ELLEs Radhika Sanghani: "Så lyckades jag läka mitt krossade hjärta"
När jag var hjärtekrossad i 20-årsåldern försökte jag dämpa smärtan med allsköns klichéer. Jag grät rätt ner i glasskartongen tillsammans med mina vänner, tittade på Marriage story om och om igen, drack mig full och försökte med övergångsförhållanden. Det hjälpte inte direkt mot smärtan, men det distraherade mig och så småningom hade det gått så pass lång tid att jag kunde inleda nya förhållanden.
Tills det hände igen. Den här gången var jag hjärtekrossad i 30-årsåldern, förtvivlad efter att ha blivit dumpad av den man som jag trodde jag skulle gifta mig med. Mina vänner kom pliktskyldigt över med glass och löften om sena nätter på stan – men den här gången visste jag att det inte skulle hjälpa det minsta. Saker hade förändrats sedan förra gången mitt hjärta brast. Världen var en annan nu och det var även jag: jag hade börjat hålla yogaklasser, jag hade gått i (ännu mer) terapi och – ironiskt nog – hade jag skrivit en roman om en kvinna som återhämtade sig efter en separation genom att fokusera på kärleken till sig själv. Det var hög tid att leva som jag lärde.
Från glassbytta till psykologibaserade retreats
Min syn på hjärtesorg var förändrad. Inga fler Bridget Jones-klichéer – i stället närmade jag mig allt från psykologibaserade retreats och holistiska behandlingar som hypnosterapi och reiki, till separationscoacher som guidar en genom hela processen. Det alla dessa metoder har gemensamt är en grundläggande princip: att ta hjärtesorgen på allvar.
– Ur ett medicinskt perspektiv finns numera större kunskap om hur allvarligt ett krossat hjärta kan påverka oss, säger Florence Williams, som skrivit Heartbreak: A personal and scientific journey.
– I våra hjärnor finns väl inarbetade system som hjälper oss prioritera vikten av relationer och anknytningsband, fortsätter hon. När de brister börjar hjärnan initiera ett sorts sammanbrott, både fysiskt och psykiskt.
Det där ”sammanbrottet” ser olika ut hos oss alla. För de flesta påverkas immunsystemet och det kan dröja upp till fyra år innan det stabiliseras, medan 10–15 procent av oss får kroppsliga symptom. Tvåsamhetens ”samreglering” – när andning och puls anpassas till partnerns – innebär att vissa individers kroppar kan försättas i ett chocktillstånd när en relation plötsligt tar slut.
– Det kan vara känslomässigt traumatiskt, konstaterar Williams.
Läka ett hjärta med dagliga övningar
För sex år sedan blev hon lämnad av sin partner, Williams var då 50 och de hade varit ett par i 32 år. Hennes hälsa tog stryk och hon diagnostiserades med en autoimmun sjukdom. Hon led av ångest och sömnstörningar, tappade vikt och oroade sig enormt mycket för framtiden.
Händelsen inspirerade Williams till att hämta kunskap om hur man läker ett brustet hjärta och kom i kontakt med metoder som att mikrodosera känslan av vördnad – en daglig övning som går ut på att notera skönhet i sin omgivning, vilket kan leda till dämpad ångest och förnyat hopp på bara fyra veckor – och den helande kraft som finns i naturen, gemenskap och utflykter på egen hand.
– Det är viktigt att göra saker som leder oss bort från kamp-flykt-tillståndet, fortsätter hon. Som att andas, göra yogaövningar eller vara i naturen. Bygg upp en trygghetskänsla med hjälp av andra i din omgivning. Hitta förebilder som gått stärkta ur sin hjärtesorg. Försök hitta något meningsfullt i smärtan och förlusten. Och glöm inte att det finns hjälp att få, fortsätt prata om det.
Ett retreat för brustna hjärtan
Alice Haddon är en av medgrundarna till The Heartbreak hotel, en fyra dagars retreat i Storbritannien.
– Det är terapi på ett väldigt annorlunda sätt, berättar hon. Någon som verkligen fått sitt hjärta krossat är skör och sårbar och behöver tas om hand, precis som med en kroppslig skada. Jag ville skapa en plats där kvinnor kan tas om hand samtidigt som de får terapeutiska verktyg för att kunna läka sig själva.
Retreaten är teknik- och alkoholfria, deltagarna måste alltså konfrontera sina känslor i stället för att döva dem. Haddon har beskrivit sina metoder i boken Finding your self at The Heartbreak hotel: ”I huvudsak hjälper vi kvinnor att omarbeta sina egna narrativ, ofta ända från barndomen, för att de ska inse att de räcker till – något de alltid gör. Vi kan notera att 79 procent av kvinnorna känner sig stärkta efteråt, inte för att smärtan är borta utan för att de ändrat sitt förhållningssätt till den.”
Haddon sätter fingret på exakt det som ändrade mitt eget synsätt. I flera månader somnade jag varje kväll till självstärkande affirmationer av Louise Hay och blev påmind om mitt eget värde. Jag vägrade hänge mig åt tankar på hur han hade valt bort mig, i stället blev jag hjälpt av relationscoacher som Jillian Tureck på Instagram. Mitt mantra blev: ”Han är inte tillgänglig. Jag är tillräcklig.” Jag bestämde mig för att inte dricka eller dejta förrän jag verkligen hade läkt och ägnade mig åt egenvård och holistiska behandlingar, bland annat hos Vickie Biggs. Hon kombinerar massage, reiki och aromaterapi.
– Människor saknar ofta beröring och behöver bli omfamnade, förklarar hon. Medveten beröring frigör oxytocin, serotonin och dopamin, då sjunker kortisolet.
Men det var hennes energihealing – med reiki, kristaller och oljor (ros för stärkt kärlek till mig själv och frankincense för dämpad ångest) – som gav mig en känsla av inre lugn och hopp. Biggs har märkt ett enormt uppsving för holistiska behandlingar som fokuserar på just hjärtesorg.
– Det innebär ett ickeverbalt sätt att processa tunga känslor i en kärleksfull och trygg miljö.
Hängav sig åt känslorna
Mina tidigare strategier för att bearbeta uppbrott innebar att jag aldrig riktigt kom i kontakt med mina känslor – och de försvann därmed heller aldrig riktigt. Nu hängav jag mig åt känslorna i stället, oavsett om det innebar tårar under yogapasset eller att meditera enligt den buddhistiska tonglen-metoden (bland annat att andas in såväl min som andras smärta och andas ut lättnad för mig själv och alla levande varelser – jag fick god hjälp av den buddhistiska nunnan Pema Chödröns bok När allt rasar samman: Innerliga råd för svåra stunder, där hon delar med sig av sin egen väg genom hjärtesorg).
Sakta men säkert började jag släppa taget om sorgen, osäkerheten och de rädslor som byggts upp efter att mitt förhållande tog slut. Jag lyckades till och med frigöra mig från ännu äldre känslomässigt bagage. Det var inte lätt. Men jag lärde mig det som Haddon förmedlar: ”När du tillåter dig själv att känna det du känner så intensifieras känslorna, men sedan avtar de. Det är ett flöde. Om vi värjer oss för känslorna får vi inte heller uppleva hur de klingar av”.
Två år senare är mitt hjärta återställt – jag har till och med hittat kärleken igen. Men framför allt har jag hittat och fördjupat kärleken till mig själv, något som ingen partner eller separation kan påverka. Nu räds jag inte längre ett krossat hjärta, för jag har hittat de verktyg som kan hjälpa mig genom smärtan.
