Louise Berglund: ”Snusk är tydligen det enda som får folk att orka läsa”
Boken har varit sommarens hetaste accessoar. Jag vet inte om det beror på bokförlagens smarta kampanj att rebranda den som sexig. Eller om det är det faktum att det blev riksnyheter att Oliver Strige läst sin första bok (Skärvorna av Brett Easton Ellis för den som undrar). Oavsett exakt anledning har läsandet fått ett uppsving. Och det håller i sig nu när hösten gör sitt intåg.
Som äkta bokmal känner jag två saker. Jag är mallig över att jag har vetat att böcker är en kul grej hela tiden. Men också irriterad över att det plötsligt får sittas i morgonsoffor för att man… läst. Samtidigt får jag ändå medge att det är en vinst för en döende bransch och för boktryckarkonsten. Så over all: Jag är nöjd i Johann Gutenbergs ära (killen bakom boktryckarkonsten alltså, och inte frontmannen i Det vet du).
Men det finns en sak som skaver i mig. Och det är den genre som seglat upp som en raket på topplistorna: Romance. Jag hörde redan i en podd för ett år sen att den kategorin gått om krim. Och att om man vill slå igenom som författare idag (och framför allt, tjäna pengar) så är det romance man ska ge sig in i.
Tysta bokrecensioner med chiliemojis
Hela min TikTok är fylld av videos med röda chilifrukter i caption och tjejer som rangordnar hur heta böckerna är. Konceptet ”tysta bokrecensioner” trendar. Alltså där någon måste recensera en bok utan att säga ett enda ord. Istället ser jag tjejerna göra rörelser som säger typ ”eld och lågor, jag dog så sexigt”. Det ser ut som att de kämpar med att hålla inne ett stön.
I mitt postfack på jobbet hittade jag i veckan ett paket innehållande en ny bok i romancekategorin. Eller för att vara mer exakt: en subkategori kallad hockeyromance. Ja, det är precis som det låter. Böcker som kretsar kring heta scener med hockeyspelare. Jag ska motvilligt erkänna att min akilleshäl är just hockeyspelare. Jag gifte mig med en. Men trots det ger hockeyromance mig tyvärr det grövsta av ick. Framför allt det faktum att det på framsidan av boken står ”På New York times bästsäljarlista”. Det här är alltså redan en fullt utvecklad pandemi!
Låt mig citera ett utdrag ur boken:
”Men bordet var väl undangömt och ingen skulle dyka upp framför dem utan att Brody såg det. Han drog fördel av avskildheten genom att lägga handen på Haydens rumpa och maka försiktigt på henne så hon blev lättare att komma åt. Sedan förde han in handen mellan hennes ben igen och sköt undan trosornas gren så han kunde smeka hennes fuktiga sköte”.
Nej, nu kan jag inte citera mer. Det här är inte sexigt?! Ordet sköte måste raderas ur svenska språket och det här känns som att en tonåring skrivit det på sexnovell.se.
Den mest hyllade bokserien just nu
Den kanske mest hypade bokserien inom romance just nu är de fantasyromantiska Acotar-böckerna, skrivna av Sarah J. Maas. I en intervju med amerikanska People magazine beskrivs de steamy scenerna som ”blush worthy”. Folk rodnar av att läsa dem. Dessutom är författaren själv generad.
– Jag kan inte se merparten av min familj i ögonen nu. Jag behövde ett glas vin bara för att lugna stämningen. Det kändes som att alla kollade över min axel medan jag skrev dessa snuskiga ord samtidigt som jag tänkte ’åh herre gud, min mormor ska läsa det här, säger Sarah i intervjun.
Missförstå mig rätt. Jag klankar inte ner på att skriva eller läsa om sex. Det är väl bra och nyttigt att det inte ska vara tabu rent samhällsmässigt. Men jag tycker att det jag hittills läst är så icke hett att jag behöver använda skämskudde. Det känns också så basic att det verkar krävas snusk deluxe för att människor ska läsa böcker igen. Det känns som att alla plötsligt insett att porrindustrin är dålig så nu får vi återgå till tryckt innehåll. Men tro det eller ej, trots detta är jag beredd att ge mig på en bästsäljande het fantasyroman innan jag dömer ut det hela totalt. Men om jag behöver läsa ordet sköte en gång till blir det tyvärr bokbål.
