Ann-Sofie Back vinner Årets hederspris på ELLE-galan 2025
ELLE-galan 2025
Först och främst: Stort grattis! Berätta om känslan när du fick veta att du vunnit!
– Det kändes som att få en present som man inte räknat med, i alla fall inte redan nu! Jag är ju inte död än, men det var jag ju visst.
Vad betyder det här priset för dig?
– Att jag gjort något viktigt, fint och bra och att fler än jag själv också tycker det.
Tog farväl med en "begravning"
Du får hederspriset för dina år i modebranschen – som du tog farväl av med din ”begravningsutställning” på Liljevalchs+ i höstas. Och du har alltid gått din egen väg, oavsett vad resten av branschen tyckte eller gjorde. Vad har drivit dig i ditt skapande?
– Rädsla, avundsjuka och ilska. En vilja att kommunicera känslor av förvirring, dubbla budskap, skam och ambivalens. Och sen skratta åt alltihop.
Varför ville du ta ett så tydligt farväl, som en begravning?
– Jag tror att det var ett slags exponeringsterapi. Jag kände mig död i flera år efter att jag la ned företaget 2019. Sen fick jag cancer, sen dog fem personer i min familj. Jag bearbetade de känslorna genom utställningen. Jag har alltid tagit inspiration från företeelser som ger mig skam eller gör mig obekväm. Dock inte på den här personliga nivån förut. Jag ville framkalla ett visst obehag och kanske sorg hos besökarna på utställningen men samtidigt spela på något slags ”Vem tror hon att hon är?!”. En viss tvekan, menar hon allvar? Jag har alltid lidit av en blandning av hybris och självförakt och skam.
Vad är du själv mest stolt över under din karriär?
– Stolthet är en flyktig känsla hos mig.
Jag planerar inte och drömmer inte. Jag gör och så händer saker
Ann-Sofie Back
Börjat jobba med inredning
Nu driver du Gnilmyd Kcab ihop med Mattias Dymling. Berätta – varför inredning? Och hur är det, jämfört med att jobba med mode?
– Det var inte planerat eller något jag tänkt på innan. Även om jag haft starka känslor för inredning. Det var min kompanjon som kontaktade mig efter att vi båda slutat på ett företag där vi lärt känna varandra lite. Jag sa något i stil med att det var jag inte intresserad av. Sen över julen fick jag en massa idéer och så sågs vi och tittade på dem. Vi bara började ta fram mina idéer, en ganska organisk process. Det är befriande att inte jobba med en kropp, även om mina idéer baseras runt kroppen och med idéer från mode. Om jag ska beskriva det så är objekten fåfänga, dekadenta och lite vulgära.
Vad inspirerar och driver dig nu?
– Ja det är väl viljan att skapa. Att designa i en egen nisch vid sidan av det som händer i övrigt inom inredning och collectible design. Jag letar luckor och fyller dem. Nu är det till exempel mycket fokus på craft inom inredning. Då kommunicerar jag med det genom att göra motsatsen. Jag tycker craft kan vara vackert och jag har respekt för människor som kan ett hantverk men det är för okomplext. Jag jobbar med idéer, inte en teknik.
Vad händer härnäst för dig, under 2025? Och vad har du för planer och drömmar längre fram?
– Jag planerar inte och drömmer inte. Jag gör och så händer saker.
