Framtiden tar form – ELLE möter Louis Vuittons konstnärliga chef Nicolas Ghesquière
Det är svårt att föreställa sig, men det fanns en tid när modevisningar hölls i privata salonger – långt ifrån sociala medier – när klädskaparna huserade i lyxmodehusens toppskikt under decennier och sådana som du och jag fick en glimt av deras skapelser först när de dök upp i magasin som det här. Det var långt innan pre fall, pre spring och destinationsvisningar. Innan influencers och e-handel. Innan chefsdesigner på de stora märkena började byta plats med varandra med blixtens hastighet. Och långt innan inte mindre än 13 av dem lämnade sina positioner på modehus som Fendi, Celine och Chanel under loppet av ett år.
Nicolas Ghesquière firar tio år hos Louis Vuitton
Oktober 2024, just som modebranschens ryktes-kvarnar gick på högvarv, där världens mest inflytelserika journalister, stylister, fotografer och modeller utbytte teorier om vem som skulle ta vilken position på vilket anrikt lyxmodemärke – berättelserna muterade på sin färd från en front row till en annan, sedan vidare till nästa – presenterade Nicolas Ghesquière den visning som kom att kröna hans triumfatoriska 10-årsjubileum på Louis Vuitton under modeveckan i Paris.
Ghesquière bjöd på en uppvisning i kreativ ekvilibrism, med modeller klädda i formkollage av lika delar framtid som dåtid på en enorm catwalk uppbyggd av Louis Vuitton-koffertar arrangerade likt Minecraft-block, demokratiskt placerad mitt i rummet – som ett farväl till tidigare, mer labyrintartade visningar som vindlat sig runt bland publiken. Nu var riktningen tydlig: framåt, mot framtiden. Kollektionen – med sina renässansdoftande blousonjackor, blusar med voluminösa ärmar, scifi-artade broderier och bikershorts – var en fröjd. Men också en sorts stöttepelare, något att luta sig mot under en period när så stora delar av modeindustrin befann sig i fritt fall. Som final, när publiken dansade till Jamie xx och tjöt på sina platser, steg Ghesquière – modevärldens kanske mäktigaste chefsdesigner – fram för att buga sig.
När vi träffas en vecka senare har han slagit sig ner inne i makalösa Salon de Gramont på The Ritz i Paris, varmt leende med lugn och vänlig utstrålning under de klassiska mästerverk som pryder väggarna. Ghesquière är en i raden av kreativa titaner, inklusive Marcel Proust och Ernest Hemingway, som gjort det 127 år gamla hotellet till sitt andra hem.
– Vet du, jag var kanske 15 eller 16 när en god vän till mig, som var vuxen, bjöd in mig på ett glas champagne här när jag fyllde år, berättar han. Men jag stoppades i dörren för att jag hade sneakers ... till kritstrecksrandig kostym. Jag var cool, förstår du.
Karl Lagerfeld stannade på Fendi i 54 år. Nu framstår 15 år som rena evigheten
Nicolas Ghesquière– Det är så kul att tänka på det där nu, skrattar han och tittar ner på sina svarta Nike-skor.
Fast nu är han inte någon ung tonåring på besök i Paris för att förverkliga sina kreativa ambitioner. Han är en man som styr över världens största och mest namnkunniga lyxmodemärke. Det faktum att han har haft positionen i elva år, med fyra till framför sig (Louis Vuitton förnyade hans kontrakt 2023), är i själva verket något sällsamt: att en chefsdesigner på ett stort modehus blir långvarig.
– Det känns som att 15 år har blivit det nya 50, resonerar Ghesquière. Folk säger, ”Åh, precis som Karl [Lagerfeld]”. Men Karl stannade på Fendi i 54 år. Nu framstår 15 år som rena evigheten.
Den tyngd som följer på ett sådant ansvar går inte Ghesquière förbi, utan verkar snarast addera en känsla av meningsfullhet till hans visningar.
– Världen är komplicerad, fortsätter han. Jag tror att alla bär på frågor. Av många anledningar behöver vi bra, positiva saker just nu och mode kan vara en sådan sak. Om man kan bidra med lite ljus i världen med det vi gör, njutning och glädje, så är det viktigt att göra det. En del visningar kan vara mer konceptuella och dramatiska, men nu kände vi mer, ”vi kan väl använda den här kvarten till att sprida lite glädje”.
– Det positiva handlade också om delaktighet och det var väldigt viktigt för mig att alla i rummet skulle se samma sak samtidigt. Jag ville verkligen känna en sorts enighet. Det är delvis också vad det här jubileet handlade om, att hylla stilgrepp och den underbara gemensamma historien.
Ghesquières livsberättelse kretsar till stor del om tid – om hans eviga fascination och relation till den, men också om att trotsa den (många har påpekat att han vid 53 fortfarande har ett pojkaktigt utseende). Hans värv, som inte att förglömma även rymmer 15 år som chefsdesigner på Balenciaga (en position han fick som 25-åring), är färgat av kärleken till science fiction och historia, och kanske är det just dessa intresseområden, förutom mode såklart, som gjort honom så ståndaktig i en era av blixtsnabba förändringar och inneboende osäkerhet. Han har tagit till sig och omtolkat – och alltid lärt sig av det förflutna.
– Det är så oerhört intressant med tidskrockar, förklarar han. Mycket av min inspiration kommer från det, särskilt på LV. Jag är besatt av förväntningar. Jag är besatt av tanken på att se framåt och mycket av det har jag fått från science fiction.
Fascinationen började när han som liten fängslades av Marvels berättelser om Dr Strange (”Jag brukade rita om dräkterna i mina skolböcker”) och klassiker som Jules Vernes Resan till jordens medelpunkt. Senare hänfördes han av filmer som 2001: ett rymdäventyr, Närkontakt av tredje graden, Replay och Alien.
jag tror att min längtan efter att börja jobba med mode föddes när jag insåg att det inte bara handlade om kläder, väskor och skor.
Nicolas Ghesquière
– Det är fantastiskt, för i science fiction finns det där obeskrivbara löftet. Det är så inspirerande, tanken på superkrafter och att världen hela tiden utvecklas. Dessutom har jag alltid uppskattat den kvinnliga representationen inom science fiction. Jag kan se en bra science fiction-film och tänka, ”Hur skulle jag tolka den där karaktären?”
Science fiction-genren innebar en vidgad världsbild för Ghesquière som växte upp i Comines, en liten stad i norra Frankrike, där hans pappa ansvarade för en golfbana och mamman väckte hans intresse för kläder. Det var också science fiction som fick honom att finna ett fokus, något som annars kan vara ovanligt för barn i den åldern.
– Alla barn är väl nyfikna på världen, säger han. Jag kommer från en väldigt liten stad och min enda kanal till den stora vida världen var tidningar och TV-program ... och mamma så klart. Fast jag tror att min längtan efter att börja jobba med mode föddes när jag insåg att det inte bara handlade om kläder, väskor och skor. Jag var nog runt 11 då. Kanske en längtan efter en värld som utvecklas åt rätt håll, på något sätt.
Redan som 14-åring fick Ghesquière sin första praktikplats.
– Det skulle förmodligen inte vara tillåtet idag, skrattar han. På den tiden var allt mycket enklare.
Föräldrarna uppmuntrade ambitionerna och med meriter från moderna franska märken som Agnès B och Corinne Cobson i ryggen tog han ytterligare sats.
– Mina föräldrar undrade vad jag ville göra härnäst och jag sa helt enkelt, ”Jag vill jobba för Jean Paul Gaultier och jag lovar att det blir så”. Jag var 18 då.
Året var 1990 och Gaultier, som designade kläderna till Madonnas Blond ambition-turné, stod på toppen av sin karriär. Ghesquière fick så klart jobbet.
– Jag är fortfarande så oerhört tacksam för att Jean Paul och de andra såg min passion.
Och så inleddes en tillvaro som Ghesquière beskriver som ”att vara mode”, snarare än att bara arbeta med mode.
– Han är en person som definitivt lever, andas och älskar sitt hantverk, menar Alicia Vikander, vän till Ghesquière och ambassadör för Louis Vuitton.
Ghesquière säger att i det här stadiet av karriären har hans egen inre klocka synkroniserats med branschens kalender.
– Min anpassning till visningstempot är rent fysisk, förklarar han. Det är märkligt, men jag har alltid haft den där klockan som tickar. Min kropp kan känna av att det är en månad kvar till visning och min kropp vet hur det känns att inleda arbetet med en ny.
Så hur känns det då?
– Som ett sorts kroppsligt begär. Det kanske låter konstigt, men när en visning är klar är det som, ”Vad händer nu? Hur ska jag ta mig an nästa kapitel?”
Med fyra kollektioner per år och flera accessoarprojekt är Ghesquière disciplinerad på en nivå som närmast kan liknas vid en elitidrottare – faktum är att han utövade en mängd olika sporter som barn, bland annat simning, ridning och fäktning.
– Själva psykologin bakom disciplinen är väldigt viktig för mig, säger han.
Men när han pratar om sitt liv och sitt arbete är det känslorna och passionen som lyser igenom mer än något annat. Vid flera tillfällen under vår eftermiddag tillsammans beskriver han tiden på Louis Vuitton som sin ”stora kärlekshistoria” och med en självklarhet som någon som varit gift i årtionden.
– En bra matchning är verkligen avgörande, fortsätter Ghesquière. Ett fantastiskt underbart modehus och en underbar kreatör är den bästa kombinationen. Men det ska stämma också. Det är inte bara ett kontrakt, det är en känsla. Att känna modehuset. Och inställningen måste vara att inte släppa taget, att det inte bara gäller en eller två säsonger. Alltså, det kan ju vara kärlek vid första ögonkastet, men när kärleken också håller över tid så trumfar det allt.
Det är helt klart tuffa tider för designers
Nicolas GhesquiereJag undrar hur han ser på klimatet i modebranschen just nu, när skilsmässotalen är så påfallande höga.
– Ibland får jag känslan av att designer numera är ganska utbytbara. Jag skolades in i branschen i en tid när vi fick gott om tid på oss att visa vad vi gick för. Det händer att jag tycker lite synd om andra konstnärliga chefer, för av olika anledningar kan domen falla så snabbt. Man behöver få lite tid på sig för att sätta sin prägel.
Ghesquière verkar vara lika förbryllad som oss andra över omsättningen på kreatörer i modeindustrin.
– Rena vilda västern, resonerar han. Helt galet. Ibland tar jag del av nyheterna och tänker, ”Varför pratar folk om att någon ska ansluta sig till ett modehus när föregångaren inte ens har slutat?” Det är helt klart tuffa tider för designers.
Ghesquière är väl medveten om att det är få förunnat att bli så långvarig som chefsdesigner som han har varit på Balenciaga och Louis Vuitton, i synnerhet nu när lyxkonsumtionen har sjunkit med 2% – den första sänkningen sedan 2020.
– När man lägger ner hela sin själ och kapacitet i hantverket, då ökar också möjligheten för att det man skapar ska leva vidare.
Med tanke på Ghesquières position och att Louis Vuitton knappast skulle kunna bli större (2022 blev LV det första lyxmodemärket som sålde för över 20 miljarder euro), så är den lättsamhet Ghesquière utstrålar tämligen fascinerande. Hans jubileum sammanföll med ett särskilt viktigt år för ägargruppen LVMH, då de var huvudsponsor till OS i Paris – Louis Vuitton-loggan sågs nog i ungefär samma utsträckning som själva medaljerna (vars läderetuin dessutom kom från LV).
Den press det innebär att balansera affärsmässighet och kreativitet är hårdare än någonsin och kanske var det just därför ämnen som känslor, kärlek och själ kom upp så många gånger under vårt samtal. Vi pratar om några av hans allra stoltaste ögonblick och han kallar 2023 års visning för Cruise-kollektionen i San Diego – en hänförande tillställning på The Salk Institute for Biological Studies som tajmades perfekt med solnedgången – för ”en kärleksförklaring”.
– The Salk Institute är rena vallfartsorten för forskare, berättar Ghesquière andäktigt. De bedriver forskning för en bättre värld. Arkitekturen är fantastisk, men budskapet är också underbart.
Cruise-visningarna, där en designer får möjlighet att iscensätta upplevelser som sträcker sig bortom den sedvanliga catwalken, är en av de utmaningar som Ghesquière tycker allra mest om i sitt arbete. Med spektakulära destinationsvisningar vid landmärken som Oscar Niemeyers Niteróis Contemporary Art Museum i Rio de Janeiro och Antoni Gaudís ikoniska Park Güell I Barcelona har han kommit att förknippats med konceptet.
– Jag minns när Delphine Arnault och herr Bernard Arnault sa, ”Okej, vi ska göra en Cruise-visning” och att det ingick i kontraktet. Jag kände att jag var tvungen att hitta ett sätt att göra det personligt.
Det var då hans kärlek till arkitektur, som en förlängning av intresset för science fiction, kom in i bilden.
– Så jag sa, ”Okej, då gör vi det till en utflykt, en arkitekturresa med Louis Vuitton”. Det finns ju så många olika sätt att resa på. Vi har hållit oss till det konceptet i tio år nu.
Sedan pandemin har Ghesquière delat sin tid mellan Paris och Kalifornien där han har ett hus tillsammans med sin partner Drew Kuhse.
– Jag älskar att vara i Kalifornien, säger han. Tidsskillnaden innebär att det blir lugnare för mig där och jag kan göra saker som att se på film. Det låter så klichéartat, men det är sant. När jag är i Paris hinner jag aldrig gå på bio. Men i Kalifornien tar vi oss tid att göra sådant. Vi är lyckligt lottade som får möjlighet att resa och upptäcka nya platser. Det är inte så avkopplande, men utvecklande.
Innebär det långsamma tempot i Kalifornien att han kan tänka sig en tillvaro utanför modebranschen?
– Ibland undrar jag, ”Hur skulle mitt liv se ut om jag inte gjorde det här? Eller när ska jag sluta? Och om jag slutar, kommer jag anpassa mig till ett annat tempo då?”
Ghesquière tystnar, verkar söka efter svar som ännu inte finns. Men just nu har han det bra, både vad gäller karriären och kärleken.
– Jag befinner mig på rätt plats i livet, säger han med eftertryck.
Förutom relationen med Kuhse bidrar vänner och kollegor till Ghesquières livsglädje.
– Jag är lojal, konstaterar han när vi pratar om de långvariga vänskapsband han har till många av de kvinnliga ambassadörerna för märket.
Kvinnor som bär hans kreationer utstrålar en speciell kraft och energi.
Alicia Vikander om Nicolas Ghesquière2002 designade Ghesquière sin första Oscars-klänning, det var till vännen och musan Jennifer Connelly som tog hem en statyett för bästa kvinnliga biroll för sin insats i A beautiful mind. Numera är det svårt att föreställa sig en röd matta utan hans kreationer.
– Nicolas är en av få levande designers och konstnärer vars avtryck är så omedelbart påtagligt, säger Alicia Vikander som tog emot sin Oscar för bästa kvinnliga biroll i en blekgul Louis Vuitton-klänning 2016.
– Ändå lyckas han återskapa sig själv gång på gång, fortsätter hon. Att bära hans kläder får mig att känna styrka, de är moderna och feminina. Kvinnor som bär hans kreationer utstrålar en speciell kraft och energi.
Det är en förmåga Ghesquière har finslipat under mer än 30 års arbete med att klä storheter som Madonna (“Hon hade på sig en av mina tidiga Balenciaga-klänningar på Golden Globe”) och Carolyn Bessette Kennedy, hans allra första kund.
– Min debutkollektion för Balenciaga hade precis levererats till Bergdorf Goodman, minns han. Det var 1998. De ringde och berättade att den första klänningen som såldes var till Carolyn. Hon hade gått dit för att köpa en klänning inför ett möte med drottning Elisabeth av England.
Ghesquière ler och genom anekdoter och minnen går det inte att ta miste på hans entusiasm. Trots en bransch i gungning, katastrofrubriker och ekonomiska svängningar, besitter han – med tre decennier bakom sig på två av modevärldens tyngsta märken – en okuvlig optimism. Vid 53 års ålder gör sig den där tonåringen med sneakers och drömmar om en modekarriär fortfarande påmind.
– Det är oupphörligt spännande. Jag menar, vi har ju en extraordinär plattform. Vi har en röst, eller hur? Jag får möjlighet att göra min röst hörd i en bransch som bara blivit allt mer synlig de senaste 20 åren. Så var det inte förut. Jag vill gärna använda den rösten på bästa möjliga sätt.
