är mitt uttryckssätt i andra aspekter av livet också, en del av min personlighet. Och när jag skapar fritt lyser det igenom i mitt formspråk. Det är tilltalande just eftersom det är befriande, det är inte statiskt eller konventionellt. Men jag har tänkt mycket på det där med humor i design.
– Jag har blandade känslor inför det, för jag tar mitt skapande på allvar. Det är inget självändamål att vara humoristisk, jag försöker inte göra plojig design eller driva igenom billiga poänger. Jag vill göra smart design och skapa form som är vacker och väcker känslor av lust. Samtidigt är min form kritisk mot konventioner, jag gillar det lite skeva. Humorn ligger i att låta stora och utsvävande idéer ta plats även i små kontexter.
En av dessa idéer är ovannämnda Scenes from a home, utställningen under fjolårets Southern Sweden Design Days där Ebba under några månader förvandlade sitt hem, först till verkstad där hon successivt tillverkade och bytte ut all lös inredning i hemmet till egenproducerad design, och sedan under själva designdagarna till galleri och konceptbutik när hon öppnade dörren för allmänheten och allt var till salu.
– Jag hade funderat mycket på inredning som identitetsbyggare. På Instagram visas konstant likadana ”unika” hem upp. Folk vill måla upp en bild av att de är intellektuella, trendiga, rika. Det kanske de är, kanske inte, men fenomenet att säga allt detta genom inredning är intressant. Jag har ”den där spegeln”, vilket betyder att jag har koll, jag är rätt, jag har råd.
Vill vara gränsöverskridande
– Inredning har tagit över eller smält samman med modets roll som identitetsmarkör, på gott och ont. Det är roligt att design kan vara mer gränsöverskridande, en möbel kan också vara ett konstverk till exempel. Det dåliga är att inredning också drabbats av samma öde som mode, det blir fast fashion av mycket.
– Så vad gör man som relativt okänd designer med ambitionen att slå igenom bruset? Man överdriver! Man bygger sitt eget ”lifestyle brand”. Vad är mer lifestyle än en one of a kind säng som designern själv använt under flera månader? Idén om att komma hem till mig, se en lampa eller ett dörrhandtag och sedan kunna plocka det direkt från väggen och köpa det var för bra för att kunna släppa. Jag tänkte först: ”Ja! Bra idé!” Sedan: ”Helvete Ebba, du vet att du måste genomföra detta nu?”
Du rör dig ofta i gränslandet mellan konst och design, är det där du trivs bäst?
– Ja, det känns viktigt att hålla den gränsen flytande, jag vill vara fri att jobba inom olika kreativa discipliner. Om det sedan kategoriseras som inredning, formgivning eller konst spelar mindre roll, det finns inte mer prestige i det ena eller andra för mig.
Sist vi sågs berättade du att du insett att du måste strunta i andra människors förväntningar och göra det du själv gillar, kan du utveckla det?
– När jag kom ut i arbetslivet upplevde jag att designbranschen var mycket mer ytlig än jag förstått när jag gick i skolan. Många av uppdragen på mitt första jobb var ungefär ”Vi vill ha den här stolen, fast lite annorlunda och mycket billigare”. Man skulle skapa skandinavisk och sval design. Jag kände mig lite lost.
– Jag drömde om att starta en egen, mer konstnärlig verksamhet, men att vara ”pretto” var inte status i småstaden där jag växte upp och den känslan satt i länge. Så himla skönt att inse att man faktiskt är ”pretto” och bara köra på det! Jag startade min egen studio mittemellan konst och design, men då möttes jag av helt nya krav. Även där finns det en designnorm och den design som ska föreställa spjutspets eller originell är ändå likartad, för samma typ av estetik lyfts fram. Samma typ av upphovspersoner också.
Prövar sig ständigt fram
– Dessutom fanns det plötsligt förväntningar på mig som person, om att vara ”artcool” men inte poserande, att jobba med rätt designgallerier. Man ska gå på vernissage, mingla och knyta kontakter som påverkar ens karriär samtidigt som man dricker gratisvin och glömmer äta middag för att vernissagen alltid är middagstid. Man ska absolut inte skämma ut sig, fastän banan är krattad för det. Och hur ska man klä sig som ”ung kvinnlig designer” för att bli tagen på allvar? Professionellt men inte tråkigt, annorlunda men inte sexigt. I så fall subtilt.
– Herregud, att man ens ska behöva tänka så. Speaking of, hur feminint kan ett formspråk bli innan det exkluderar män? Borde jag exkludera män? Jag har tänkt så mycket på allt sånt här att det känts som att jag har åtta jobb. Men sedan kände jag att fuck it. Jag får väl skämma ut mig då. Jag provar mig fram här och är egentligen inte en särskilt osäker person. Så jag har slutat göra det jag tror att andra vill ha, det är en befrielse. Det var antingen det eller lägga ner.
Har någonting förändrats i din design, eller i livet, sedan du började tänka så?
– Jag är mycket bättre på att bejaka kreativa impulser. När jag till exempel fick idén att sätta 3D-printade giftgröna volanger på hörnbeslagen till en klädställning insåg jag att detta kommer många människor tycka är smaklöst och fult. Nu känner jag mig trygg nog att veta att det inte alls är smaklöst, för jag gör ju det snyggt! Det är min smak och de som fattar fattar. I livet gäller samma. Jag har strukit guilty från pleasures.
Har du några drömsamarbeten i framtiden?
– Jag vill designa ett helt koncept! En inredning på en offentlig plats eller kanske en nischad konceptbutik som inte är i min lägenhet. Gärna något udda. Och det hade varit jättekul att jobba med film och få skapa en hel värld, med distinkt formgivning och scenografi. Synd att Greta Gerwigs Barbie-film redan är gjord. Jag inser nu att detta är något jag måste fundera på. De senaste åren har min konstnärliga designstudio varit min dröm. Plötsligt har jag den, och vad är då nästa steg? Jag har aldrig drömt om att jobba med ett specifikt företag eller person, men spontant tycker jag att Hem är bra på att lyfta fram formgivarna de jobbar med, och produkterna är bra. Det hade varit kul! Men man kanske ska drömma större … Vad gör Rihanna i höst?
Foto: Petra Bindel
