Kakan Hermansson: "Bastubadet är det vackraste jag vet"
Senaste gången vi mätte var det bara fjorton, men när du läser det här gissar jag att vi nosar på tre-fyra, det kan också vara sju. Men sju känns som minus trettio kan jag berätta. Inne på träbänken sitter jag med en mössa i kardad ull, den ser ut som en tehuva och är inget för den ängsliga så att säga. Jag doppar den först i kallt vatten så att ullen suger upp varenda droppe, kramar ur den, men inte för mycket. Sen sätter jag den på huvudet och börjar kriga. Mössan håller värmen borta från skallen och gör att jag ska basta längre. Att bada kallt har aldrig varit utmaningen för mig, utan att basta. Det är inte normalt att sitta i en träkoja inomhus i 80 grader och svettas naken med främmande människor. Ändå känns detta som det mest självklara i mitt liv. Som jag ständigt längtar efter.
Vi kunde alltså vara helt nakna? Utan att någon såg oss?
Det började i Malmö tidigt 2000-tal, för några tior var fick vi tillgång till Ribersborgs kallbadhus. Herravdelningen hade brunnit och badet renoverades, jag minns första gången jag kom in. Vi kunde alltså vara helt nakna? Utan att någon såg oss? Och vi fick basta och bada och låta vattnet omsluta våra kroppar och ta en cigg och en kaffe och bulle och prata om exakt allt vi ville? Håret på våra kroppar som vi omsorgsfullt och, på den tiden, modigt sparat väckte inga reaktioner som vi vanligtvis var tvungna att konfrontera. Jag som egentligen inte var rädd för något och som alltid tog plats, utforskade Kallis med stor respekt och försiktighet. Jag följde mina mer erfarna vänner och studerade noga de äldre damerna i bastun och lärde mig de oskrivna reglerna. Vi satt tysta, pratade vi för högt eller alls, fick vi menande blickar om vi hade tur, annars bara ett hyschande. Så fick jag reda på att bastun var en plats med jakt på rofylldhet, lågmälda samtal och pannben.
Under 30-talet blev det modernt med nakenbad och på Kallis i Malmö byggdes ett insynsskydd mellan herr- och damsidan. 1930, tänk vilken frihet för kvinnor. Det jag var med om som 20-åring måste ha varit en kolossal upplevelse då. Jag vill veta vad dom pratade om, hur kropparna jämfördes, vad som sas. Visst måste de ha snackat massa skit om sina killar? Men vem passade barnen? Kanske var det bara överklass som kunde och kände sig avslappnade att klä av sig nakna och ta den lilla stunden för sig själv? Men också de måste ha känt samma eufori när deras kroppar skar upp vattenytan och blev ett med Öresund.
Den lilla bastustunden och det snabba badet är riktigt bra för kroppen. Forskning pekar på att bastubad kickar igång immunförsvaret och hormonsystemen samtidigt som det har en positiv effekt på nervsystemet. Kärlen vidgas, blodtrycket minskar. Stela leder blir lite mjukare och kroppen producerar fler vita blodkroppar. Dessa hjälper till att minska infektioner. Men det är inte bara kroppen utan också sinnet. Bastu kan minska oro och ångest, och mår kroppen bra påverkar det huvudet.
Jag lärde mig en gång den viktigaste läxan när det kommer till bad och bastu. Spänn dig inte i vattnet, slappna av även om det känns som att hela du ska frysa till is. Det är lättare sagt än gjort när du först måste krossa isen på ytan för att sedan sänka ner hela dig i 1-gradigt vatten. Det finns olika metoder för vinterbad och bastu. Vanligtvis rör det sig om flera korta vistelser i bastun på 5–20 minuter, avbrutna av en snabb nedkylning i dusch. Vissa ligger i och gör andningsövningar och utsätter sig för utmaningar, det har jag inte så stort intresse av.
Vi småsprang ner på bryggan, slängde av morgonrockarna och alla badade.
Nej jag vill snabbt upp, sen raskt in i bastuns värme igen. På med min bastumössa och känna hur det pirrar i hela kroppen. Känna lugnet, hur blodflödet sätter igång. Inne i värmen droppar håret med det kalla vattnet över min kropp och när jag sitter där känns utrymmet som det vackraste jag vet, naket på alla sätt.
”Jag har fått en cancerdiagnos” sa en kvinna i dag i bastun. ”Jag har gjort slut med min tjej” sa en annan. ”Jag är så kär att jag vill kräkas” sa en tredje. Sen slängde vi mer vatten på aggregatet och satt tysta en stund innan jag sa; tjejer, nu är det dags för ett dopp. Vi småsprang ner på bryggan, slängde av morgonrockarna och alla badade. Vi doppade till och med huvudet och jag vrålade för att det var så vidrigt och så skönt.
Foto: Emma Grann
