ELLE möter Lars Wallin: "Min mission är att göra världen lite vackrare"
Det är kolsvart. Knäpptyst, sånär som på det frasande ljudet av vassa skridskoskenor mot blank is. I ett ögonblick tänds strålkastarljuset och en guldglittrande isprinsessa täckt av paljetter uppenbarar sig. Lars Wallin är fyra år. Han sitter längst fram på föreställningen Holiday on ice med sin mamma. Och han känner livet i sig. Västeråsvardagen känns avlägsen. Hans lilla pojkhjärta slår för det vackra, och han går till förskolan varje dag i sina finaste kläder. Varje år besöker de showen, varje gång är det som att Lars tar ett steg närmare sitt mål.
– Vi såg showen 14 år i rad. Intrycket av det maffiga, överdådiga fastnade hos mig. Att något gjordes bara för skönhetens skull. Det präglade mig. Den sista gången de kom till Stockholm gick jag dit som vuxen. Då såg jag plastskenorna på fållarna som skulle skydda tyget från slitage, och gummibanden i perukerna. Då falnade glamouren lite tyvärr.
Fakta
Namn: Lars Wallin.
Ålder: 60 år.
Bor: Stockholm.
Yrke: Couture-designer. Driver egna modehuset Lars Wallin och leder arbetet på skrädderiet NK Atelier.
Aktuell: Med utställningen Lars Wallin Atelier – 35 years of fashion stories på Artipelag 7 mars till 7 september.
Följ: @larswallindesigner
Jag möter Lars på konsthallen Artipelag där han förbereder sin utställning Lars Wallin Atelier – 35 years of fashion stories, en månad före öppningen.
Är du stressad?
– Jag jobbar fokuserat under press. Det måste jag göra, det funkar liksom inte att en Nobelklänning blir klar till påsk.
Drömmen om ett modehus
Besökarna bjuds in i Lars kreativa värld, via moodboards med inspirationsbilder och tygprover, hans arbetsbord och 140 unika och handgjorda coutureklänningar, brudklänningar och scenplagg från hans arkiv samt inlånade från kunder, många som aldrig visats tidigare. Fokus är på Lars kärlek till hantverket – från mönsterkonstruktion och toile till broderiarbeten – alla steg på vägen mot en färdig coutureklänning. Lars lyfter fram det ena guldkornet efter det andra, som vore de hans gamla vänner. En skör Miss World-skapelse som fått priset världens vackraste aftonklänning, en handbroderad stenöversållad Mello-look, neon och satin bredvid kreationer av Josef Frank-tyg som skapades till Svenskt tenns 80-årsjubileum.
Jag gav inte upp, det är modigt tycker jag
Lars WallinMen livet har inte inte alltid varit så här glamouröst. Under skoltiden fick ett grabbgäng upp ögonen för Lars och hans klädstil. Lars får ett ihållande magont av mobbingen men berättar inte för någon.
– Det har påverkat alla mina relationer genom livet. Jag har burit med mig känslan av att det är något fel på mig. Att jag inte kan bli älskad. Min drivkraft blev att fortsätta vara den jag är. Jag gav inte upp, det är modigt tycker jag. Och någonstans tror jag att det gav mig en styrka att våga satsa på min dröm.
Drömmen är ett modehus i eget namn. Det startar Lars Wallin direkt efter studenten och examen från modeskolan Beckmans.
– Jag var nog lite naiv … men jag var inställd på att jag skulle göra en Valentino- eller Gucci-resa.
Lars kreationer får kunderna att strömma till, kungligheter, artister, brudar – alla vill bära hans unika design. Men magontet förvärras och Lars opereras flera gånger. Inför den sista operationen är tillståndet allvarligt, läkarna vet inte om de kommer att kunna rädda hans liv.
– Min kropp ställde in sig på att överleva … Jag låg på sjukhus ett halvår, efteråt blev allt bara svart. Jag fick panikångest. Jag förlorade min kreativitet … där vill jag aldrig hamna igen! Jag har ärren kvar men jag lärde mig att man alltid får ut något av att gå igenom tuffa perioder, även om det inte känns så i stunden. Jag insåg att jag har fått en unik gåva. Den måste jag använda. Min mission är att göra världen lite vackrare.
Jag ser en ökad medvetenhet bland unga som tar avstånd från märken som Shein som eldar upp returer
Lars WallinHur tänker du om framtiden för din verksamhet?
– Jag ser en ökad medvetenhet bland unga som tar avstånd från märken som Shein som eldar upp returer och Temu-plagg fulla med kemikalier och i stället letar efter second hand, plagg de kan sy om och göra personliga och unika. Det känns hoppfullt!
Vad har varit bäst och sämst under de här 35 åren?
– Botten var när jag gick i konkurs 2002. Jag hade en investerare och kände att jag var på min drömresa, nu skulle mitt lilla modehus äntligen växa sig stort! Han hade inte koll och pengarna tog slut. Jag grät. Dagen efter ringde telefonen, en kund ville beställa en klänning. Då insåg jag att det inte var min design det var fel på, utan affärsmodellen.
– Det bästa är att jag upplevt så många overkliga saker och varit med i så stora sammanhang med min design. Nobelklänningarna till kronprinsessan Victoria är en sådan sak. De bilderna kommer att leva kvar i historieböcker flera hundra år. Även OS-sammanhang, Eurovision där 200 miljoner tevetittare sett min design, Gustav den tredje-kostymerna till Operan … Det är omöjligt att välja!
Firar 35 år som designer
Förr gick du till spådamer för livsråd, gör du det nu?
– Inte lika ofta, nu känner jag mig trygg i att livet förklarar för mig varför saker händer. Nu är det mer terapi, haha. Men i början av karriären gick jag till flera astrologer, alla sa samma sak: ”Det kommer att gå bra, men du får aldrig tappa hjärtat i skapandet!” Det har jag haft med mig. Jag ger alltid 100 procent. Ibland har jag inte fått ekonomiskt betalt för all tid jag lagt ner men jag känner att jag har fått tillbaka i annat – kunskap, erfarenhet och framför allt roliga möten med människor.
Du fyller snart 60!
– Ja, 35 år som designer, 60 som människa. Jag har inte hunnit göra allt jag vill! Jag tror att den mentaliteten håller en ung. Just nu har jag många projekt – mitt mode, utställningen på Artipelag och så jobbar jag med att inreda en hotellsvit, allt är jättekul. Jag leder också arbetet på NK Atelier, ett ändringsskrädderi som gör omarbetningar av äldre kvalitetsplagg, garderobsfavoriter som behöver uppdateras. Jag vill fortsätta jobba så länge jag kan. Ibland har jag känt mig som en outsider i modebranschen, som att jag inte räknas. Men viktigast för mig har varit relationen till mina kunder. En miljon besökare har sett mina utställningar genom åren, det gör mig tårögd. Jag kan gå in på en pizzeria ute i Sverige och människor känner igen mig, de har sett mina klänningar. Att jag har berört även utanför modevärlden i Stockholm. Det känns stort.
Går du verkligen på pizzeria och åker tunnelbana?
– Haha, ja jag lämnar faktiskt min glamourbubbla och hälsar på i verkligheten ibland.