Goda nyheter: punken är tillbaka
Nittäckta jackor, spännen, blixtlås, tartanrutor och rejäla läderhalsband som påminner om DIY-projekt snarare än designermode. Kängor med grova sulor och djupa räfflor à la Dr Martens-boots – en älskad trend bland punkare redan på 80-talet som kanske passar ännu bättre i vårt dystopiska årtionde. Punkens gudfar Iggy Pop, 75 år, har visat upp sin berömda bara överkropp och till synes outtömliga energi inför extatisk publik på scener runtom i Europa hela året. Patti Smith – ”poeten Rimbauds punksyster” visar sin utställning Evidence på Centre Pompidou i Paris till den 23 januari 2023. Kanalen Disney+ streamar en hyllning till Sex Pistols korta, men intensivt glödande tid som grupp i form av miniserien Pistol, skapad av Danny Boyle. Någonting händer just nu kring punken.
Vi behöver punken
Somliga hävdar att den 50-åriga punkrörelsen gick vilse när Sex Pistols arvtagare började sälja graverade medaljonger och handla med kryptovaluta. Eller när Liberty spikes – den ikoniska punkfrisyren som fått sitt namn från Frihetsgudinnans krona – började synas på catwalken, nu senast hos modehuset Vetements. Men att tjurigt vägra låta sig glädjas över att punken hyllas – på vilket sätt det än är – vore synd. Det är en motkultur som fortfarande har mycket för oss att inspireras av. För om punken fortfarande fascinerar, är det tack vare dess inneboende handlingskraft, och den katharsis-energi den erbjuder som motkraft i mörka tider. Meditation för att må bättre? Prova att dansa pogo! Vi behöver punkens protestvilja för att förändra världen. Eller åtminstone lätta på trycket.
Christopher Insulander är en svensk stylist som själv personifierar punkstilen med sina handritade tatueringar över hela kroppen, nitar, kedjor och hemgjorda plagg. Han tror att punktrenden 2022 uppstått som en reaktion på att det är så tufft att vara människa just nu.
– För att citera skådespelaren Thimothée Chalamet ”I think it’s tough to be alive now, I think societal collapse is in the air.” För mig handlar punken speciellt stilmässigt om DIY, att ifrågasätta normer om ämnen som sexualitet, strukturell maktbalans och även: är det upp till mig att behöva förklara för betraktaren varför den anser det provocerande att jag ser ut som jag gör eller upp till den att vakna upp? Å andra sidan är det svårt att definiera vad som är punk i dag i och med att mode och trender har demokratiserats via sociala medier. Du kan klicka hem vilken plastskapelse som helst som bara din fantasi kan sätta stopp för, till den löjliga summan av 2,90 kr raka vägen via Suezkanalen till din soffa. Ibland är det svårt att veta vad som är en aversion från samhället och vad som är en smart programmerad algoritm i vårt konsumtionsbeteende.
Vilka punkinfluenser ser du i modet just nu?
– Mössa med djuröron/ironisk keps med strass, velour/Ed Hardy-hoodie och y2k-jeans med väldigt glittrigt bälte känns alltihop väldigt post-konsument och något som går i linje med punkens ställningstagande om kollektivt omedvetande. Ett meme är väl egentligen den nya punklåten? Och exempelvis Demna Gvasalia med team på Balenciaga är duktiga på att använda sig av punkideologi, speciellt när det kommer till känslan av DIY och antimode, men med ett konglomerat bakom som jagar säljsiffror och likes.
Hur fixar man looken bäst själv?
– Sluta köpa nya kläder. Ha på dig tröjan med bästa budskapet tills den faller sönder, sy på de tre trasiga trådarna med trycket på, på en annan tröja, gör själv! Var bäst, var tuffast och framför allt, var smart! Även den svenska punkmusikscenen lever. Bandet Rope som består av Robert Hurula och Marcus Axelsson är ett exempel.
Punken har fått en revival i allt från mode till musik, varför tror ni att det händer just nu?
– Jag föreställer mig att ”punk” är ett slags frihet eller kreativitet. Inte ett särskilt sound egentligen. Punkens sound och mode har väl blivit ännu ett slags nostalgi. Typ som 90-talskväll på Finlandsbåten. Allt det kantiga slipas bort tills det som finns kvar bara är något runt, mjukt och mysigt. Medan den riktiga energin finns någon helt annan stans. I en helt annan form. Där du minst anar det, säger Robert Hurula.
Att släppa musik på kassett 2022 som ni gör känns väldigt punk, vad är drivkraften?
– Kassett är ett bra format. Billigt och lättillgängligt. Vinyl är ju klart bättre, men väntetiden och kostnaden för mindre släpp är orimlig. Drivkraften när det kommer till musik är och har alltid varit att skapa något som känns kul och rätt just när det händer, säger Marcus Axelsson.
Vad handlar er musik om?
– Musiken handlar om att skapa en känsla av obehag samtidigt som det ska vara tilltalande, säger Marcus.
– Musiken i det här fallet handlar nog för mig om att få ut det här ljudet ur mitt huvud, bara släppa ut det så jag slipper ha det där inne. Det finns så lite plats där, säger Robert.
Punken har gått från musikalisk revolution till livsstil
I Frankrike driver historikern och musikologen Solveig Serre och musikern och historikern Luc Robène sedan 2013 forskningsprojektet PIND, Punk is not dead. De samlar in och dokumenterar den franska punkens historia och konstaterar att punken lever i allra högsta grad.
– Innan punken blev en livsstil var den en enbart musikalisk revolution, förklarar Solveig Serre.
– Men den utvecklades, och har blivit mer politisk i och med de ökande klyftorna i samhället. Många texter är i dag av social karaktär, det kan till exempel handla om jobbrelaterad utbrändhet.
Klimatkris, inflation, krig, pandemi … dagens samhälle ger punken gott om stoff att inspireras av, som det utlopp för alla sorters ilska den erbjuder.
– Punk är motstånd och sökande efter en utväg, beskriver Luc Robène. Under åren 1976–77 gick den medvetet in för att provocera, men punken är vaksam, och vill hitta lösningar.
Med ursprung i Manchesters, Londons och New Yorks socialt utsatta kvarter, utvecklade punkrörelsen ”Do It Yourself” till en levnadskonst. Utan pengar att köpa kläder för, eller minsta önskan att ta på sig samma typ av uniform som sina föräldrar, skapades ett eget mode med hjälp av sax, smink och slitna plagg. Även om DIY inte var ett begrepp till en början, så blev det enligt Solveig Serre det i och med punkens fjärde våg.
– Den första punkvågen handlade mer om att förstöra, medan man nu oftare försöker skapa något, inte bara musikaliskt, utan också genom ett radikalt ekologiskt språk, med fokus på djurrätt och veganism. Punken har också blivit mer mån om andra, inte minst kvinnor. Man dansar till exempel mindre pogo för att inte riskera att skada någon annan. Den påminner numera om hippiekulturen, även om hippies var fienderna nummer ett på 70-talet.
Pyssla och fixa, bojkotta, dela med sig av sina kunskaper, cirkulär ekonomi … neopunkens ideal breder ut sig överallt. Till och med i lyxvaruhusen kan man nu hitta second hand-butiker och syateljéer för att laga och sy om sina gamla kläder.
New York Dolls och Sex Pistols påtalade alltid att de inte var musiker. På konserterna flög både spottloskor och okvädesord mellan band och publik – att vråla att det är värdelöst har alltid varit fritt fram inom punken, särskilt om man älskar bandet på scen.
Till en början var det en känga mot den genomarbetade och intellektualiserade musiken. Det räckte att kunna ta tre ackord för att ställa sig på scen, säger Luc Robène. Och i dag när detaljregi och showkultur dominerar överallt, är punken och dess hyllande av det amatörmässiga en välkommen ventil.
punk kräver ingen perfektion
Filosofen Catherine Guesde kom nyligen ut med Tänka med punken, en essä där hon utforskar punkens värderingar, ”ett sätt att vara i världen”, som hon definierar det.
– Det är en rörelse som åberopar allas rätt att göra, även om du inte gör det särskilt bra. Det är snarare så att det anses lite tvivelaktigt att göra något väldigt väl, kommenterar hon.
– Och det här anti-tekniska, som står som kontrast mot idén om välrepade framträdanden, tillåter varje enskild persons individualitet och autenticitet att komma fram. Punken är och förblir en uppmaning att sluta vara passiv och börja göra.
Det är till och med så att du gärna får göra det dåligt. Som en motvikt mot dagens perfekta influencer-kultur.
När 2000-talet grydde började kvinnorna kring punkscenen diskutera hur man kunde skapa säkra områden för kvinnor på konserterna och forum för att tala om kropp, övergrepp och kränkning, skriver Catherine Guesde i sin rapport. Ett tidigt #MeToo? Oavsett så ger den här musiken ett fantastiskt stöd för att uttrycka sin vrede och frigöra sig från förtryck. Pionjärer som Patti Smith och Debbie Harry i USA, Nina Hagen i Tyskland och Siouxsie Sioux i England var inte rädda för att gestalta detta på scen.
– Punken värnar det råa: att sjunga fult, att strunta i att göra sig vacker … När kvinnor tar till sig den kulturen blir den ännu mer subversiv, för de är i högre grad underkastade sociala koder om gott uppförande än män, understryker Catherine Guesde.
När man dansar pogo kan man också känna en frihet i att bara kasta armar och ben i luften lite hur som helst.
– Det är både en sorts anti-dans, och ett sätt för publiken att illustrera den våldsamma musiken, tillägger filosofen. Det saknas inte kvinnliga arvtagare på punkscenen; Maid of Ace består av fyra brittiska systrar som älskar punkrock. The Linda Lindas är en tonårsgrupp från Kalifornien, som spelar poppig punk med låttitlar som Racist, sexist boy. Gruppen har även hyllats av pionjärerna Bikini Kill.
Punk handlar om decibel och känsla
Thomas Czopp är sedan 26 år medlem i hardcore-punkgruppen Unlogistic. De turnerar världen runt, men har valt att bara stå på oberoende scener. För dem räknas inte pengarna mest, utan att ha kul, och konserterna är lika händelserika på scen som i publiken, där 20-åringar och medelålders jublar tillsammans.
– Grejen för mig är att få vara i en intim lokal med oväsen och svettiga människor som släpper loss helt. Det genererar en otrolig energi. Anledningarna till att vi började för 26 år sen var att få spela, träffa folk och allmänt bete oss, och vi har samma anledningar nu. Genom det har vi fått vänner överallt och musiken hamnar nästan i andra hand. Det vi älskar mest är att kommunicera och skapa en fantastisk stämning.
För Catherine Gueste är punken framför allt ”en sinnesupplevelse som innefattar hela kroppen och syftar till att leva i nuet”. Och om Malcolm McLaren, Sex Pistols manager, i huvudsak var ute efter att chockera och skaka om den rådande ordningen och det rebelliska arvet fortfarande är i högsta grad levande, så är punken i första hand ett uttryck för livskraft.
– Man kan säga vad man vill om estetiken och politiken, men utan det karaktäristiska soundtracket finns ingen punk. För först och främst handlar punk om decibel och känsla, säger Luc Robène. Han avslutar:
– Och en otrolig frihet. Budskapet är: vi ska klara det och vi ska göra det på vårt sätt.
Foto: Imaxtree, TT, m fl
