"Sorgen är priset vi betalar för kärlek" – Winona Oak om nya EP:n och att hitta hopp i det nattsvarta
På mobilskärmen syns indiemusikern Winona Oak, minst sagt gråtmild, sittandes i en bil med någon i famnen. Genom bilrutan skymtar landskapet utanför: kargt, sandfyllt, soligt, hett. ”I rescued my human” säger kopplet på den vit- och grålockiga vovve som nervöst men tryggt krupit upp i Winonas knä. Indiemusikern, och hennes blivande bästa vän, har när bilden tas bara känt varandra i en timme eller två, efter att Winona besökt ett hundhem i öknen utanför LA. Den där mobilbilden är nu tre år gammal – och den lurvigt vitgrå rescue-vovven Lilly, har precis lika länge varit precis lika oskiljaktiga.
– Vi är soulmates. Hon har verkligen förändrat mitt liv, säger Winona, drar upp tröjärmen och blottar namnet Lilly skrivet i versaler, strax ovanför armbågen.
Kickstart i karriären i Los Angeles
Lilly rör sig vant i studiomiljön medan Winona brygger kaffe. Det är i den här musikstudion, en källarlokal i centrala Stockholm, som Winona de senaste åren tillbringat större delen av sin vakna tid. I ett decennium har musiken och artisteriet varit hennes huvudsyssla, och efter att karriären fick en kickstart med fem år på majorbolag i soldränkta Los Angeles (och samarbeten med världsartister som The Chainsmokers) var det dags att flytta hem till Sverige igen. Fortsatt med musiken främst, men med en ny följeslagare vid sin sida och en ny studio för sitt skapande. För lokalen vi befinner oss i består av de rum där Winonas senaste EP, Salt, gråtits ur, tecknats ner och slutligen spelats in.
– Processen bakom EP:n har varit som ett långt terapisamtal. För två år sedan fick jag plötsligt ett starkt behov av att skriva av mig – så det gjorde jag.
Fakta
Namn: Winona Oak.
Ålder: 30 år.
Yrke: Artist.
Aktuell: Nya EP:n Salt, ute 7/2, samt singeln I follow rivers tillsammans med Tiesto.
Familj: Pappa, syskon, pojkvän och hunden Lilly.
Följ: @winonaoak
Trauma, kroppskomplex och sexuellt våld är några av de tabubelagda och ofta skamfyllda teman som de nya låtarna berör. I It’s not my fault gör artisten upp med minnet av ett övergrepp, där hon får inse och påminna sig själv om att ingen skuld ligger hos henne.
– Att få ur mig allt det där mörka ... säger Winona fundersamt. Hon tar en paus, sväljer en klunk kaffe och fortsätter.
– EP:n heter Salt eftersom arbetet med den har inneburit både salta tårar och salt i såren. Det är en mörk EP och den lär bli en vattendelare, där texterna kanske är för tunga för somliga men upplyftande för andra, i sin igenkännlighet. Det finns en hårfin linje mellan att behålla sin integritet och dela med sig på ett genuint sätt, men eftersom jag vet att många gått igenom liknande saker vill jag tro att musiken kan vara till hjälp, skänka tröst. Det är låtar jag själv önskar att jag hade fått höra.
Mamma lärde mig vad riktig, villkorslös kärlek är
Winona Oak
Både kärleken till djur, och kärleken till musiken, väcktes tidigt i barndomshemmet i Dalarna på ön Sollerön – även kallad Solens Ö – med tusen invånare, och fler djur än människor. Men artistens allra första kärlek, det är hennes mamma, Eva. Det är Eva som lär Winona om böcker, kultur och musik men också om feminism, självkärlek och omtanke. När Winona bor i LA skickar hennes mamma handskrivna brev och torkade blommor från familjens trädgård.
– Hon lärde mig vad riktig, villkorslös kärlek är. Det är svårt att beskriva. Hennes närvaro, hennes sätt att vara på, hennes kärlek … Allt var så stort, på något sätt. Man kände så tydligt av den, hela tiden. Och även nu när hon inte är här så känner jag fortfarande att det finns något som sträcker sig över till andra sidan. Jag vet fortfarande hur mycket hon älskar mig, och hur mycket jag älskar henne.
Miste sin mamma i cancer
För det har bara gått ett och halvt år sedan Winona miste sin mamma, efter 15 års kamp mot en obotlig cancer.
– Att känna sorg är den yttersta uppoffringen vi gör för att få älska någon. Vi vet att allt har ett slut. Sorgen är priset vi betalar, det är en bekräftelse på hur mycket man älskar någon, att man har fått chansen att uppleva en så stark kärlek.
Winona står mitt i sorgearbetet. Men i det nattsvarta har Lilly visat sig livsviktig.
– Utan Lilly hade jag gått under totalt. Hon ger så himla mycket. Hon sover hos mig varje natt, tvingar mig att gå ut även när jag bara vill ligga stilla och skita i allt, hon gör busiga saker, får mig att skratta. Det är en så okomplicerad kärlek. En kärlek man bara kan få från en hund, tror jag. Man kommer ur sitt eget lilla skal och tvingas se lite utanför sig själv.
Ännu är det svårt för indieartisten att blicka tillbaka på månaderna som lett fram till EP:n med ett ”då”. Varje dag är en ny bearbetning av minnen, sorg och starka känslor – men även av små segrar.
Julian Gillström– Det har varit både uppslitande och förlösande. För samtidigt som mörkret är tjockt finns det också hopp. Hopp i att jag tar makten över mina upplevelser och hopp om att de som lyssnar kan få göra det också. Jag hoppas att låtarna kan öppna upp för diskussion om större saker än musiken i sig.
Lilly ligger och sussar på den mjuka studiomattan. Snart anländer musiker och producenter för att lyssna igenom Salt med Winona, som visar filmer på Lilly från dagen i öknen. Kopplet med texten ”I rescued my human” gör sig påmint – och ter sig, näst intill, profetiskt.
