"I en värld av meditation och yoga – har vi förlorat förmågan att varva ner på riktigt?"
– Slappna av, viskade hon och hällde varm olja längs min ryggrad. Efter flera månaders intensivt arbete var det här en massage jag hade sett fram emot obeskrivligt mycket. ”Slappna av”. Två ord som skulle få min spända kropp att mjukna och bli mottaglig. Men icke. Mina fingrar borrade krampaktigt in sig i handflatorna, hela jag var spänd och i huvudet rullade effektiva listor på allt jag ännu inte hunnit göra. Avslappnad? Inte i närheten. Men inte på grund av ovilja – jag hade helt enkelt glömt bort hur man gör.
Avslappning har blivit stapelvara i en minst sagt välmående bransch. Små och stora spaanläggningar, kristaller, filtar med infravärme, ljudbad och hälsomätande Oura-ringar – ändå verkar vi vara mindre avslappnade än någonsin. En av 14 britter ”känner daglig stress” medan ungefär hälften ägnar mindre än 40 minuter om dagen till ”avkoppling”. Bland kvinnor i Storbritannien fortsätter stressnivåerna att stiga och det är även bland kvinnorna en allt högre grad av ångest och oro kan mätas, medan män i stället tenderar att dissociera och skärma av.
– Kvinnor bär ofta det känslomässiga ansvaret i en familj, förklarar Nahid de Belgeonne, yogalärare med inriktning på somatisk rörelse och författare till boken Soothe: The book your nervous system has been longing for.
Tro mig, det är en utmattande läsupplevelse.
Egentligen började allt med pandemin. Den medförde ett stresstillstånd som saknade motstycke.
Går det att återställa vagusnerven?
Kan det vara så att vi – i den mest avancerade av tidsåldrar – har förlorat kontakten med något så basalt som förmågan att varva ner? Enligt Tiktok är det så. Där översvämmas flödet av klipp om biohacking och uppmaningar om att vi ska skippa de sedvanliga avslappningsmetoderna för att i stället gå direkt på kärnan, själva nervsystemet, något vi ska göra genom att återställa vagusnerven.
I de här sammanhangen har vagusnerven i det närmaste rockstjärnestatus, det är kroppens längsta nerv som löper från hjärnstammen, genom halsen och ner till tjocktarmen.
– Vagusnerven aktiverar det parasympatiska nervsystemet, förklarar läkaren och neuroforskaren Tara Swart. Den styr avslappning och återhämtning, ser till att vår andhämtning blir långsammare och att pulsen går ner. Detta märks också på att hjärnvågorna blir långsammare.
Med andra ord, inga mentala att göra-listor eller okontrollerad rastlöshet, bara ren och skär stillhet. Varför är det då så svårt för oss att uppnå?
Pandemin förstörde välbefinnandet
– Alla individer har en specifik brytpunkt, menar doktor Linnea Passaler som skrivit boken Heal your nervous system. Det är de biologiska förutsättningarna och vår livssituation som avgör var gränsen går, när nervsystemet inte längre kan hantera kronisk stress. Det uppstår obalanser och hjärnan försätts i konstant hypervakenhet.
– Egentligen började allt med pandemin, fortsätter doktor Swart. Den medförde ett stresstillstånd som saknade motstycke.
Pandemin är förvisso över, men rent statistiskt är vårt allmänna välbefinnande fortfarande lågt och vi är mindre lyckliga nu jämfört med tidigare.
– Vi bär fortfarande på ett kollektivt och oläkt trauma, säger Fiona Harkin, prognoschef på The Future laboratory i London. Vi har ännu inte kommit till den punkt då vi kan lägga allt bakom oss.
Det där definitiva beskedet att ”nu kan ni känna er säkra” kom ju faktiskt aldrig.
– En övergripande trygghetskänsla är nödvändig för att vårt nervsystem ska fungera optimalt, förklarar terapeuten Esther Raphael.
Raphael arbetar utifrån polyvagalteorin, en modell som beskriver hur kroppsliga symptom hör samman med vårt inre och att såväl socialt samspel som stressreaktioner styrs av det autonoma nervsystemet.
– Tillvaron blev plötsligt helt oförutsägbar och vi isolerades från omgivningen, fortsätter hon. Just nu försöker vi återanpassa oss, men våra inre system befinner sig fortfarande i beredskapsläge.
Och trots oändligt många hälsoappar på närmaste touchscreen bidrar vår ständiga uppkoppling och hyperdigitaliserade vardag till utbredd dysreglering, vilket bland annat yttrar sig i problem med att identifiera och acceptera känslor. År 2030 beräknas vår genomsnittliga skärmtid ligga på runt 10 timmar om dagen.
– Vi låter aldrig våra hjärnor vila, konstaterar de Belgeonne. En klassisk arbetsvecka är konstruerad utifrån tillverkningsindustrins förutsättningar och inte den informationsera vi lever i nu. Vi överstimuleras helt enkelt.
Vi lär vår hjärna att inte fokusera på något i längre stunder. Det blir inget utrymme för djupare tankar, förundran, kreativitet eller dagdrömmar.
Upplever du det tankebefriade Insta-scrollandet som avkopplande? Verkligen?
– När vi sysselsätter oss med något, oavsett om det är Instagram eller en arbetsuppgift, så befinner sig hjärnan i aktivt läge, förklarar doktor Swart. Fokus ligger då på en uppgift och styrs av det sympatiska nervsystemet, det som förbereder oss på flykt eller kamp. Om vi aldrig lämnar det tillståndet försätts vi inte heller i defaultläge, som i sin tur är kopplat till det parasympatiska nervsystemet, det vill säga vila och återhämtning. Den enda återhämtning vi får är via sömnen och det är inte tillräckligt.
Smarta telefoner har försämrat människans koncentration
Sedan de smarta telefonerna introducerades har det område i hjärnan som rymmer minne och koncentration i allmänhet krympt, vilket kan förklara varför det för vissa av oss kan framstå som oöverstigligt att se en hel långfilm eller läsa i mer än tio minuter.
– Vi lär vår hjärna att inte fokusera på något i längre stunder, fortsätter de Belgeonne. Det blir inget utrymme för djupare tankar, förundran, kreativitet eller dagdrömmar.
Så hur ska vi göra för att hitta tillbaka? Först och främst måste vi lära känna våra nervsystem – vart och ett lika unikt som ett fingeravtryck, präglade av personliga minnen, tankar och rädslor.
– Det finns grovt sammanfattat två typer av människor, säger Raphael. De som söker hjälp utifrån för att komma i balans och de som behöver avskildhet, identifiera vem du är och börja där.
En av de grundläggande förutsättningarna för ett balanserat nervsystem är en kropp i rörelse.
– Vi kan inte tänka oss ur ett känslotillstånd, menar de Belgeonne. Vi måste röra oss ur det. Det behöver inte vara långa löpturer utan kan räcka med enklare aktiviteter som en promenad, att hoppa studsmatta eller yogaövningar hemma i vardagsrummet … vad som helst som bryter det dagliga fysiska mönstret. På så sätt tvingar vi igång det parasympatiska nervsystemet.
En annan väsentlig faktor är andningen.
– Det är inte ovanligt att vi håller andan medan vi scrollar, fortsätter de Belgeonne. Andningsövningar är enklaste sättet att återställa nervsystemet. ”Sex sekunder in, sex sekunder ut”-tekniken skjutsar in rikligt med syre i kroppen och gör underverk för nerverna.
Eller prova doktor Swarts ”Mindful sigh”: Ta ett djupt andetag, håll andan fem sekunder. Sedan ytterligare en snabb inandning, håll andan tre sekunder följt av en sex sekunder lång utandning genom munnen i kombination med ett gutturalt stön. Det krävs inte någon matematisk precision, att andas “normalt” räcker för att aktivera det parasympatiska nervsystemet. 16 andetag i minuten är ett bra riktmärke, enligt Swart.
– Våra matvanor har också stark inverkan på nervsystemet, säger nutritionisten och magtarmspecialisten Neil Bridgeman. Numera vet vi att tarmfloran spelar stor roll i produktionen av lyckohormonet serotonin, den lugnande neurotransmittorn GABA och BDNF, ett tillväxtfrämjande protein som krävs för normal utveckling av nervsystemet.
Ostadigt blodsocker förstärker oro och rastlöshet
Något sött efter maten bidrar dessvärre till att ytterligare varva upp ett redan överaktivt nervsystem. Ostadiga blodsockernivåer förstärker oro och rastlöshet, konstaterar nutritionist Rhian Stephenson. Ät i stället mer protein, mindre socker, uteslut ultraprocessad mat och kombinera kolhydrater med protein, fett och fibrer.
– Hur många av oss lever inte med kronisk stress? poängterar Bridgeman. Det är ett tillstånd som dränerar oss på magnesium. Ofta får vi inte i oss tillräckligt med gröna bladgrönsaker heller, så ibland behöver vi tänka på det också.
Vi strävar ofta efter stora omvälvande förändringar, vilket snarare gör oss paralyserade och passiva
Att balansera sitt nervsystem kan liknas mer vid daglig trädgårdsskötsel än att plöja en hel åker.
– Vi strävar ofta efter stora omvälvande förändringar, vilket snarare gör oss paralyserade och passiva, säger Raphael. Introducera i stället små mikroförändringar i vardagen, det kan räcka för att ge nervsystemet en känsla av trygghet.
Många har redan börjat arbetet med att slå av ljudet från en bullrande omvärld, inte bara i form av en inställning på mobilen, utan som ett nytt sätt att leva. Till och med Kim Kardashian proklamerade nyligen att hon blivit en ”quiet girl” och mot bakgrund av populariseringen av ”“soft life”-kulturen är det måhända ett tecken på att vi nu omvärderar vad det innebär att leva bekvämt.
– Långt ifrån att ligga i en schäslong hela dagarna eller att vara helt overksam, sammanfattar Harkin. Det handlar om att bli tillräckligt utvilad för att kunna vara närvarande och engagerad.
Möjligen behöver vi även omdefiniera vad det innebär att ”koppla av”. Nu räcker det inte med badbomber, en tid på nagelsalongen eller heta stenar placerade längs ryggraden – vi behöver rejäl kognitiv vila. Viktigast av allt, håll ut. Att vika av från de vältrampade nervbanorna och i stället skapa nya kräver tålamod.
58 minuter in i massagen är jag äntligen mjuk i hela kroppen, andas långsamt och befinner mig i ett tillstånd som liknar den fridfulla utopi jag fantiserat om. Massören har återställt jämvikten i mina celler, eliminerat blockeringar i bindväven, fått fart på min blodcirkulation och signalerat till vagusnerven att jag är trygg. Med rätt verktyg är det faktiskt något jag kan åstadkomma helt själv framöver.
