Mor och dotter – Neneh Cherry & Mabel: "Vår kärlek har övervunnit allt"
Det är 1995 och ett hjärta har precis slutat slå. Neneh Cherrys styvpappa Don lever inte längre.
Några timmar senare samlas familjen, barn och vuxna, för att lyssna på helt nya hjärtslag. Neneh är gravid och på ultraljudsskärmen ser de det nya livet pulsera.
– Det var så vackert att höra de snabba små hjärtslagen, säger Neneh Cherry.
Tre månader senare, den 19 februari, föds Mabel Alabama-Pearl McVey, i Malaga där Neneh Cherry, maken Cameron McVey och döttrarna Naima och Tyson bor.
– Jag kommer ihåg varje detalj. Jag hängde runt på torget utanför kliniken innan. När jag och Cam kom in stod personalen där och väntade. Alla mina döttrar har fötts strax före ett helt klockslag, Mabel kom tio i fyra. Det tog mindre än en timme, sedan var hon här. Och Mabel var verkligen här! Man kände direkt att hon var född till den hon är. Och det kändes så betydelsefullt att hon kom precis efter att min pappa hade lämnat. Det nya livet blev så centralt, så värdefullt, en sådan nödvändig livsenergi. Då kände jag det starkt – this is how we continue.
Fakta
Namn: Neneh Cherry och Mabel McVey.
Ålder: 60 och 28 år.
Yrken: Artister.
Bor: London.
Aktuella: Neneh är aktuell med självbiografin Tusen trådar, Mabel är aktuell med singeln Stupid dumb.
Följ: @mabel,@nenehcherryofficial
Det är 2024 och Neneh Cherry, 60 år, och Mabel McVey, 28, har lämnat hemstaden London och sammanstrålat i en fotostudio i Stockholm för ELLEs fotografering. Plagg har provats, flätor flätats. Nu står de framför kameran för sitt första gemensamma omslag någonsin, hand i hand.
– Höj musiken! ropar Neneh och basen dunkar. De dansar loss, gapskrattar. Mamma-dotter-energin lyser så starkt att hela teamet blir berörda. När vi sätter oss och pratar senare berättar de om alla livets stormar de kämpat sig igenom tillsammans för att komma hit, nå gemensam harmoni.
– Man kan inte gå runt de tyngsta sakerna, säger Neneh. Man måste gå igenom dem. Göra jobbet. Vi har haft turen att kunna bearbeta och acceptera att life fucking hurts, att vi inte är perfekta. Nu har vi fått gåvan av det, vi är supernära …
– … för att vi gjorde det hårda arbetet, fyller Mabel i.
De gör så, fyller i varandras meningar. Och skrattar.
Man kan inte gå runt de tyngsta grejerna. man måste gå igenom dem.
Neneh Cherry
en enormt svår period
Mabel ler och berättar om familjens vän, författaren Zadie Smith, som går igenom en jobbig tid med sin tonårsdotter.
– ”Snälla, säg att allt blir bra?” frågade hon oss nyligen, med desperation i rösten. Och det blir bra. Men vi hade det jättetufft. Då var min och mammas relation inte bra.
– Mabel och jag gick igenom en enormt svår period när hon var tonåring och jag mådde som värst. Jag var inte där. Det var fruktansvärt. Jag älskar mina barn över allt på jorden. Den kärleken… Samtidigt är jag bara en människa. Jag gick igenom stor sorg och det är ännu värre för ett barn att ha en förälder som inte kan finnas till, vara där i ögonblicket. Men nu har vi en närhet som vi inte hade fått annars. Det är jag tacksam över varje dag.
De minns båda en mardrömsjulafton när allt kändes som mest hopplöst.
– Mormor hade gått bort så mamma mådde väldigt dåligt. Farmor gick bort så pappa mådde inte bra. Jag tvingades växa upp för fort och vi låtsades att allt var okej. Men det var så mycket smärta i rummet att det gick att ta på. I något läge stod alla ute på gården och skrek. Men det gick inte att prata om det. Det kändes som att allt skulle rasa då, berättar Mabel.
Funnit varandra
Mabel packade väskorna, lämnade hemmet och flyttade till en kompis för att stå ut med situationen. Hennes mamma hade blivit beroende av alkohol och de nådde inte fram till varandra.
– Jag var arg och besviken. Jag fattade att vuxna som jag trodde skulle ha koll på allt inte hade koll på någonting. När man inser: vem kör den här skutan – ingen, what the fuck?! Men jag förstod också att det inte är så lätt att vara människa. Mamma var bara 18 när hon fick barn och gjorde karriär samtidigt. Vi var på världsturné när jag var tre månader. Sedan gick hon igenom stora förluster… Ju äldre jag blir, desto mer imponerad blir jag av min mamma. Senaste två åren har vi kommit riktigt nära varandra. När hon är där känns allt bra.
Vad gör ni helst ihop?
– Vi älskar att laga mat tillsammans. Shoppa, bingea teveserier. Mammamys. Jag saknar henne jättemycket när vi är ifrån varandra. Som tonåring trodde jag aldrig att vi skulle få en sådan relation som vi har i dag.
Som bebis hängde Mabel med mamma i bärselen överallt. Modeplåtningar, musikstudios, världsturnéer.
– Jag tog mina första steg i en turnébuss … fnissar hon.
– … och jag missade dem! lägger Neneh till med förfäran i rösten.
– Men kapellmästaren såg i alla fall, kontrar Mabel.
Hon beskriver sig själv som en känslig själ, ständigt med ett mörkt moln svävande ovanför.
– Jag har ADHD, ångest … och jag har haft kronisk depression, jag var sex år när jag fick det första gången. Jag fick torgskräck, vägrade gå ut.
Det var svårt att navigera i myllrande London. Familjen flyttade till Sverige.
Alla har inte samma förutsättningar psykologiskt. Det är okej.
Neneh CherryVar det svårt att vara mamma då?
– Ja. Verkligen! Min mammainstinkt var att göra allt bättre för mina barn. Få allt jobbigt, svårt och ont att gå över. Men ibland kan man inte det, utan måste bara finnas där. Då har jag känt mig otillräcklig.
– Jag blev orolig av hennes oro, säger Mabel. Pappa är också en ”fixer” men ibland vill man bara få känna att det är okej att man är där man är.
– Inte en mamma som står bredvid och är ännu mer neurotisk!
Ångest, starka känslor och depressioner
Neneh skrattar, med ögonen fulla av allvar. Mabel tänker en stund och försvarar sedan sina föräldrar.
– Jag har fått professionell hjälp många gånger. Men ni har hjälpt mig mest. Ni har sett när jag inte mått bra. Total acceptans. Många kreativa personer har ångest, starka känslor, depressioner. Jag har träffat så många olika personer och fått olika råd. Tidigare kände jag mig alltid låg och misslyckad. Nu när jag vet vad jag har för diagnoser kan jag sätta ord på vad jag inte klarar och varför. Att veta själv har fått mig att må så mycket bättre. Alla har inte samma förutsättningar psykologiskt. Det är okej.
– Man behöver lära sig att älska de sakerna hos sig själv. Som Mabels pappa säger: ”it’s your superpower!” utbrister Neneh.
– Ja, när jag gråter säger pappa: ”Vad fint att du känner!”
Hade skolan och samhället samma acceptans?
– Nej. It kills your soul.
Mabels blick blir mörk. Hon hoppade av skolan för att satsa på musiken, som sin mamma. När Neneh summerar sitt liv så här långt i självbiografin Tusen trådar märks det att hon och dottern har levt liknande liv.
Din bok känns väldigt öppen och ärlig, hur kom du fram till att du ville berätta?
– Jag ville göra det på riktigt. På samma sätt som när man gör en skiva, allt måste ut. Jag hade ett starkt behov av att gå tillbaka i min barndom, bearbeta och studera mitt arv. Det var jobbigt, men med åldern kommer man till en plats i livet då man behöver reflektera.
Mycket av det vackra i livet är melankoli
Neneh CherryDu beskriver hur du upplever melankoli första gången som barn, har du använt den känslan genom livet?
– Jag är en känslig människa, precis som mina barn, mina syskon och mina föräldrar. Det är jobbigt att släppa fram de känslorna, men melankoli… it’s the blues! Så mycket av det vackra i livet är melankoli. Attraktionen till melodier, texter och uttrycket i musik har nog alltid kommit ur det melankoliska, det är det djupet som gör det så bra. Jag pratade med 3D i Massive Attack om det där soundet som vi dras till, att det alltid måste finnas där för att det berör oss – det är där hjärtat finns.
Styvpappans heroinmissbruk
Din barndom präglades av dina föräldrars konstnärskap och resande, men även av din styvpappas perioder av heroinmissbruk?
– Som barn försöker man känna att allt är okej även när det inte är det. Jag och min lillebror Eagle-Eye lyssnade på musik, tittade på teve. Vi höll oss fast i rutinerna vi hade. Någonstans visste vi hela tiden att det skulle bli bra igen. Jag tror att det är först som vuxen man kan uppleva hur svåra tider man haft som barn, man har inte den emotionella kapaciteten innan. Men som vuxen behöver man bearbeta det man har förträngt för att må okej. Det var min styrka, att jag alltid har kunnat ställa mig upp, gå ut och leverera. Men det kom i kapp mig. Och gör man inte någonting åt det så tar demonerna över.
Tog demonerna över?
– Jag mådde skit ett tag. Jag ville må bra, vara stark – det var en skam att inte vara det. Jag fick bara surrender. Man samlar på sig mycket i livet som man till slut måste ta fram. Ingen går upp varje dag och är överlycklig. Det är det som är livet. Jag har levt, jag har tagit mig hit. Nu fortsätter vi. Även det svåra och det som är fult bär gåvor. De ger en insikt om livet och hur skört det är.
En fast punkt i Neneh Cherrys liv har varit maken Cameron. De har känt varandra i fyra decennier.
– Vi separerade en gång, i tre månader. Annars har vi levt ovanligt nära varandra. Fått barn, jobbat ihop, flyttat världen runt – han är min livskompanjon. Den där pausen var fruktansvärd, men efter det blev vi båda bättre på att se våra egna behov. Jag är både stark och svag, men oftast för snäll. Jag säger inte till förrän jag verkligen blir arg. Vi har känt varandra i 40 år och redan när vi klickade första gången kände jag: där är han. I know this soul. Men jag tycker fortfarande att jag lär känna honom! Det är vackert.
Ni gifte er 1990, Azzedine Alaïa designade din brudklänning. Hur var han?
– Ja, gud. Alaïa var ett geni. Jag träffade honom ganska mycket. Jag glömmer aldrig när jag satte på mig min första Alaïa-klänning. En fysisk upplevelse, som ett andra skinn. De är som gjorda för kvinnokroppen. Han gav mig otroligt mycket kläder. Tyvärr har jag inte kvar brudklänningen, bara kappan som hörde till. Min man fick ett ryck när vi flyttade en gång och slängde massa lådor som han tyckte var onödiga. Det var typ alla mina kläder. We just don't talk about it…
Mabel himlar med ögonen. Alaïa är även hennes favoritdesigner.
– Jag var på Azzedine Alaïa Foundation och fick gå igenom deras arkiv för ett tag sedan. De tog fram tyget som mammas brudklänning gjordes av. Ljusblått, så vackert. Jag är besatt av vintage Alaïa, det var en dröm att få vara där. Jag har en jättefin Alaïa-behå som jag hittade på vårt landställe. Och en body.
Vad säger era klädstilar om er som personer?
– Jag är ganska kaotisk! Pappa kallar det organized chaos, haha. Jag väljer plagg och smycken jag älskar men tänker sällan på hela looken. Jag har bestämt mig för att enbart shoppa vintage. Jag bär oftast tjocktröja med kjol eller klänning. Det har jag fått från mamma, att mixa maskulint och feminint, säger Mabel.
– För mig handlar mode om self expression, hur man uttrycker sig själv inifrån med det man bär utanpå. Jag har också en semi-kaotisk stil. Lite old school hiphop, lite buffalo, en gubbyxa med Adidas- eller bomberjacka, guldörhängen och handduk om huvudet. Sneakers eller boots. Det beror på hur jag känner mig. Jag vill gärna sätta ihop saker som inte är menade för varandra men ändå funkar, kontraster. Jag tycker om att bryta regler.
jag planerade aldrig ett statement. Men det blev någon slags revolution.
Neneh CherryTänkte du så redan när du uppträdde på Top of the pops 1988 med din ikoniska gravidlook?
– Jag var gravid, jag planerade aldrig ett statement. Men det blev någon slags revolution. Det kändes viktigt i och med hur det var på den tiden, tidigt 80-tal, att som kvinna inte låta gamla regler styra. Skulle man inte kunna jobba med musik och ha familj samtidigt?
Var det viktigt hur kläder fick dig att känna?
– Absolut. Kläder är som en rustning för mig.
Ett plagg du minns?
– En anorak med fuskpälshuva som jag fick av Gaultier. Man kan ha precis vad som helst till. Och en regnkappa jag fick av Kim Jones på Fendi. Otroligt skuren. Jag kan gå ut med pyjamas under och ändå känna mig superfin.
Neneh har katastrofala modeminnen också.
– Jag skulle ta bilder för en tysk modetidning. De ville absolut att jag skulle ha rakt hår. Jag lät mig övertalas men när jag såg resultatet tappade jag kraften helt. Jag sprang till närmaste handfat och stoppade håret under vattnet... Även amerikanska Vogue blev det bråk med, de var completely white på den tiden. De ville sminka mig så att jag såg vit ut. Men nu äntligen händer det mycket kulturellt i modevärlden. So much colour everywhere! Senaste modeteamet jag jobbade med var det 85 procent women of colour. Men när jag först började jobba uppskattades det inte att man dök upp i flätor, man skulle gömma dem.
Vem har störst garderob?
– Mabel helt klart.
– När jag renoverade mitt hus gjorde jag en extra våning för alla mina kläder och skor.
Var shoppar ni?
– Jag älskar Dalston market i London, säger Neneh.
– Jag har upptäckt flera nya unga designers i Nigeria, som Éki Kéré som gör kläder av bast, säger Mabel. Jag känner mig så vacker i dem, ingen i London har samma. Det händer massor där både musik- och modemässigt.
Jag längtar tills jag själv har barn & kan göra som mamma. Hon är min inspiration.
MabelOlika som artister
Pratar ni låtskrivande tillsammans?
– Vi skriver på väldigt olika sätt. Jag skriver med min bror Marlon, och senaste två åren har jag gjort musik i Max Martins studio, de är mästare på att sätta ihop låtar, där har jag lärt mig massor. Tidigare satt jag, ensam tjej, i ett rum med åtta män och skrev, det funkade inte. När jag läste mammas bok insåg jag att väldigt lite har förändrats i branschen när det gäller pressen man känner som kvinna. Nu vill jag bara jobba i små team som jag litar på, känner mig trygg med. Jag har en hemmastudio, det är perfekt, säger Mabel.
Ditt starkaste musikminnne?
– Jag hade en hemsk spelning i Belgien 2020. Jag mådde jättedåligt, var helt utarbetad. Jag brukar alltid må bra på scen men den här gången kunde jag inte trycka bort känslorna, plötsligt började jag storgråta och sprang ut. Pappa sa åt mig att välja en låt jag kunde sjunga och bara gråta. Jag valde Okej, publiken bar mig genom den. Det sjukaste är att det aldrig kommit ut ett enda klipp från spelningen, tack vare mina lojala fans.
Har ni någon gång tänkt jobba ihop?
– Nja, vi är så olika som artister, säger Mabel. Men jag kanske gör en cover på någon av mammas låtar någon gång, det hade varit kul!
Viktigaste nyckeln till era musikaliska framgångar?
Neneh och Mabel svarar samtidigt.
– Familjen!
– Jag har aldrig varit så glad och nöjd med min karriär som jag är nu, säger Mabel. Det är för att min pappa hjälper mig, min bror skriver med mig, mamma reser med mig, min kille jobbar också med musik. De är bäst. Åren jag inte mådde bra var åren när jag inte hade dem nära. Jag längtar tills jag själv har barn och kan göra som mamma. Hon är min inspiration.
– Vår familj och mina barn har varit anledningen till att jag gör det jag gör, säger Neneh. Jag tror inte att jag hade överlevt om jag inte hade haft min familj så nära runt omkring mig i alla år.
De tittar på varandra och ler.
– Vår kärlek har övervunnit allt.
Fotograf: Alejandro Sonoro/Sauvage TV
Stylist: Lisa Lindqwister/Lundlund
Makeupartist: Amanda Jah
Hårstylist: Sainabou Chune/Mikas Looks
Stylistassistent: Sofia MatéFotografassistenter: Emanuel Koroly & Oscar Edwards
Produktion: Lundlund
