Brita Zackari hyllar semesterhatten – symbolen för sommaren
Den här texten kommer att börja helt harmlöst men sluta i att du köper en hatt. Jag borde kanske triggervarna eller be om ursäkt, men jag ångrar inget. Möjligen för min egen del. Med ett huvudmått som sträcker sig långt förbi normen och ger en silhuett som är mer Bamse än människokropp kan jag inte annat än beklaga varje förekomst av hatt på mig själv. Men nu är vi här och jag kan inte göra något åt det, tidningen är tryckt och alla på ELLE har tagit semester (gissar Hydra, den grekiska ön utan bilar, om du vill söka upp den som trots allt släppte igenom detta).
Innan alla kontor låstes och larmades och städerna tömdes på folk var det #swedengate som dominerade medieutrymmet. Ivriga, ibland upprörda, diskussioner om vad som är typiskt svenskt präglade våra stunder i fysiska och digitala fikarum. Och med den internationella uppmärksamheten steg paniken över att Sverige skulle framstå i dålig dager hos såna vi ser upp till. Åh nej, inte amerikanerna! För det svenskaste vi har är oron över vad andra ska tycka. När vi ramlat på en isfläck är det inte höftleden utan vilka som såg som är vårt största bekymmer och jag utesluter inte att detta beteende härstammar ända tillbaka till tiderna då just is täckte större delen av landet. Många vet inte att Sveriges kändaste mumie Bockstensmannen dog av skam för att han tolkat klädkoden fel på ett bröllop.
Men en gång om året släpper vi jantelagen och svävar ut. Det är när vi blir med semesterhatt.
Sommaren är ju generellt en tid att totalt tappa det vad gäller omdöme, förmodligen för att vi har så korta somrar att vi verkligen måste maxa, ta i från tårna. Vi bryter ihop om det är dåligt väder på midsommar för det är vår första chans att bära någon somrig klänning. Det är alltid dåligt väder på midsommar. Som en destruktiv relation vi aldrig tappar hoppet om ett nytt resultat med, trots att vi själva gör samma varje gång.
Är det så fel att vi då och då får för oss med en semesterhatt? Semesterhatt har blivit ett skällsord för en accessoar inhandlad på semester på en svettig marknad som ligger ungefär en chartrad buss och tre sangria bort från ditt medelhavshotell. Plötsligt finns där något som talar till dig. Och det behöver inte vara just en hatt. Det är rätt ofta en sarong, eller den plötsligt väldigt fasta övertygelsen att en scarf absolut kan gå från att KNAPPT duga som halsduk till att vara en partytop. Semesterhatten kan även vara ett inredningsobjekt.
Det svenskaste som finns är att samla inredningsobjekt på sina många resor. Och är det något som vi borde kunna unna oss är det väl att släppa den ängsliga sargen och bara leva lite i stället.
Jag hade nyligen förmånen att intervjua den otroliga Sanna Sundqvist och hon berättade att hennes skådespeleri måste utgå från att roa henne själv. Om hon inte själv får ett garv är hon inte lycklig och vad är då poängen? Inredaren Beata Heuman (Årets inredare i ELLE Deco Design Awards 2021) vill att varje hem ska ”sjunga”, och städikonen Marie Kondo vill att vi enbart sparar det som sparks joy.
Det svenskaste som finns är att reta någon annan som köpt en semesterhatt, och effekten blir ofta att den blir det enda ledsna objektet som rättfärdigar att hatthyllor ens finns. Jag önskar oss alla ett semesterinfall som räcker även efter det lite varmtipsy tillståndet har lagt sig. Våra somrar är för korta för att det ska vara enda tiden vi är lika fria och därmed lite lyckligare.
Lycka till med din hatt. Utom om du semestrar i Tyrolen. Då backar du sakta bort från souvenirshopen och tittar aldrig mer tillbaka.
PS. Kakan Hermansson, min poddpartner i Ofult hemma, hälsar att en hatt ska ha ett brätte på minst 7 cm för att agera fullgott solskydd. Vet inte om det gäller Bamse-huvuden tyvärr.
Foto: Studio Emma Svensson
