Zoe Lobos: "Jag är tacksam, men jag har också jobbat mig hit"
Kanske började det med en femårig Zoe Lobos som ihop med sina kompisar lärde sig dansa magdans av en av föräldrarna på gården. Kanske var det de äldre syskonen som själva höll på med musik som inspirerade. Eller så var det bara så att Zoe Lobos hittade sin egen väg, följde sin magkänsla och landade på ett ställe som alltid lyfter henne.
– När jag står på scen känner jag att det här är min plats, där jag får göra vad jag vill. Jag kan säga vad jag vill, röra mig hur jag vill, och ingen kan säga något annat. Det är så lätt att känna press på olika håll i vardagen, i skolan och på jobbet. På scenen tillåter jag mig själv att bara … ”girl, just fuck it up!”
Hon berättar att folk som träffar henne i andra sammanhang kan uppfatta henne som reserverad. Men i musiken formar hon ett slags alter ego, som även har hjälpt henne privat.
– I stunder då jag kan vara lite tillbakadragen och övertänka saker brukar mina kompisar säga: ”Vad hade du gjort om du stod på scen?” Ja, då hade jag ju INTE stått tyst. Det är verkligen så nice att ha hittat den lilla genvägen.
Att hitta – och ta – sin egen plats är ett tema som återkommer när Zoe Lobos berättar om sitt liv och sin musik. Hennes föräldrar skilde sig när hon var 6 år och som sladdis med fyra äldre halvsyskon var hon enda barnet till sin mamma och pappa.
– Det blev en egen grej som jag behövde ta hand om själv när jag var väldigt ung och det skapade en del kaos under uppväxten. Jag tror att det har lärt mig att jag behöver ta min egen plats och göra mig hörd. Jag var också yngsta barnet, så föräldrarna släppte nog taget om mig lite mer än med mina äldre syskon. Jag fick göra vad jag ville.
Jag lyssnar inte ofta när folk säger nej
Zoe Lobos
Hur tror du att det har format dig som artist?
– Det har nog gjort att jag fortfarande gör det jag vill. Jag lyssnar inte ofta när folk säger nej. Om jag har en egen magkänsla och känner att det här är en bra idé, så har jag bara kört på det. Sen när jag har blivit lite äldre har jag fått lära mig att tänka efter mer. Magkänslan är ofta rätt, men det är bra att pausa och tänka i stället för att bara agera på impulser.
Nya EP:n Diabla
På den nya EP:n Diabla handlar även musiken om att gå sin egen väg och lyssna till sig själv. Det är andra EP:n efter debuten 100% som kom 2021, och för första gången har hon själv varit med och producerat musiken. Som kvinna i hiphop-världen är det inte självklart att få det där utrymmet hon alltid strävar efter.
– Folk bara ”du borde vara tacksam för att du är där du är”. Jag är tacksam, men jag har också jobbat mig hit. Jag förtjänar att vara här. Jag har många att tacka, men också mig själv för att jag vågade ta den platsen även när andra inte ville att jag skulle ta den. Det finns de som vill forma en, folk som är avundsjuka, allt möjligt som gör att folk vill gå emot en. Men att våga lyssna på sig själv och faktiskt tänka ”jag ÄR tung på det här”.
Har du alltid haft det självförtroendet?
– Nope! Haha. Speciellt när jag var yngre var jag väldigt osäker. Musiken har gett mig möjlighet att ta plats, men det handlar också om att folk ger en en plats att vara på och växa på. Det fanns inte när jag var liten. Nu försöker jag även visa andra och inspirera andra att ta den platsen.
Hiphop med latinamerikanska influenser
Det första ordet hon använder för att beskriva sin musik är ”attityd”. Men hon lägger snabbt till ”lekfull”. Hiphop, med latinamerikanska influenser för att lyfta fram sina uruguayanska rötter. Något som inte var självklart under uppväxten, då hon gick i en skola med få barn med invandrarbakgrund.
– När man är liten vill man passa in. Man vill ha kompisar. Jag såg hur mina vänner hade det och så hade vi det annorlunda hemma hos mig. Jag ville inte prata spanska, inte gå på hemspråk. När mina föräldrar ringde svarade jag alltid på svenska.
Jag började förstå att alla människor är flytande, ingen är samma hela tiden
Zoe LobosNär vände det?
– På gymnasiet, då hade jag som en identitetskris. Det var också då många latinamerikanska artister blev större, som J Balvin, Karol G, Bad Bunny. Det var liksom, ”de är ju från samma kontinent som jag!”. Då blev jag superstolt. Det blev som med många grejer när man inser något nytt, att man switchar helt. Jag blev superlatina!
Känslan av mellanförskap
Hon hittade ett sammanhang med fler latinamerikanskor som också växte upp i Sverige, där hon kunde dela sina erfarenheter som hon tror att många känner igen sig i. De bottnar i ett mellanförskap, där hon inte kände att hon fullt ut tillhörde någon av de kulturer hon vuxit upp med.
– När jag väl började prata om hur jag kände normaliserades den känslan. Jag trodde att jag var helt ensam i det där. Min första EP handlar om det och när jag jobbade med den började jag förstå att alla människor är flytande, ingen är samma hela tiden. Ibland är du glad, ibland arg, ibland social. Och ibland relaterar jag mer till det svenska och ibland mer till det latinamerikanska. Men jag själv är alltid 100 procent.
FAKTA
Namn: Zoe Lobos.
Ålder: 27 år.
Yrke: Artist, producent och låtskrivare.
Bor: Fruängen.
Familj: Mamma, pappa, fem syskon och fem syskonbarn.
Följ: @znlobos
