Rémy Martin är kungen av Cognac
– Innan ni tar en klunk: blunda och försök att föreställa er de människor som plockade druvorna till den här cognacen någon gång på 50-talet.
Jag tittar ner i glaset och snurrar försiktigt runt den gyllengula vätskan från Rémy Martin Louis XIII. Gör sedan som jag blir tillsagd: blundar och försöker visualisera skörden för så många år sedan, den omsorgsfulla tillverkningsprocessen efteråt, all destillering, åren av lagring, slitet som lett fram till den här bärnstensfärgade skatten som har över 70 år på nacken. Och jovisst – efter det så dricker man dessa droppar med vördnad. Det är ju faktiskt historia som rinner rakt in.
Vi befinner oss i Cognac i Frankrike, en charmig, stillsam och vitputsad stad som delas i mitten av den sömniga floden Charente. Avstånden här är små – den som vill besöka flera tillverkare kan förutom Rémy Martin, enkelt ta sig till exempelvis Hennessy, Martell och Courvoisier på en dag. Det vackra landskapet runtomkring präglas av vinodlingar och små söta byar.
Regionen Cognac, norr om Bordeaux, är uppdelad i olika distrikt som ligger som årsringar runt själva staden, där de finaste områdena – Grand Champagne och Petite Champagne – ligger närmast hjärtat. Och det är därifrån som Rémy Martin hämtar druvorna till sina välkända produkter, till exempel Rémy Martin XO och Rémy Martin VSOP, samt den ikoniska Louis XIII som vi nyss fick smaka. Anledningen till att områdena kallas Champagne – fast de inte ligger i Champagne – är att det är exakt samma jordmån här som där, med extremt kalkrik jord som ger druvorna en unik mineralitet.
På Rémy Martins stora anläggning kan man tydligt känna doften av cognacsproduktionen i luften – kallat änglarnas andel, La Part des Anges. Varje år dunstar nämligen 3 procent av produktionen bort, men det är helt i sin ordning.Det är nämligen så det skapas mjuka och finstämda cognacssorter. När en cognac dock är buteljerad på flaska, då slutar den åldras. Vi får också snabbt lära oss en viktig skillnad: all cognac är brandy, men all brandy är inte cognac eftersom det bara får kallas cognac när den kommer från den här regionen med skyddad ursprungsbeteckning. Druvorna pressas och destilleras sedan till ett eau du vie, en helt vit sprit med hög alkoholhalt, som sedan lagras på ekfat i minst 2 år, de flesta mycket mer än så, och det är så drycken får den gyllene färgen.
Cognac är självklart utmärkt som avec, men också en klassiker i cocktails som Sidecar och som smaksättning i mat eller desserter, gärna med choklad. Mer överraskande är att den också passar som aperitif innan middagen, gärna tillsammans med en god bit lagrad parmesan. Vi får tacka änglarna(s andel) för den här fantastiska drycken!
Så provar du cognac
- Häll upp några centiliter. Använd helst ett tulpanformat glas som gör drycken rättvisa. Cognacskupor är tyvärr inte det bästa.
- Titta. Analysera färgen på drycken, snurra försiktigt glaset för att se om drycken hänger kvar på insidan i form av ”gardiner”, vilket tyder på bra kvalitet. Låt stå i någon sekund.
- Dofta. Luta glaset mot näsan, men stoppa inte ner näsan för djupt, då får doftsinnet en alkoholchock. Lukta och urskilj tonerna i drycken. Kanske vanilj, kola eller russin?
- Smaka. Börja med en liten sipp så munnen vänjer sig. Rulla inte runt vätskan i munnen. Njut i små klunkar.
Foto: Klas Sjöberg
