Kvinna till kvinnas generalsekreterare: "Kvinnors mod förändrar världen"
Det kan låta märkligt men Petra Tötterman Andorff kan delvis tacka seriefiguren Fantomen för sin yrkesroll. Eller egentligen hans hustru, Diana Palmer – diplomat, sjuksköterska, simhopperska – och så mycket coolare än maken som hon historiskt sett stått i skuggan av.
– Diana var upptäcktsresande som började jobba inom FN:s avdelning för mänskliga rättigheter. Jag läste massor som barn, och hon är en av de fiktiva karaktärer som gjorde stort avtryck. Hon satte en riktning i mitt liv, säger Petra när vi ses på hennes arbetsplats i Hammarby sjöstad i Stockholm.
Nu blev det inte riktigt FN för Petra, men som generalsekreterare för Kvinna till kvinna jobbar hon ofta med att försöka påverka organisationen. Och därtill kring samma huvudämnen: fred och mänskliga rättigheter – i hennes fall kvinnor i konfliktdrabbade länder.
Att få stopp på mäns våld mot kvinnor och stödja kvinnor som utsatts för övergrepp, att stå upp för kvinnors sexuella hälsa och rättigheter, att stärka kvinnors ekonomiska rättigheter och att arbeta för hållbar fred – listan kan göras längre men det är i huvudsak de frågorna som stått i organisationens fokus sedan starten 1993. En historia som började efter rapporter om de vidriga övergreppen under Balkankriget. Då slöt sig en grupp kvinnor från svensk kvinnorörelse och svensk fredsrörelse samman och slog näven i bordet.
– De sa att ”nej, det här funkar inte, det här går vi inte med på. Vi kan inte ha den sortens övergrepp mot kvinnor och flickor i Europa på 90-talet”. De gick ut med ett upprop till kvinnor i Sverige med uppmaning om stöd till kvinnor i flyktingläger, berättar Petra.
Hennes föregångare såg att de kunde göra mycket på plats, men även att kvinnorna på plats i lägren redan börjat engagera och samordna sig. Sedan starten har Kvinna till Kvinna alltid jobbat för att kampen framför allt ska ledas och bedrivas av kvinnorna i de drabbade länderna – oavsett om det är i Ukraina, Kongo eller Syrien.
– De vet bäst vad de och deras samhälle behöver. Och vi ska möjliggöra det arbetet och skapa förutsättningar för deras arbete inom ramarna för global solidaritet och systerskap, säger Petra.
Med Diana Palmer och hennes upptäckarlusta på näthinnan visste Petra redan som liten att hon ville resa efter studenten. Under många år levde hon som ”skibum”, alltså säsongare, på olika skidorter världen över. Först i franska Alperna, sedan i Colorado i USA. Servitris, barnflicka, ”julprydnadsuppsättare” ... ströjobben för att försörja skidåkningen avlöste varandra men med tiden började tankarna om utbildning pocka på. En ”off-season-period” tillbringade hon i Kalifornien och det blev också här hon först började läsa internationella relationer följt av statsvetenskap på ett college i Santa Barbara. Petra berättar entusiastiskt om de inspirerande professorerna och hur hela miljön var som en intellektuell samlingsplats för hela världen.
– Jag kände verkligen att jag var på rätt plats. En klasskompis var från mellanöstern, enormt insatt i världspolitik och engagerad i Palestinakonflikten. Genom henne fick jag upp ögonen för freds- och konfliktkunskap som jag började läsa senare.
På grund av olika omständigheter, viss hemlängtan, men framför allt en viss kille hemma i Stockholm, flyttade Petra hem till Sverige 1998. Snabbspolning genom universitetsstudier i Uppsala och London, tre barn i snabb följd och två år i New York där Petra jobbade på Internationella kvinnoförbundet för fred och frihets FN-kontor. 2013 blev hon chef för Resursavdelningen på Kvinna till Kvinna. En tjänst som fem år senare ledde till dagens post som generalsekreterare.
Vad innebär jobbet som generalsekreterare?
– Allt från att agera talesperson i media, träffa givare och politiska beslutsfattare till att tillsammans med ledningsgruppen jobba med aktuella strategiska frågor. Men mitt största fokus ligger på att våra team ska ha rätt förutsättningar och en bra och utvecklande arbetsmiljö. Jag har en ”open door”-policy – eller faktum är att jag inte har någon dörr eftersom ingen på vårt huvudkontor har eget rum. Men det jag menar är att det är viktigt för mig att vara tillgänglig för spontana samtal med våra medarbetare, runt 140 anställda i de länder där vi arbetar. Det ger mig energi och utvecklar mig som ledare.
Du har varit i ledande position i ett decennium, största utmaningen i ditt jobb?
– Tveklöst när våra medarbetare och samarbetspartners drabbas av plötsliga kriser och katastrofer. Explosionen i Beirut är ett exempel – det dröjde innan vi visste att alla var okej. Eller när våldsamma konflikter och strider eskalerar i de länder där vi arbetar. Det sker regelbundet och är tillfällen då våra säkerhetsrutiner sätts på prov och det finns en stor oro innan vi vet att alla är i säkerhet. Det kommer jag aldrig vänja mig vid.
Vilka egenskaper är viktiga i ditt yrke?
– Tillit och tilltro till att medarbetare och kollegor kan ta bra beslut. Det är okej att göra misstag och så lär vi oss av det. Flexibilitet. Jag har lätt att gå mellan olika uppgifter, stora som små. Och vara bekväm med att det finns kunskaper jag inte har – och inte behöver ha. Min roll är att ha en bred kunskap, men expertisen finns hos medarbetarna. Och till sist att ha modet att ta svåra beslut, och vara okej med att alla inte kommer bli nöjda.
Det måste vara tufft att se så mycket ondska på nära håll. Var hämtar du kraft?
– Jag har ett fantastiskt gäng väninnor, vissa som jag känt sedan barndomen, som ger massa energi. Tjejmiddagar, teater, bok-klubb … Hos min familj, man och barn men också från min mamma som varit ett stort stöd under alla år. Sedan är mina kollegor ett ständigt stöd och en boost. Vi kan alltid debriefa hos varandra, vi skrattar mycket, pratar och delar utmaningar varje dag på jobbet.
Hur ser framtiden ut för dig?
– Jag är enormt tacksam för mitt jobb, alla dagar i veckan. Att dagligen arbeta för förändring i världen är en ynnest. Jag hoppas att jag får möjlighet att göra det framöver också.
Hur ser du på framtiden för kvinnors rättigheter generellt?
– Med ett sånt här jobb måste man fokusera på framstegen. Jag ser hur kvinnor världen över samarbetar och gör sitt yttersta för att lyfta frågor som rör kvinnors rättigheter. Se på den feministiska revolutionen i Iran: hur man organiserar sig i kampen för kvinnans liv och frihet – det är något unikt sett historiskt. I Ukraina var det Internationella samfundet trots allt hemskt snabba på att uppmärksamma kvinnors situation och stötta de kvinnor och flickor som utsatts för övergrepp.
Tyvärr går vissa frågor även bakåt. Att auktoritära ledare hela tiden begränsar utrymmet för kvinnor och arbetet för att jobba för deras rättigheter. Samtidigt som kvinnorättsaktivister utsätts för dödshot. Det finns mycket mörkt, men jag väljer att fokusera på det ljusa. Att det i alla länder där det uppstår en kris – oavsett om det är krig, en naturkatastrof eller covid – finns det kvinnor som engagerar sig. Kvinnor som sätter sina systrar, döttrar och mödrars säkerhet framför sin egen. Det modet är fantastiskt.
FAKTA
Namn: Petra Tötterman Andorff.
Ålder: 49 år.
Yrke: Generalsekreterare Kvinna till kvinna.
Bor: Stora Essingen i Stockholm.
Familj: Man och tre barn, 16, 18 och 19 år.
Petras 5 bästa karriärtips
1. Hitta ditt engagemang!
Intresse och engagemang för internationella frågor och global utveckling är en grundförutsättning.
2. Studera
Relevanta studier och språk-kunskaper är värdefullt.
3. Jobba dig till erfarenhet
Erfarenhet från arbete i andra länder, gärna i nationella eller internationella organisationer som arbetar med utvecklingsfrågor väger alltid tungt.
4. Tänk positivt
Ha en positiv och lösningsfokuserad inställning.
5. Var flexibel
Försök att inte bli stressad av faktorer som osäker finansiering och ständigt förändrade förutsättningar för verksamheten.
5 favoriter att följa
- @kvinnatillkvinna
- @katarinawennstam
- @tnkvart
- @humansofnewyork
- @iamayshajones
Foto: Beata Holmgren/Studio Femme
