Asta Kamma August – en stjärna mitt i sitt genombrott
Jag sitter alltså mitt emot en shooting star.
– Ja, tusan. Tydligen gör du det.
I slutet av februari, mellan bier, Berghain och apfelstrudel, utnämndes Asta Kamma August till Shooting star på Berlins filmfestival. Priset, ett av de mest prestigefyllda på temat, delas ut en gång per år till tio europeiska skådespelare för att belysa filmvärldens nya talanger och presentera dem för omvärlden. Den här gången var Asta en av dem.
– Jag blev chockad! Främst för att … jag känner mig lite för gammal för att kallas “shooting star”?! skrattar den 32-åriga skådespelaren. Hon lutar sig tillbaka i soffan, till höger om en överfull bokhylla och till vänster om en spirande monstera, själv iklädd mörkgrå luvtröja från svenska Our Legacy.
Det finns en stor förväntan i all uppmärksamhet
Asta August– Självklart blev jag jätteglad. Samtidigt kommer en känsla av, kanske inte skam, men det finns en stor förväntan i all uppmärksamhet – att jag har något att leva upp till.
För den svenska filmpubliken introduceras namnet Asta Kamma August under 2022. I Bränn alla mina brev, filmen baserad på Alex Schulmans roman, spelar August mot Gustav Lindh och Bill Skarsgård i ett hjärtskärande triangeldrama, och blir en tittarfavorit. Om möjligt får ännu fler upp ögonen för henne i Svt-serien Händelser vid vatten året därpå.
Samtidigt är hon själv minst sagt van vid skådespeleriet – i över tio år har hon varit en del av den danska teaterscenen, med roller som Shakespeares Ofelia, Astrid Lindgrens Ida och mytomspunna Elektra.
Asta i filmen Hypnosen
Att det tyska Shooting star-priset når Asta precis nu, är tack vare hennes prestation i Ernst De Geers bioaktuella filmdebut Hypnosen.
– Förhoppningsvis skiner priset extra ljus över filmen. Att fler kommer se den. Det hoppas jag mest på.
I Hypnosen möter vi André och Vera, ett ungt par med aspirerande start up-drömmar. Med deras gemensamma idé om en app kring kvinnlig hälsa har de valts ut till en prestigefylld workshopvecka för att få chansen att utveckla sitt koncept. Mycket står på spel. I slutet av veckan ska de presentera sin idé för tungviktare inom branschen och förhoppningsvis få napp på någon av de efterlängtade, och kanske livsförändrande, investerarna.
Dagen före uppstarten av eventet besöker Vera en hypnotisör. Hon har hört att det kan hjälpa folk att sluta röka, och har därför bokat en tid. Väl där går det snabbt för hypnotisören att se hur Vera bär på andra bojor än rökningen – att hon sedan barnsben har lagt band på sig själv och cementerat tanken på att minimera sina åsikter för att göra andra nöjda.
Samtidigt som hennes pojkvän gör allt han kan för att vara till lags bland techjättar och appkonkurrenter är Veras post-hypnosiala förändring både direkt och absolut odiskret när hon plötsligt släpper alla sociala filter. Vera säger vad hon tycker, tar det till det extrema, och mellan varven snor hon chilinötter och mjölk ur baren som hon nöjt dricker ur ett djupt rödvinsglas innan hon reser sig för att rasta sin minimala, osynliga hundvalp. Techveckan blir, minst sagt, inte riktigt som de tänkt sig.
– Det är typ det roligaste jag gjort! Vi hade så sjukt kul under inspelningen. Samtidigt var det stundtals skitsvårt att gå in i rollen. Vi testade oss fram genom alla scener och improviserade mycket och jag har en stark vilja att vara bra, att leverera, så att inte tänka prestation utan bara impuls var en nyttig utmaning. Det tankesättet, den friheten, skulle jag vilja applicera på alla roller jag gör.
Hur är du själv i sociala situationer?
– Helt fri, säger Asta och tystnar, firar av ett stelt leende, skrattar till och fortsätter: Nej, herregud – sanningen är väl att jag är väldigt mån om vad andra tycker om mig. Jag är en sådan som kan fundera i flera dagar över något jag sagt. I grupp håller jag koll på hur andra mår, ser till att ingen behöver vara arg eller ledsen. Typiskt konflikträdd.
Önskar du att du hade en dos Vera i dig?
– Kanske lite? Framför allt när det gäller att behöva ta ansvar kring folks tankar om en. Det känns väldigt kvinnligt betingat att ta ansvar, att inte sticka ut. Det hade varit skönt att låta folk tycka och tänka, låta situationer bli obekväma, låta konflikter uppstå. Frågan är väl bara … hur man kommer dit.
Asta om familjen
Asta har skådespeleriet i blodet. Som många vet är hennes mamma skådespelaren Pernilla August, hennes pappa danska filmskaparen Bille August, och ett av hennes syskon artisten och skådisen Alba August. När hon får frågan om hon någonsin tröttnar på att ständigt få frågor om sin familj, att kanske inte fullt få vara sin egen person, är svaret givet.
– Ja! Det stör mig faktiskt! Framför allt kan jag bli trött på att det förväntas av mig att prata lättvindigt om min barndom, om när mina föräldrar skilde sig, om de känslor jag hade då. Eftersom de är offentliga personer ses allt som allmän info, och kommer man från en offentlighet ska man vara öppen. Det har jag svårt för. Samtidigt är det en del av mig.
Just de tankarna är något Asta ofta stöter och blöter med sin syster, Alba.
– Det är skönt att ha någon som varit med om samma uppväxt och som delar samma offentlighet. Vi rådfrågar varandra mycket.
Har ni alltid varit tighta?
– Ja. Jättetighta.
Det måste vara skönt.
– Det är det. Vi insåg nyligen att vi är pseudotvillingar, födda med 1,5 års mellanrum. Det skapar särskilda band, sägs det.
I filmen Hypnosen står bland annat förändring i centrum, om än en väldigt drastisk sådan. Asta menar att hon inte är rädd för förändring (”jag är ju uppvuxen med nya hem, nya klasser, nya pappor”), att hon snarare är bra på när omständigheter rubbas. Något hon däremot tampas med i dag, i relation till just förändring, är det bristande hoppet på social och politisk sådan. Efter en tonårstid där förhoppningen om att samhället går att förbättra med engagemang och aktivism lamslås hon stundtals av världens tillstånd, där orättvisan inte verkar ha något slut. Samtidigt ser hon vikten av att engagera sig.
– Det blir en paradox som jag verkligen kan gräva ner mig i. Var gör man av den känslan av hopplöshet? Det hjälper att få ventilera, att vara bland likasinnade, att demonstrera med andra som känner samma uppgivenhet och sorg. Det kan ge lite energi, eller få en att inse att man inte är galen.
Även om en demonstration i sig inte förändrar världen på en sekund, menar hon att det hjälper.
– Att själv hålla sin moraliska kompass, att påminna sig om den. Det kanske är det viktigaste.
Just nu har Asta en ledig vår. I juni spelar hon Elektra för tredje gången i Köpenhamn. I höst återvänder hon till samma stad för en fortfarande hemlig Strindberguppsättning.
Redan i april dyker hon upp i ytterligare en biofilm – regissören Isabella Eklöfs Kalak, som utspelar sig på ett snötäckt Grönland, och berör Danmarks snåriga relation till ön uppe i norr. Asta beskriver att hon, även fast det kan vara svårt, inte väljer projekt för att bygga någon särskild karriär. Sedan barnsben har hon lärt sig att det är en oförutsägbar bransch. I stället drivs hon av lust, av nyfikenhet.
Vad får dig att stanna i film- och teatervärlden?
– Lekfullheten. Kickarna. Och fördjupningen i psykologi.
Lär bli mycket sånt framöver, för en shooting star?
– Förhoppningsvis.
Asta skrattar till. Lutar sig tillbaka på nytt.
– Jag har svårt att förhålla mig till genombrott.
Samtidigt verkar du vara mitt i ditt eget?
Skådespelaren låter svaret på den frågan förbi osagt.
FAKTA
Namn: Asta Kamma August.
Ålder: 32 år.
Aktuell: Filmen Hypnosen, premiär 8 mars och filmen Kalak, premiär senare i vår.
Bor: I Stockholm.
Familj: Mamma Pernilla, systrarna Alba och Agnes. Och ett helt gäng i Danmark!
Följ: @astakamma
Foto: Stellan Runge
