ELLE möter skådespelaren Alva Bratt
När Alva Bratt gör entré på restaurangen med sin lockiga lugg och rutiga kavaj med breda axlar är det lätt att missta henne för ett barn av sin tid. Särskilt som hon känns igen från några av de största ungdomsserierna på senare år. Men faktum är att hon lika gärna hade kunnat vara född ungefär 1953.
– Jag tror aldrig att jag har varit riktigt jämnårig med mina jämnåriga. Jag blir nästan trött på att höra mig själv säga det, men jag var väldigt lillgammal som barn. Det är ett ganska osexigt ord, men jag var verkligen det.
När hon var fem eller sex år fick hon se revyn Fröken Fleggmans mustasch första gången. Det var hennes pappa som visade Hasse och Tages klassiker med Lena Nyman, som snart blev den unga Alvas idol – och vars röst hon många år senare skulle få gestalta i dokumentären Lena.
Jag tror aldrig att jag har varit riktigt jämnårig med mina jämnåriga.
– Det var som att det var början på allt. På fantasi och allt möjligt. Jag tyckte att det var skithäftigt. Det där vill jag också göra! Det satte något slags estetisk ton för hur jag ville att allting skulle vara. Det introducerade mig till en stor ny värld.
Alva Bratt växte upp i Stockholm och i föräldrarnas bekantskapskrets fanns film- och teaterfolk, som så småningom tog med henne på teater första gången. Hon ville förstås helst sitta vid vuxenbordet på middagar och föräldrarna uppmuntrade henne att göra det hon ville. En fri uppväxt, utan alltför många regler eller strikta gränser. Hon gick gymnasiet på Södra Latin, där hon började skådespela på riktigt, och strax därefter fick hon sin första stora roll i ungdomsserien Eagles, på Svt.
– Jag är jättetacksam för Eagles, det var ett startskott på många sätt, men jag var själv aldrig intresserad av den genren. Jag har aldrig tittat på OC eller de där ungdomsserierna som den var inspirerad av, så jag förstod nog aldrig att det skulle bli en sådan hit.
I Eagles spelade hon Felicia, en destruktiv influencer med en mängd problem. Tvärtemot Alva själv i samma ålder.
– Hon var ett litet problemknippe, knarkade och trasslade till det hela tiden. Jag tror inte att jag var lika trasslig. Men jag fick lära mig att förstå mig på henne, under nästan fyra år.
Att närma sig en ny roll gör hon just så, genom att testa sig fram och analysera manus och repliker. Lära känna personen hon ska gestalta. När hon beskriver sitt arbete är det tydligt att hon tar det på stort allvar, men det är svårt att sätta ord på hur hon går tillväga. Som när Zlatan ska prata om fotboll, ungefär, talangen tycks finnas där helt naturligt i henne. Och när det gäller skådespeleriet har hon egentligen aldrig tvivlat – där finns en trygghet som är befriande självklar.
Jag tror bara att jag vet vad jag vill och vart jag vill.
– Jag tror bara att jag vet vad jag vill och vart jag vill. Jag har väldigt starkt fokus på det och det har varit samma hela vägen. Jag kan vara splittrad på andra sätt, men inte i just den frågan. Det kanske är därför, att jag är målinriktad.
Finns det situationer då du känner ”det här klarar inte jag”?
– Jaa! Annars vore det ju inte klokt. Det klart att jag tvivlar. Inte på vad jag vill och vad jag gör, men jag kan stöta på saker på vägen. Jag är ju bara 24 år – får man säga ”bara” 24 år? Jag lär mig fortfarande.
Just nu visas Alva Bratts senaste roll på Netflix, där hon spelar Lollo i Barracuda queens, serien som är inspirerad av 90-talets verkliga Lidingöliga och handlar om ett tjejgäng som för att betala en saftig festnota börjar göra inbrott hos sina rika grannar.
– Det är riktigt högt tempo hela tiden och den här rollen är verkligen … Mamman kommer från en adlig släkt och pappan är en djupt olycklig tandläkare. Hon ska vara den perfekta dottern, men hon ligger runt, festar och pluggar inget särskilt för hon är så vidrigt konsekvenslös i allting. Hon är bortskämd och det är inte så sympatiskt, men jag tror att hon är rolig att titta på.
Alva Bratt har fått spela en del osympatiska och ibland riktigt mörka roller. Som överklasstjejen Caroline i Zebrarummet och hertiginnan Augustina i julkalendern Kronprinsen som försvann.
– Det är typ det roligaste jag har gjort hittills! Jag kom in sent i projektet och hade inte så mycket tid att tänka, vilket jag tror var bra. Det var en sån otroligt bra övning i att bara släppa loss. Hon var så orimligt elak.
I julkalendern var kostymen, 1700-talsinspirerade klänningar och glittrande smycken, viktig. I Barracuda queens sätter kläderna tonen för 1990-talskänslan, med en stil som Alva påpekar syns överallt i dag också. Privat älskar hon vintage och att blanda plagg från olika tidsperioder.
Jag gillar inte när något är helt rent. Då vill jag helst trycka in något annat.
– Jag pratade med min vän som är stylist och hon sa: ”Du är en riktig mismatcher!” Först kände jag lite ”vad fan menar du?!”, men sen tänkte jag att jaa, det kanske är sant. Jag gillar inte när något är helt rent. Då vill jag helst trycka in något annat.
I dag är hon klädd i svart under kavajen, för att det kändes skönt.
– Jag har liksom inget chict namn på min stil. Jag älskar att blanda, 70- och 40-tal. Jag har tidigare sagt att jag är en gubbtjej och det stämmer väl på ett sätt … Jag älskar kläder, det är ett viktigt uttryckssätt. Jag tror också att min gräns för överklädd är lite högre än andras.
Hur klär du dig till fest?
– Mycket långa kjolar, det är nice. Det känns inte som att det är jätteinne egentligen, nu har ju alla bara slim jeans.
Långa kjolar var ju väldigt inne på 70-talet.
– Ja, jag säger ju det! Jag är nog egentligen född 1953 eller någonting. Jag älskar också cowboyboots. Jag har lite för många som är inköpta på Humana och sulan hänger lite, så jag borde lämna in dem.
Till skillnad från karaktären Felicia i Eagles är hon inte influencer, även om hon har ett öppet Instagramkonto ”för det har varenda kotte som är under 45 i min bransch”.
Influencers delar med sig mycket av sina liv. Jag gör inte det. Jag gör roller.
– Jag känner många som jobbar som det och jag älskar dem, men influencers delar med sig mycket av sina liv. Jag gör inte det. Jag gör roller.
Fördelen med sociala medier, tycker hon, är möjligheten att själv forma bilden som andra har av vem du är och vad du gör.
– Jag tror att jag har känt ett behov av att visa att jag är vuxnare. Jag har spelat ungdom i varenda grej jag har gjort och folk kanske tror att jag är 19, men jag är snart 25. Sen har jag inget intresse av att dela med mig av familj och vänner, var jag äter eller vart jag går på fest. Det tycker jag inte är så spännande. Jag förstår inte riktigt varför folk ska veta det. De har väl sina liv? Jag är inte intresserad av vad folk gör på det sättet.
Hon väger noga sina ord. Vad hon säger är viktigt, liksom hur hon säger det. Integriteten märks tydligt, samtidigt som nästa andetag kan vara ett avväpnande skratt, gärna självdistanserat åt något hon själv just sagt.
Vad gör du när du inte jobbar?
– Nu har jag varit ledig en lång period, då går jag mycket på teater. Jag har sett nästan allt som går på institutionerna. Jag är mycket med vänner. När man är mellan jobb blir man som en liten pensionär, rafsar omkring i parkerna i stan, sitter på uteserveringar och går på teater.
Hur är vännen Alva?
– Jag hoppas att jag är … rar. Jag är nog ganska flamsig. Eller jag vet inte … Gud vad svårt, jag har aldrig tänkt på det! Men jag är en skrattis överlag. Det var min största rädsla när jag var liten, ”jag vill så gärna bli skådespelare, men jag kan inte sluta skratta, hur ska jag göra?”. Jag skrattar i alla lägen.
Hon beställer en enkel cappuccino efter maten och berättar att vännerna är viktiga, även om mycket fokus just nu ligger på arbetet. Det är också när hon jobbar som hon mår som allra bäst.
– Det är nog för att jag är i det stadiet i livet. Men när man gör ett roligt projekt, med människor som är smarta, begåvade och roliga. När man är distraherad och uppe i något. Det är ju jättekul!
Det som lockar är väl helt enkelt att jag vill beröra.
Både nyfikenhet och ett genuint intresse för människor, att förstå varför någon gör som den gör, ligger i grunden för skådespeleriet. Men också en längtan efter att nå fram till andra människor så som Lena Nyman – och många andra efter henne – nått fram till henne själv.
– Det som lockar är väl helt enkelt att jag vill beröra. Säga viktiga grejer och beröra människor, så som jag blir berörd. Ibland när jag kommit hem efter en teaterföreställning kan jag vara helt manglad. ”Vad ska jag göra med mitt liv nu?!” Det är så häftigt.
Under sommaren pågår inspelningen av Netflix-filmen En del av dig, där hon spelar mot bland andra Zara Larsson. Det råder inga tvivel om att hon vill fortsätta med skådespeleriet även i framtiden och hon vill gärna spela teater.
– Sen är det väl klart att gå in i andra roller kan vara jättepåfrestande. Det kan vara tungt och mörkt och det är mycket ovisshet i det här yrket, som kan göra att man mår skit. Men det är värt det. Hittills har det varit värt det. Jag kan inte riktigt föreställa mig något som är mer intressant.
Känner du dig fortfarande som äldre än din ålder?
– Jag känner att jag börjar komma ikapp mer och mer, och jag är nu äntligen sedd som vuxen. Samtidigt är jag ganska samma i huvudet som när jag var liten. Ibland känns det nästan som om jag bara vuxit i storlek, inte i huvudet, haha. Men nu får jag äntligen sitta vid vuxenbordet.
FAKTA
Namn: Alva Bratt
Ålder: 25 år
Yrke: Skådespelare
Bor: Stockholm
Familj: Mamma, pappa och syster
Följ: @alvabratt
Fotograf: Sina Östlund/LOMO MGMT
Stylist: Maria Montti/Lundlund
Makeupartist: Kajsa Svanberg/Mikas Looks
Hårstylist: Elvira Brandt
Fotografassistenter: Peter Hansen och Alfons Kyst
Stylistassistent: Lady Vivian
Bildbehandling: Peter Hansen
Produktion: LOMO MGMT
