Följ med på ett oförglömligt äventyr till Island
Island? Menar du allvar? Om du hade sagt till mig för några år sedan att jag frivilligt skulle packa fodrade leggings, handskar och kikare till min semester hade jag bett dig dra åt skogen och skicka mig sololjan. Semester innebar att vältra sig i solljus, släcka törsten med rosé och hitta den knasigaste avsmakningsmenyn med Michelin-stjärna inom rimligt avstånd. En takpool var praktiskt taget en självklarhet.
Kalla det medelåldern, eller postpandemiskt trauma, men det var inte alls vad jag ville ha i år. Efter att ha tillbringat större delen av de senaste två åren i en lägenhet på källarplan, var luft det jag ville ha. Och lugn, äventyr och en plats på en miljon mils avstånd från de senaste årens stressiga minnen som min älskade hemstad nu var förknippad med: nedskärningar på jobbet, tre flyttar som aldrig kunde bli verklighet och en ganska konstant känsla av att världen höll på att implodera.
Min mans företag – som bara var ett år gammalt när pandemin startade – hade överlevt, men den ekonomiska oron och de 18 timmars jobbdagar som han hade stått ut med innebar att han var lika utmattad som jag, om inte mer. Trots att vi hade kommit ut på andra sidan relativt opåverkade jämfört med många, så var vi som ett par sakta sjunkande svanar: vi såg okej ut utifrån, men benen under ytan hade sprattlat så frenetiskt att de var nära att ge upp. Och det var så vi hamnade på Island.
Jag har inte varit överallt i världen, men alla som har besökt Island är eniga om att det är ett landskap som inte påminner om något annat. Vidsträckt och som något från en annan värld, kargt och lite dystert å ena sidan och å andra sidan – ofta bokstavligt talat på andra sidan av en kulle – är det grönt och frodigt. Tänk Game of thrones – flera avsnitt har filmats här – möter Sagan om ringen. Smeknamnet ”landet av is och eld” speglas i glaciärområden med aktiva vulkaner som närmsta granne, högljudda vattenfall med utsikt över bubblande heta källor (kul fakta: Islands energiförsörjning kommer till 98 procent från geotermiska kraftverk, vilket gör landet till ett av de mest hållbara i världen). Om du vill känna det som om ditt verkliga liv inte existerar under en vecka eller så, då är det här rätt plats.
För att inte chocka systemet alltför mycket började vi vårt äventyr med två nätter i Reykjavik. Det nya hotellet Edition är en lyxig bas för besökande resenärer, med sin signaturdoft från Le Labo (skapad speciellt för hotellgruppen) som möter dig i lobbyn och en varm färgpalett med askträ och koppar i sovrummen. Staden håller på att bli en kulinarisk hotspot, så att Edition anställde Michelin-kocken Gunnar Karl Gíslason som kökschef på sin restaurang, Tides, var ett smart drag, med lokala ingredienser som fisk och lamm invävda i moderna kreationer. (Rakt över vägen erbjuder dock den kända korvkiosken Bæjarins Beztu Pylsur – enligt mig – ett lika gott, om än inte lika sofistikerat, lunchalternativ.)
En sak som jag troligtvis borde ha tänkt på när jag bokade den här resan är solen, som i juli inte går ner alls här. Den sjunker ner till horisonten, men inte lägre än så, vilket betyder att det inte är någon natt. Alla som någonsin har gått tillbaka till sitt tält på en festival klockan 5 på morgonen vet hur förvirrande det kan vara att gå och lägga sig i fullt dagsljus, så detta krävde lite omställning. Vi anlände i 12-gradigt duggregn. Ett besök på Editions underjordiska spa, där jag fick en lugnade och samtidigt energigivande massage som lät både kropp och sinne starta om hjälpte verkligen. Än så länge låter detta kanske inte som den utomjordiska upplevelse jag var ute efter. Men bara en kort biltur utanför stan finns flera alternativ för besökare med kort om tid, som vill få en smak av Islands naturliga underverk, från valskådning till glaciärvandring. Ett av de mest populära utflyktsmålen är Blå lagunen, ett geotermiskt spa som skimrar i en stark azurblå ton tack vare blandningen av kisellera (mineralrikt och fantastiskt för hudproblem som psoriasis) och alger.
Ord som ”populärt utflyktsmål” brukar göra mig lite skeptisk, liksom allmänna pooler. Jag ser framför mig selfiepinnar och barns flytande ”olyckor”. Det stora området var ganska rörigt, så jag skulle rekommendera att boka en plats på Retreat spa, för dagen. Där erbjuds privata omklädningsrum, en restaurang med lyxiga rätter som kungskrabba och carpaccio (och den krämigaste hummus jag någonsin smakat), och en hel rad heta pooler avskurna från den allmänna delen av området, så att du kan flyta runt i lugn och ro.
Dag tre, när vi kommit in i vår nya cirkadiska rytm, lämnade vi Reykjavik med vandringsboots på, för att hitta det vi kom hit för. De flesta besökare väljer att åka till Islands mitt på den trettio mil långa vägslingan som kallas Gyllene cirkeln, som leder förbi några av de mest kända naturattraktionerna. Men vi hade en het dejt med ett hotell högst upp i norr, så vi valde Route 1 (som leder runt hela ön) och en fem timmars bilresa, som vi avbröt med vandringar, mat och en övernattning på halva vägen.
Vårt första stopp var vulkankratern Grábrók och den gigantiska upphöjningen som orsakats av ett utbrott för ungefär 3 400 år sedan. Det var en behaglig första vandring – en 45 minuters loop upp och runtom – som gav oss en första titt på det fantastiska landskapet och möjligheten att fylla våra lungor med den renaste luft jag har andats in på flera år. Vattenfallen Hraunfossar blev nästa stopp: en hisnande samling bäckar och mäktiga vattenkaskader som rinner över lavafält och får en att känna sig väldigt liten och obetydlig.
Förutom de många ”officiella” utflyktsmål du kan besöka erbjuder det isländska landskapet oändliga möjligheter till fria vandringar och otroliga vyer att insupa vart du än går. Vi var troligtvis höga av den kalla lantluften när vi självsäkert stannade till för en regelrätt ”utanför vandringsleden”-vandring, där vi snacksade på grovt bröd med torkat kött och inte mötte en enda själ på nästan tre timmar. Det var den känslan, insåg jag, som jag hade längtat efter under flera månader, om inte de senaste två åren – själshelande ensamhet. Det kändes som att jag plötsligt (trots den ansträngande vandringen) andades som jag skulle och spänningen i käken smälte bort.
Nästa dag var vi uppe med fåglarna för att se … fåglarna. Drangey är en ö som består av vulkanisk sten och ligger 45 minuter med båt från Saudárkrókur, en hamnstad på nordligaste delen av ön. Ett paradis för fågelskådare, och jag råkade gifta mig med en sådan. (Hey, om Francis Bourgeois kan göra ”trainspotting”, tågskådning, coolt kan vi väl göra ett försök med fåglar?). Och hans lycka över alla lunnefåglar smittade av sig, medan vi klättrade uppför de slående klipporna med endast rephandtag som hjälp. Fågelskådning är ganska badass, trots allt.
Med trötta ben och vindbitna ansikten begav vi oss till vår slutdestination, Deplar Farm. Hotellet är en del av Eleven Experience-gruppen, som har ”stugor” över hela världen och Deplar är som en superlyxig och extremt exklusiv semesterby, där aktiviteter och att utforska naturen står högst på agendan.
Varje gäst matchas med en guide, som håller dig i handen genom hela vistelsen och tar med dig på så många utflykter du vill. Du kan välja mellan aktiviteter som (djupt andetag): vandring, mountainbiking, ridning, skidåkning, heliskiing, sjöfiske och laxfiske, snöskovandring, valskådning, surfing, kajak … och listan bara fortsätter.
Själva byggnaden är magisk, gömd i en frodig, grön dal tack vare det grästäckta taket, med fönsterväggar från golv till tak så att du kan njuta av solnedgångarna eller norrsken, om du är här vid rätt tid på året. Med sina tolv rum är det lugnt, mysigt och inte ett dugg flashigt, men med femstjärniga detaljer som hållbart tillverkade kuddar och produkter från Aesop. Vid ett långt matbord där alla gäster äter som en stor familj fick vi njuta av lokala kreationer som arktisk röding med hemodlade grönsaker, allt tillagat av (ja, ännu en) Michelin-kock.
Men det finns mycket att göra inomhus också, från de stora spelrummen med bordtennis och biljard, till ett fullt utrustat gym med yogastudio, tre pooler, spabehandlingsrum, ett rum för ljud-healing och flyttankar med saltvatten. Vi tillbringade timmar i den uppvärmda utomhuspoolen medan vi njöt av utsikten. ”Vikingaritualen” var underhållande, om inte annat. Det är en guidad behandling med värme och kyla, från den heta utomhusbastun till den iskalla poolen och tillbaka. Där emellan kanske spaterapeuten piskar hela din kropp med grenar. Det är galet, men minnesvärt.
Vår första utflykt var ridning: en tvåtimmarsritt över ett trädlöst, stenigt landskap där vi passerade floder och heta källor. Utsikten varierade från kullar till hav. Den som rider vet vilken hjärnrensande, hjärtvärmande effekt det kan ha och detta var verkligen nästa nivå. Sedan paddlade vi kajak, nedför en del av en flod på Deplars mark, som erbjöd en härlig kombination av att glida fram i behagligt mak och snabbare, mer spännande partier. Vi åkte och fiskade, vilket fick mig att inse storheten i en aktivitet jag tidigare tyckt varit världens tråkigaste. Det kanske var omgivningen, det faktum att jag fick napp (en röding), eller att en bricka med ost och gin ställdes fram. Vi hann även med lite vandring och cykling.
Schemat må ha varit fullspäckat, men eftersom du inte måste använda en enda hjärncell är det en bra version av fullspäckat. Att ägna sig åt äventyr i stället för admin och emails kändes nästan som att vara barn på nytt. Att inte tänka på jobb eller vad som behöver tinas inför middagen, medan vänliga främlingar matade mig och ledde mig genom dagen. Sinnet stängde av stressen och riktade in sig på omgivningarna, som distraherade med hisnande skönhet. Det var sorgligt att lämna det lyxiga stuglivet, som vi vant oss vid så snabbt, men vi kom tillbaka till London som nya, stressfria versioner av oss själva. Våra små svanben hade ställts om till normal paddlingstakt. Vi lämnade Island med ny energi, ny ork – och en ny längtan efter nästa vilda äventyr.
Foto: TT, Alamy, Nikolas Koening, William Perry, Gregory Gerault, Bernadett Pogácsás-Simon, Ujjwal Shrestha, Ragnar Th. Sigurdsson,m fl
