Greta Thunberg: "Folk verkar tro att jag är en typiskt arg tonåring"
Greta Thunberg dansar. Faktum är att hon gör koreografin från Beyoncés Single ladies (put a ring on it) till signaturmelodin från det tecknade barnprogrammet Thomas och vännerna. Alla som känner till memet hon refererar till vet att kombinationen faktiskt fungerar, trots att den inte borde göra det: rörelserna passar perfekt till den käcka musiken. Och hon släpper verkligen loss, en vanlig tonåring med TikTok-kompatibla moves.
Greta älskar, jag menar älskar, att dansa. Vilket kanske inte är något som de flesta känner till om den unga klimataktivisten, vars skolstrejk under 2018 tände gnistan för en världsomspännande rörelse, som nominerats till Nobels fredspris tre gånger, haft audiens hos påven och som helt ogenerat anklagat världens mäktigaste ledare för att inte göra tillräckligt i kampen mot klimatförändringarna. Men Greta Thunberg är inte den ni tror.
Folk verkar tro att jag är en typiskt arg tonåring. De har uppenbarligen inte träffat mig.
ELLE-teamet träffar henne i Chelseas botaniska trädgård i London och det har ömsom ösregnat och ömsom varit strålande sol hela dagen. Hon har ställt en rad krav inför fotograferingen – inga plastmaterial, inget smink eller frisyrfixande, ingen exponering av märken – men när vi är i full gång märks det tydligt att den världsberömda aktivisten har hur kul som helst.
– Folk verkar tro att jag är en typiskt arg tonåring, säger hon. De har uppenbarligen inte träffat mig.
– Jag får hysteriska skrattattacker två eller tre gånger per dag, så där så jag tappar andan, fortsätter hon och blir fnissig av bara tanken. Det kan vara vad som helst. Om jag är någonstans med folk, så märker de plötsligt att jag inte kan andas och frågar om jag är okej … och så beror det bara på [nu gapskrattar hon] att jag inte kan sluta!
Hopp innebär att agera
Det är svårt att få ihop bilden av den lättsamma Greta, hon som glatt vinkar hej då till oss efter fotograferingen med sin enorma 70-liters ryggsäck på axlarna (intervjun gjordes när hon var ute och tågluffade med några vänner), med aktivisten som håller dramatiska tal inför hela FN, Världsekonomiskt forum och det brittiska parlamentet. Men båda sidorna av henne – den ena så som omvärlden känner henne och den andra där hon lever ut sitt tonårs-jag – har stött på svårigheter som, i vissa fall, fått henne att känna sig fullkomligt hopplös.
Frågor om hopp och om att känna hoppfullhet trots en eskalerande klimatkris, är något Greta ofta ställs inför.
Jag tror inte att hopp är något som kan förmedlas, vi måste väcka det inom oss själva.
– Först och främst, hopp för vem? För oss? Vi som bor i välmående delar av världen och som till stor del bär skulden för det här nödläget – kanske inte vi som individer, men som en del av hela vårt samhälle – eller hopp för alla de som faktiskt drabbas av klimatkrisen? Jag tror inte att hopp är något som kan förmedlas, vi måste väcka det inom oss själva.
– Hopp innebär att agera, fortsätter hon. Jag tror vi måste omdefiniera begreppet, för nu används det mot oss. Så länge det finns hopp behöver ingen göra något, men det är motsatsen till hopp.
"Skolstrejk för klimatet" har engagerat tusentals
Ända sedan Greta var 15 och första gången satte sig ner på kullerstenarna utanför riksdagen med sitt stora handskrivna plakat ”Skolstrejk för klimatet”, har hon uppmanat allmänheten att agera, det vill säga förändra vår livsstil och sluta tära på planeten. Men som bekant börjar klimatklockan närma sig elfte timmen, tiden rinner ifrån oss. Så hur kommer det sig då att vi är så obenägna att anpassa oss?
– Framför allt för att vi faktiskt inte har informerats om klimatkrisens verkliga innebörd, menar Greta. Vi medger inte ens att det är ett katastrofläge, och så länge vi inte agerar som i kris uppfattas det inte som en kris. Människan är ett väldigt socialt djur och vi kopierar omgivningens beteende. Om alla andra fortsätter som förut så gör vi det också.
Den allmänna bristen på medvetenhet var en av anledningarna till att Greta ägnade en stor del av pandemiisoleringen hemma i Stockholm åt att sammanställa en bok. Klimatboken – som utöver Gretas egna texter innehåller korta slagkraftiga essäer av författare som Naomi Klein, välkända aktivister som Wanjira Mathai och forskare – är ett kolossalt åtagande. I boken förklaras hur klimatet fungerar, hur planetens förutsättningar förändras, hur mänskligheten påverkas, vilka åtgärder som vidtagits och vad vi måste göra. Läsningen är lika mycket en kalldusch som djupt fängslande, den sortens bok som inte går att skaka av sig.
Om alla andra fortsätter som förut så gör vi det också.
Gretas huvudsyfte med Klimatboken är att människor ska börja ”läsa mellan raderna och dra sina egna slutsatser”. Hon vill också få folk att lyssna, men inte nödvändigtvis på just henne.
– Ett av huvudbudskapen är ”lyssna inte på mig, lyssna på forskarna, lyssna på experterna, lyssna på de som drabbas hårdast …” Jag skulle kunna prata om allt det här, men jag är en privilegierad vit person som bor i Sverige. Jag har egentligen inget att berätta, det finns andra vi behöver lyssna på som måste få göra sina röster hörda.
En Jeanne d'Arc av sin tid
Om det var upp till Greta skulle hon helst radera sina sociala medier, men det faktum att över 14 miljoner följare skulle undra vart hon tagit vägen hindrar henne.
– Jag är verkligen en boomer när det gäller teknologi, konstaterar hon. Och jag vill inte vara den sortens influencer, vilket såklart blir knepigt med så många följare.
Jag har egentligen inget att berätta, det finns andra vi behöver lyssna på som måste få göra sina röster hörda.
Hennes offentliga persona har både hyllats (Margaret Atwood har jämfört henne med Jeanne d’Arc och Prins Harry har sagt att alla länder skulle behöva sin egen Greta) och mötts av extremt hat. Hon har bland annat kallats för ”ett elakt manipulativt barn”, ”kommunist”, ”extremkapitalist” och hon har mordhotats. Komplimangerna ignorerar hon till största del, för att de inte ska stiga henne åt huvudet, och hoten gör henne mest förbryllad.
– Det är så märkligt när de säger att jag måste stå till svars, jag förstår inte vad det är jag ska stå till svars för. Många tror att jag har mer inflytande än jag har.
Aspbergers syndrom är en superkraft
För fyra år sedan trodde ingen, inklusive hennes föräldrar, att Greta faktiskt skulle löpa linan ut med skolstrejken. Hon hade diagnostiserats med Aspbergers syndrom, OCD och selektiv mutism (under fem år pratade hon inte med någon alls utöver föräldrarna, systern och en lärare – ”Nu kompenserar jag och kan inte hålla klaffen”, säger hon självironiskt). De turbulenta åren precis innan skolstrejken beskrivs i boken Scener ur hjärtat, som skrevs av hela familjen tillsammans. Där berättar Gretas mamma, operasångerskan och Melodifestivalvinnaren Malena Ernman, hur dottern som 11-åring plötsligt ”… upphörde att fungera. Hon slutade spela piano. Hon slutade skratta. Hon slutade prata. Och hon slutade äta.”
– Jag var ett väldigt konstigt barn, säger Greta om sig själv. Det fanns fyra personer jag pratade med och jag var hemma hela tiden. Jag kunde inte prata med främlingar, kunde inte äta med främlingar. Så de trodde inte att jag skulle kunna genomföra strejken. Det skulle inte jag heller ha trott … men jag gjorde det.
När aktionen utanför riksdagshuset började dra till sig uppmärksamhet var hon alltså inte det minsta van vid att interagera med människor.
Jag var ett väldigt konstigt barn.
– Det var okej i början, men ibland kom det fram ungdomar i stora gäng och det hände att jag började gråta och var tvungen att springa därifrån, för jag blev så rädd.
– Jag var väldigt udda, fortsätter hon med ett skratt. Men efter ett tag vande jag mig.
Klimatrörelsen har gett många ett syfte
Kanske blir just den egenskapen hos Greta, att hon är ”udda”, en inspiration för andra som känner att de inte passar in.
– Jag vet inte om det är en inspiration, men visst är jag märklig. Många i klimatrörelsen är väldigt speciella, på ett bra sätt, de skiljer sig från normen. Det är fantastiskt att vi har hittat ett utrymme där vi kan vara oss själva. Och vi är väldigt välkomnande, åtminstone enligt min erfarenhet.
Genom klimatrörelsen har Greta äntligen kunnat känna en sorts tillhörighet.
– Många har blivit nära vänner som jag har kontakt med varje dag, berättar hon. På sätt och vis är vi väl kolleger, men framför allt vänner. Vi har gruppchattar där vi bara är helt galna och har kul, för att inte behöva vara så allvarliga hela tiden. Folk säger ofta, ”Åh, ni unga, ni är vårt hopp, det är ni som kommer rädda världen”. Om de visste vad vi faktiskt pratade om skulle de inte resonera så.
Många i klimatrörelsen är väldigt speciella, på ett bra sätt, de skiljer sig från normen.
Gretas Aspbergerdiagnos är väldokumenterad, 2019 skrev hon i sociala medier att den var hennes ”superkraft”. Att se vissa saker i svart eller vitt har format hennes attityd i klimatfrågorna.
– Det har hjälpt mig att genomskåda mycket av skitsnacket. Som när de säger, ”Nej precis, vi har inte uppnått målen i Parisavtalet än, men vi tar i alla fall små steg i rätt riktning”. Somliga kanske ser det som en ansats, men jag ser det som att vi är väldigt långt från vad som måste göras för att ens uppnå minsta möjliga.
I inledningen till Klimatboken skriver Greta att vi lever i ”det stora greenwashing-maskineriets era”, där länder som upprätthåller produktionen av fossilt bränsle utnämner sig själva som klimatledande, men utan att ha någon som helst trovärdig policy i frågan. Greenwashing nämns ofta i samband med modeindustrin – märken som skyltar med tomma budskap om hållbarhet, men som i själva verket gör väldigt lite för att utveckla sin verksamhet i hållbar riktning. Jag frågar om hon anser att branschen gör tillräckligt för att reglera sin miljöpåverkan.
– Det varierar såklart, svarar hon. Det finns de som försöker, ofta de som verkar i mindre skala, genom att producera hållbart, återbruk och så vidare. Men överlag är modeindustrin väldigt destruktiv, med fruktansvärda arbetsvillkor och massiv miljöpåverkan. De flesta försök att framställa sig själva i bättre dager är green-washing. En övervägande majoritet, skulle jag nog våga påstå.
När det gäller kläder menar Greta att fokus borde ligga på att återanvända mer.
Överlag är modeindustrin väldigt destruktiv, med fruktansvärda arbetsvillkor och massiv miljöpåverkan.
– Vi måste börja använda mycket färre plagg och vi kan låna av varandra, vi kan återanvända. Ungefär 90 procent av mina kläder har jag tagit över från andra, allt jag har på mig nu, säger hon och pekar på sina byxor och den färgglatt randiga skjortan.
Hon köper inte nya saker, hon kör inte bil och hon flyger inte. Många av oss minns när hon seglade till FN:s klimattoppmöte i New York på en båt utan vare sig dusch eller toalett.
– Det var kul! Jag tyckte verkligen om det! Jag är en aktivist och det är så jag försöker åstadkomma förändring.
Det är aldrig för sent att gå med i klimatkampen
Blir hon någonsin arg för att de flesta av oss inte gör tillräckligt?
– Jag blir inte arg, vilket kanske är lite konstigt. Jag borde kanske vara lite argare. ”Jag gör allt jag kan” kanske låter lite väl förenklat, men det är i alla fall så för mig. Ibland känner jag liksom, ”Varför kan vi inte bara vara vanliga tonåringar och göra vanliga grejer? Varför måste vi hålla på med det här?” Men sånt är livet …
Klimatrörelsen räddade i mångt och mycket Greta ur en tung period i livet, som hennes mamma beskriver det i Scener ur hjärtat ”Hon kunde inte förlika sig med den moderna tillvarons motsägelser”.
– Klimatarbetet har gett mig ett syfte, förklarar Greta. Jag har något att göra och det är nog många som saknar det idag. Det är så många människor som känner att deras liv är meningslösa och att de är malplacerade, inte har någon given roll, bara springer runt i ekorrhjulet för att försöka tjäna pengar eller få följare på sociala medier. Om vi bara släpper det där och fokuserar på andra saker så har livet mycket mer att ge.
Klimatarbetet har gett mig ett syfte.
I Klimatboken skriver Greta att det inte är för sent för oss andra att få samma upplevelse. ”Somliga tror att om de ansluter sig till klimatrörelsen nu, skulle de vara bland de sista”, skriver hon. ”Men det är väldigt långt från sanningen. Faktum är att om du bestämmer dig för att engagera dig nu, skulle du fortfarande vara en pionjär.” Slutet på boken fokuserar på lösningar och hur vi kan göra skillnad, från mindre individuella förändringar och checklistor, till att media måste förändra sitt narrativ om klimatet för att uppmärksamma omvärlden på det akuta i situationen.
I januari fyller Greta 20. Påverkar de allvarliga klimatförändringarna hur hon själv ser på tid?
– Jag försöker ta en dag i taget. Ofta börjar jag fundera på vad jag egentligen gör med mitt liv och så händer det att jag sitter och tänker en stund. Men sen kommer jag fram till att, ja ja, vad som helst kan hända. Jag kan inte planera något.
FAKTA
Namn: Greta Thunberg.
Ålder: 19 år.
Yrke: Klimataktivist och författare.
Bor: Stockholm.
Följ: @gretathunberg
Foto: Silvana Trevale
Stylist: Georgia Medley
