ELLE möter Tyla: "Jag har blivit mer bekväm med att göra misstag"
Kvällen innan sommarens OS-invigning i Paris var Tyla ovanligt lugn. Den sydafrikanska sångerskan skulle göra ett oannonserat framträdande under en tillställning på Fondation Louis Vuitton, med kända gäster som Zendaya och LeBron James i publiken.
– Det var Pharrell (Williams, kreativ chef för Louis Vuittons herrkläder) som bjöd in mig, berättar Tyla. Helt galet, jag tackade ja på en gång såklart. Ibland blir jag nervös, alltså riktigt nervös.
Men den här gången slapp hon tygla sina nerver och kunde se fram emot spelningen hela dagen. Hon var klädd i en svart- och gulmönstrad oversize jerseytröja från Louis Vuittons kommande herrkollektion för våren 2025 till spandexshorts och lårhöga stövlar. Hon körde fyra låtar, inklusive dunderhiten Water.
– Jag kände mig het, säger Tyla och ler brett. När jag gick på scen så visste jag vilken sorts publik det skulle vara ... professionell, inte så mycket dans. Och det var så himla roligt. Jag passade på att reta VIP-gästerna också, ”ni är så stela”, haha!
FAKTA
Namn: Tyla.
Ålder: 22 år.
Yrke: Artist.
Följ: @tyla
Några dagar tidigare var Tyla i London för att spela in ny musik och repa inför kommande konserter, bland annat Lollapalooza i Chicago, hennes första stora amerikanska musikfestival. Vid 22 års ålder har hon hunnit få en explosionsartad karriär med fans över hela världen.
– Det var som att jag började se stjärnor, berättar Ezekiel Lewis, chef på skivbolaget Epic Records, om när han såg en videoinspelning med Tyla för första gången. Jag såg möjligheterna att göra något verkligt originellt.
Tyla Laura Seethal gjorde covers på youtube
Bara några år tidigare var Tyla Laura Seethal fortfarande en gymnasiestudent hemma i östra Johannesburg. Som barn lade hon ut videoklipp där hon sjöng covers på låtar av artister som Justin Bieber, men när Tyla sen började göra egen musik blandade hon R&B med pop och den absoluta favoritmusiken: amapiano, sydafrikansk house. Det var när hon som 14-åring hörde det signifikanta trumljudet i låten Iskhathi (Gonggong) av Kwiish SA som hon blev helt såld.
– Så fort amapiano spelades så började alla dansa annorlunda, minns Tyla. Att se energin som växte ... det kändes nästan andligt. Jag har alltid velat mixa det soundet med andra genrer jag gillar, som R&B och pop, och göra något eget.
Tyla beskriver hur frustrerande det var att hemlandets unika housestilar, från amapiano till kwaito, gick omvärlden helt förbi.
– Jag tyckte att det var så speciell musik, som faktiskt behövde spridas. Så jag gjorde min egen version i hopp om att folk skulle börja utforska andra artister från Sydafrika och ursprunget till själva soundet.
Hon pushade mig och kunde få mig att sjunga en låt 20 gånger
Tyla, om sin mormorTylas familj har stöttat henne ända från början. Hennes mamma, även hon en kreativ själ som ägnar sig åt allt från att tillverka smycken och stearinljus till att sälja choklad och fastigheter, konstaterade att dottern kunde sjunga. Mostern, som varit professionell dansare, lärde Tyla att dansa magdans när hon var liten och hennes mormor brukade berätta om när hon deltog i sångtävlingar, där priserna bestod av pengar och cigarettpaket.
– Jag blev inspirerad av henne. Hon pushade mig och kunde få mig att sjunga en låt 20 gånger, tills den verkligen satt.
Tyla var ett lillgammalt barn och visste tidigt att hon ville bli popstjärna, hon provspelade till alla skolpjäser men det var sången som var den stora drömmen.
– Det är något jag verkligen alltid har velat, säger hon. För mig själv, för Afrika och världen. Att göra något annorlunda, något originellt. Och så ville jag få klä mig fint ... Hallå, jag är inte alltid ett föredöme!
Nu för tiden tycker Tyla att vissa av klippen hon lade upp på Internet som barn är lite pinsamma, men det var roligt då och hon fick utlopp för sin artistiska ådra. Under sista året i gymnasiet började hon spela in sin egen musik och fast det var svårt att vänja sig vid att sjunga i en studio så kändes det samtidigt självklart.
– Jag hörde mig själv i en låt och tänkte ”det är det här jag måste göra”, även om just den låten kanske inte var den bästa, säger hon och skrattar.
Föräldrarna ville att Tyla skulle fortsätta studera men blev till slut övertygade om att dottern visste vad hon gjorde. Det är fortfarande familjen som får höra alla nya låtar först, innan de släpps någon annanstans. När Tyla mottog en Grammy i den helt nyinstiftade kategorin Bästa afrikanska prestation var hennes föräldrar på plats och det var deras första resa till USA.
– De kom backstage efter att jag vunnit och mamma grät för allt var så overkligt.
Det är mycket som har känts overkligt för Tyla, inte minst att se sin beroendeframkallande singel Water bli ett globalt fenomen tillsammans med den virala dansen (ett sorts intensivt höftrullande med blinkning till den sydafrikanska dansstilen Bacardi), följt av samarbeten med Summer Walker (en remix på Girls need love), Tems (No. 1) och rapparen Travis Scott i en remix på Water.
– Först var det inte meningen att det skulle göras en remix, berättar Tyla. Men när Travis frågade kände jag liksom, ”varför inte?”. När jag får förfrågningar om samarbeten och det är artister som jag har lyssnat på hela livet och beundrat, så skriver jag direkt till familjen i vår chatt. Jag blir så genuint exalterad och känner bara ”yes – alltså, yes, yes, yes!”.
Nedsättande påhopp
Det faktum att såväl artister som publik i USA äntligen omfamnar afrikansk kultur saknar inte betydelse. Jag minns mitt tvivel när jag hörde den nigerianske stjärnan Burna Boy på hiphopkanalen Hot97 i New York för flera år sedan – 2023 blev han den förste afrikanske artisten som sålde ut U.S. Stadium.
– När jag började hänga på sociala medier lärde jag mig att det inte var coolt att vara afrikan i USA, säger Tyla. Jag möttes av en hel del nedsättande påhopp och märkte att det var helt fel att komma från Afrika. Nu visar folk kärlek på ett helt annat sätt och är mer öppna för afrikansk kultur, det är underbart. De kan ta till sig musiken.
Tylas första singel, den studsigt flirtiga Getting late från 2019, var också hennes första ansats till det hon kallar ”popiano”, en mix av amapiano och pop. Efter lanseringen av videon till låten 2020 fick hon massvis av fans i Sydafrika (nu har videon över 10 miljoner visningar på YouTube) och det verkligt stora uppsvinget fram till debutalbumet Tyla, skedde sedan parallellt över hela Afrika, USA och andra delar av världen. Innan albumsläppet i våras hade Tyla hunnit bli den första sydafrikanska soloartisten som hamnat på Billboard hot 100 sedan den legendariske Hugh Maskela för 55 år sedan, och först någonsin att vinna en Grammy i den nya kategorin Bästa afrikanska prestation (för Water). Dessutom har hon synts i annonser för Gap – hennes första stora modekampanj.
Både modell och sångerska
Det är dagen efter spelningen i Paris och Tyla är lugn och samlad under fotograferingen för ELLE – omringad av stylister, managers, publicister och assistenter. Hon pratar mjukt men stadigt på sin Johannesburgsdialekt och ställer samma fråga upprepade gånger under dagen: ”Men ser det ut som jag?” När vi sen slår oss ner för att prata, efter att hon sjasat iväg sitt team från logen, förklarar hon varför.
– Jag är väldigt engagerad i allt jag gör ... mitt sound, min image, vad jag har på mig, hur jag ser ut. Det spelar roll och det är viktigt att det stämmer med musiken och hur jag mår. För när allt kommer omkring är jag en artist. Jag gör modelljobb, men det är vid sidan av.
När fotograferingen är klar hoppar Tyla in i baksätet på en van. Hon är klädd i en grå t-shirt och genomskinliga tights, blicken är fokuserad på telefonen. När vi kommer fram till hennes hotell beger vi oss till en lounge på översta våningen och breder ut oss i de mjuka sofforna med handdukar som filtar. Tyla känner av en gammal ryggskada och vill sträcka ut sig efter att ha varit på fötter en hel dag. Hon berättar att det kändes ganska ”knasigt” att stå framför kameran i början.
– Men så insåg jag att även om vissa bilder blir dåliga, så blir det faktiskt några bra också. Jag har blivit mer bekväm med att göra misstag och det gäller även musiken. Att kunna ställa mig i båset och sjunga några melodier, några blir mindre bra och några blir helt fantastiska. Jag är mer öppen för att det inte alltid blir perfekt.
Jag vet vad jag gillar, jag vet hur jag vill se ut, jag vet vad som är coolt
TylaTyla vill att människor som lyssnar på hennes musik ska känna att den inte är ”kommersiell, sådant vi hör överallt” och att hennes kulturella bakgrund är närvarande. Något genuint och okalkylerat.
– En annan grej med sydafrikansk musik är att en låt kan vara deprimerande, men med ett beat som får dig att vilja dansa. Det är också en aspekt jag vill få med. Dansa och skaka röven även om du gråter ... [skratt]. Varje gång jag lyssnar på låten Healer Ntliziyo Yam så gråter jag.
– Jag vet vad jag gillar, fortsätter Tyla. Jag vet hur jag vill se ut. Jag vet vad som är coolt, särskilt nu. Jag litar på mitt omdöme och ja, jag älskar att samarbeta med människor som når utanför min bekvämlighetszon, men inte alldeles för långt bort där det närmar sig något jag aldrig skulle göra. Om jag inte gillar det, då gör jag det inte.
Hennes ”svettiga” beachstil – korta kjolar, minimala skjortor och toppar som blottar navelringen – växte fram under tiden i den sydafrikanska kuststaden Durban, som båda hennes föräldrar kommer från. Klimatet där är varmt och fuktigt och Tyla tillbringade stora delar av sin fritid på stranden. Den lite luggslitna stilen härstammar också från tiden då hon fick sina första spelningar och inte hade råd med nya kläder, hon och hennes bästa vänner tog i stället det de hade och gick loss med saxen för att uppdatera garderoben.
– Vi var helt enkelt tvungna att lösa situationen, förklarar Tyla. Vi skapade coola outfits av våra gamla kläder.
När Tyla är i Johannesburg bor hon gärna hemma hos föräldrarna för att kunna umgås med syskonen – hennes ”bästa vänner” – och se på film. Men om hon ska festa åker hon till Soweto, en delvis nedgången och eftersatt förstad till Johannesburg.
– Det är där de riktiga festerna finns. Under pandemin var det egentligen inte tillåtet med fester, men så fanns det ändå de där tillställningarna där vi blev insläppta och sen öppnades inte dörrarna förrän det var morgon och man kunde visa sig på gatorna igen. Och om polisen kom var vi tvungna att vara helt tysta och låtsas som ingenting. Sedan kunde festen fortsätta igen. Sydafrikaner älskar helt enkelt musik.
– Det känns verkligen som jag har förändrats en hel del de senaste månaderna, fortsätter Tyla. Folk kanske inte ser det, men jag hoppas att det märks på mitt nya album.
Slutat bry sig om vad andra säger
Tyla förklarar att förändringen ligger i att hon slutat bry sig om sådant som andra säger eller tänker om henne och hon är evinnerligt trött på jämförelserna med Rihanna och I’m a slave 4 U-erans Britney Spears.
– Till en början brydde jag mig faktiskt, men sedan en tid tillbaka känner jag bara: ”De får säga vad de vill, men det spelar ingen roll för jag vet att det inte stämmer.”
Hon gör allt färre inlägg på sociala medier och ibland raderar hon vissa appar en vecka åt gången.
– Det här året har jag presenterat mig själv, nästa år ska jag bara ha kul. Göra det jag känner för, ha på mig det jag känner för. Jag leker fram material och understryker mina rötter i musiken. Det kommer fortfarande vara jag, samma svettiga vibes, men mer utvecklad.
