ELLE möter Ann-Sofie Back: "Det här är mitt farväl till mode – en begravning helt enkelt"
20 års modeskapande sammanfattat i 70 stylade skyltdockor möter mig i en tom butikslokal i Stockholm. En brud i vitt, en oljemålning draperad som klänning och den ikoniska kreationen av hundratals solglasögonglas som påminner mig om det klickande ljud som hördes när den swishade förbi på catwalken under visningen i London 2008.
I rummet intill står klädhästar fullhängda med plagg – designern Ann-Sofie Backs samlade verk, tillfälligt uppackade ur arkivlådorna från Centrum för Näringslivshistoria dit de annars är förpassade för att sparas i 100 år. Huvudpersonen själv dyker upp, som alltid med luggen i ögonen, i grå oversize rugbytröja. Bredvid henne tassar minimala vita chihuahuan Lilla försiktigt fram, i avklippt raggsocka.
Ann-Sofie kryssar mellan dockorna som är brännmärkta av eld – en symbol för avslut.
– Det här är mitt farväl till mode – en begravning helt enkelt, säger hon med ett sorgset leende.
Dockan bredvid ler tillbaka med gulnad tandrad.
– Mina gamla mjölktänder, skrattar designern. Jag har med sådant i utställningen; en porslinsfigur från farmor, en träfigur pappa täljt, en parfym – minnessaker, sådant man i vissa religioner lägger i kistan.
Du lämnar modevärlden?
– Ja. Men jag behövde katharsis – att få ut det, visa allt! Sedan är jag klar.
Utställning: Go as you please – Ann-Sofie Back 1998–2018
Höstens modeutställning på Liljevalchs+ lyfter en av Sveriges mest kreativa, omtalade och hyllade modedesigner. När Ann-Sofie Back klev ur branschen 2018 lämnade hon ett stort tomrum efter sig – men nu kan äntligen den som saknat hennes skapande få djupdyka i det gedigna arkivet, med verk från 2018 och framåt. Samtidigt släpps boken med samma namn och det krävs inte många sidors bläddrande för att se hur långt före sin tid hon var. Både bok och utställning är obligatoriska höstmåsten!
Utställningen visas 8 november–23 februari.
jag bryr mig inte asmycket om vad andra säger
Ann-Sofie BackAktuell med utställningen Go as you please – Ann-Sofie Back 1998-2008 på Liljevalchs
En retrospektiv-prospektiv kallar hon utställningen Go as you please – Ann-Sofie Back 1998–2008 som nu pågår på Liljevalchs i Stockholm.
– Jag ville blanda alla gamla kollektioner och på så sätt belysa hur aktuella saker jag gjorde för 10–15 år sedan är i dag och vad som händer med mode nu – estetiskt och idémässigt. Att blanda säsongerna var också för att visa något nytt och för att göra arbetsprocessen intressant för mig själv.
Har du känt att du varit för före din tid?
– Det beror ju på vad man vill åstadkomma. Är det 100 procent att tjäna pengar är det dåligt att vara först. För mig har det handlat om att ha kul när jag jobbar så jag hade inte kunnat göra på något annat sätt. Men självklart har jag blivit irriterad när andra tjänat pengar på en idé jag hade först. Det är dubbelt, det är nästan allt för mig.
Ångrar den klassiska Back-mössan
Hon rör sig mellan dockorna. Brudklänningen är hennes egen och symboliserar flytten tillbaka till Sverige efter åren på Londons modescen. Oljemålningen gjorde hennes mamma som 16-åring, hon drömde om att bli konstnär men övergav drömmen när hennes mamma tvingade henne att måla en tavla av Jesus. Med kreationen vill Ann-Sofie hedra sin mamma. Vi ser också plagg från AW07 där plaggen fick ta max två minuter att drapera, AW02 där hon klippte sönder traditionella Burda-mönster och pusslade fram nya silhuetter, och AW05, en favorit nu men som Ann-Sofie kände ”vad fan håller jag på med?” när den gjordes.
Var det en vanlig känsla för dig?
– Ja. Avvägningen mellan det kommersiella och det jag tycker är viktigast – att ha kul och förvåna mig själv – har alltid varit svår för mig. Allt snack om kunden när jag startade Back var bara påhitt.
Ångrar du något i din modekarriär?
– Back-mösse-problematiken! När jag 2013 skojade med kalsong-logoestetiken och ironiskt gjorde plagg som inte brukar ses med logo-resår. Det blev en hit, butikerna ville ha mer. Till slut handlade hela märket om det. Det bananskalet ångrar jag.
Vi backar bakåt i tiden med hjälp av Ann-Sofies skapelser. Alla bygger på en idé – rolig, provokativ eller tankeväckande – som får en att vilja öppna en lucka och kliva in i hennes kreativa hjärnkontor.
– Haha, jag försöker bara ta modevärldens blodiga allvar med humor och en klackspark med min design. Jag har det där i mig, jag bryr mig inte asmycket om vad andra säger.
Korvpengarna gick till Gaultier
Ann-Sofie BackVarför lockade modevärlden dig?
– Mina föräldrar var estetiska analfabeter, så från det att jag var liten skämdes jag över dem. Mode och skam hänger ihop för mig. När jag bytte från waldorf till vanlig skola i 11-årsåldern förstod jag snabbt hur man döljer och maskerar med mode för att passa in, visa sig bättre än andra eller vad man nu vill.
Vid 16 började Ann-Sofie extrajobba i korvkiosk för att finansiera modesuget.
– Korvpengarna gick till Gaultier, han hade en butik då i Birger Jarlspassagen.
Med tanke på att hon alltid gått sin egen väg och gjort det mesta tvärtemot – som att börja en visning bakvänt med att själv komma ut med modellerna, eller tacka nej till att träffa Miuccia Prada när hon gjorde ett stylinguppdrag för Miu Miu – anar man att hon föddes trotsig.
– Mamma var extremt envis och motvalls. Jag är inte likadan, men bryr mig inte om om jag inte blir omtyckt. Jag känner mig nästan tryggare i det.
Din starkaste drivkraft?
– Jag vill överraska mig själv, det måste skava lite estetiskt. Jag jobbar gärna i en färg jag tycker är ful.
Vad betyder din kreativitet för dig?
– När vi valde att konka Back insåg jag att hela min personlighet, vad jag byggt vem jag är på – allt försvann. Jag visste inte vem jag var. Det var fruktansvärt. Jag hade inte väntat mig den identitetskrisen. Jag kände till 100 procent att jag var ingen.
Hur hanterade du det?
– Terapi, receptbelagd medicin. Det var ren skräck.
Men du hade inget val?
– Egentligen inte men beslutet kom från mig. Det var extremt sorgligt och svårt fastän jag samtidigt var enormt trött på det. Sedan förlorade jag min pappa, och min hund, ett förhållande tog slut, min biologiska pappa, min faster och hennes man dog. Det var fruktansvärt. Sedan startade jag Gnilmyd Kcab, som gör inredningsobjekt … och så fick jag pausa det något år för att jag fick bröstcancer. Helt sjukt faktiskt. Men jag är frisk nu.
Det känns som jag sålde min själ med logogrejen
Ann-Sofie BackSveriges mest inflytelserika designer
Vad säger din design om dig som person?
– Det känns som att jag sålde min själ med logogrejen. Jag hade kunnat skita i att det blev en hit, men drömmen om att tjäna lite pengar fanns där. Gapet mellan det osäljbara och det kommersiella blev obegripligt för kunderna.
Har du offrat något på vägen under din karriär?
– Det är inget som river och sliter i mig, men det har aldrig slagit mig in att ett förhållande skulle vara tryggare än mitt jobb. För mig har jobbet varit tryggheten och kärlek något mer flyktigt.
Vad är mest värdefullt för dig i ditt arkiv?
– Ingenting egentligen. Om det blev eldsvåda skulle jag ta Lilla och springa och låta resten brinna.
Du har kallats Sveriges mest inflytelserika designer, hur känns det?
– God damn right, haha!
Foto: Anders Edström, Kajsa Stenvinkel, Timothy Griffiths m fl
